Snooze

Hej tröttheten och feber, idag vann du över mig. Jag har klarat mig så bra utan er och er kompis stelheten under hela sommaren men nu börjar det bli lite kallt och med det kommer alla härliga infektioner och förkylningar och det betyder i sin tur att min SLE får leva rövare. Vaknade imorse efter mycket om och men och var så trött att jag nästan började gråta. Det handlar inte bara om att jag är trött, jag känner mig snarare fullständigt utmattad. Jag har varit så trött och snuvig i över en veckas tid men idag sa det stopp. Ovanpå det har jag lätt feber, spänningshuvudvärk och stela fingrar. Först nu på eftermiddagen har stelheten börjat släppa. Så idag blev det att stanna hemma. Känner mig lika rutten som alltid när jag stannar hemma för att jag främst är trött. Ibland önskar jag att sjukdomen kunde yttra sig mer fysiskt så att folk kunde förstå hur det är. (Jag är en av dom som inte får det fjärilsformade utslagen på på kinder och näsben.) Men det är så att ha SLE. Det är svårt att förklara hur den här tröttheten känns. "Det är väl bara att sova ordentligt om nätterna" tänker ni säkert nu. Men så enkelt är det tyvärr inte. Oavsett hur mycket eller lite jag sover så är jag ändå alltid trött. Har lärt mig att leva med det men ibland blir den för övermäktig, oavsett mycket man än sover, tränar och äter rätt. Det blir inte bättre av att ha så låga blodvärden som jag har. På senaste provet låg de på 99. Med andra ord har jag i princip bara sovit fram tills nu. Ska snart duscha snabbt och gå ner och handla alvedon (har fortfarande inte skiten hemma och huvudet bultar) och nåt gott att äta. Sen blir det att sova igen. Orkar knappt skriva det här inlägget.