Girls

Idag är en sån där dag när allt bara känns tråkigt och menlöst. Ser mig själv i spegeln och vill bara byta ansikte med vem som helst. Tror det kan ha att göra med att jag suittit hemma fyra dagar i sträck. Det är riktigt illa. Hade tänkt att träna idag men istället har jag smällt i mig en massa glass, resterna av chipset jag hade hemma och ätit en massa annat konstant för att jag inte orkat. Allt är ju som sagt antingen svart eller vitt med mig. ("Om jag ändå inte ska träna så kan jag lika gärna sabba allt.") Idag är en sån dag helt enkelt. 

Just nu håller jag på och kollar in serien Girls. Jag är bara inne på andra avsnittet men tyvärr måste jag medge att jag ännu inte hoppar i soffan av förtjusning. Den är inte dålig direkt men jag tror jag kanske hade lite för höga förhoppningar. Men som sagt, jag har en del avsnitt kvar att beta av. Minst tre borde man se innan man kan bedöma en serie anser jag och eftersom de här bara är dryga halvtimmen lång så kan man lika gärna se hela första säsongen på tio avsnitt. Det är ju ändå inte som att jag har så mycket annat på gång just nu. True blood har ju liksom helt tappat konceptet. Men eftersom jag tydligen har svårt att göra slut med den (och gårdagens avsnittet blev spännande precis på slutet) så försöker jag hitta en bra rebound. Jag hade hoppats att Girls skulle vara den, men ja.. vi får se. Får inte döma den för hårt än. Ni kanske minns hur jag velade kring New Girl och idag kan jag säga att jag gillar den, även om den bara är bra i vart annat avsnitt.

Men nog om det. Det var ju Girls jag pratade om. Det som gör att jag kommer fortsätta kolla på den är karaktären Jessa. (Och Shosanna, min tvillingsjäl.)

När hon slängde ur sig "I wanna have children with many different men of different races" så kände jag att jag hittat en ny hjältinna.

Dammit Alan Ball!

Har precis sett första avsnittet av femte säsongen av True Blood och allt jag har att säga är: besvikelsen. Hela serien kan ju typ gå och dö nu. Visserligen fanns det inte mycket kvar att hämta då slutet av förra säsongen bara var en enda röra men nu har man verkligen grusat alla förhoppningar om att den kommer återhämta sig igen. Det enda som gör att jag kommer titta framöver (förutom min nyfikenhet och det där förbannade hoppet om att Sooric ska bli av igen) är Alcide och Terry. Och för att jag vill veta hur en viss maker/progeny-relation kommer utveckla sig. Resten. Bara dö.

Saknar dessa dagar! Bild lånad härifrån.

Men som sagt, jag är inte riktigt redo att göra slut med den än för jag hoppas ju ändå att det ska bli sådär bra som det var i säsong 3/ början av säsong 4. Även om det tyvärr ser jävligt mörkt ut.

Keep smiling, keep shining

Jag har blivit så jävla blödig på sista tiden. Jag kollade knappt fem minuter på ett brittiskt dokumentärprogram som handlade om en matmissbrukare som opererade magsäcken och till slut dog av självsvält. När mamman ba "hon var min bästa vän i 41 år och jag kommer sakna henne" och de visar ett hemmavideoklipp på den numera döda dottern leende i poolen så ja, nog fan kan ni räkna med att jag grinade. Det här är en katastrof för jag brukade vara en riktig tuffing som aldrig bölade till filmer om det inte var riktigt, riktigt sorgligt (eller djur inblandade) och nu kan jag inte ens se en reklamfilm utan att lipa. WTF man. Jag skyller på åldern.

Hej trött, eländig chei!

Dessutom går jag runt med en förkylning som vägrar att bryta ut och det gör mig trött, snorig och ännu kinkigare. Allt jag vill är att sova och bli lämnad ifred ett tag. Jag har av den anledningen inte tränat på hela veckan heller och det gör att jag går runt och oroar mig för att jag ska bli (ännu mer) ofit och tjock. Men jag pallar verkligen inte. Min kropp skriker efter vila. Chansen att jag kommer upp klockan sex i morgon så jag hinner med att gå ett spinning-och corepass innan jobbet är obefintlig. Så om jag inte släpar min slappa röv till gymmet nästa vecka så får ni dra mig dit i öronen, oki? Jag ger er min tillåtelse att bli fysiska då. 


Bara en dag kvar på jobbet, sen väntar tre dagars välbehövlig vila. Orka vara neggo liksom. Bara att klistra på smilet och köra på.


Update:
The Terminal på Kanal 5. Tom Hanks springer runt som en dåre och samlar vagnar för att få in pengar så han kan köpa mat på Burger King... och jag blir alldeles tårögd??? *stänger av TV:n*

Säsongsavslut för American Horror Story

Igår såg jag säsongsavslutningen av American Horror Story. Slutet hade varit perfekt om det hade varit det allra sista för serien men i och med att det var en säsongsavslutning så är jag besviken. Det känns verkligen som manusförfattarna har målat in sig i ett hörn. Hur ska dom följa upp det här inför nästa säsong? Varför kan dom inte fatta att det är kvalitet och inte kvantitet som folk vill ha. Nej, jag är osäker på att jag kommer fortsätta följa den framöver. Synd på en så bra serie annars.

Vad jag däremot längtar efter är att säsongsuppehållet av Once upon a time ska ta slut snart. Jag är verkligen helt fast och det senaste avsnittet fick mig verkligen att längta efter mer. Den 12/1 börjar den visas på Kanal 5. Ni måste se den om ni likt mig älskar romantiska historier, lite magi och en lagom dos av sockervaddsfluff. 



Då är frågan bara vad ska man titta på fram tills dess?

New Girl e08 (OBS! Spoilervarning!)

Jag skäms fortfarande. Och ja, den var mer än OK denna gång.

Helgens outfit

För jag är en sunkig gris som har på sig samma kläder två dagar i rad! Nasty girl!

Tröja och ring, Weekday. Jeans, H&M

Alla modebloggerskor därute skäms å mina vägnar för att jag fotar mig själv (med mobilen dessutom) i hallspegeln.

Hur har er helg varit?

Jag har jobbat, snorat och knappt sovit för att jag kan helt enkelt inte varva ner. Borde kanske varna er här och nu att det kommer gnällas så ni kan sluta läsa. (Även om jag själv anser att jag inte gnäller utan bara konstaterar faktum.) När jag väl somnar så drömmer jag om de mest vardagliga ting, som att jag är på jobbet eller städar eller nåt annat tråkigt så när jag vaknar känner jag mig inte alls utvilad. Jag skyller allt på kortisonet som dessutom gjort mig galet svullen i ansiktet. För jag ligger inte och funderar över något om kvällarna. Så jag måste nog be läkaren skriva ut sömntabletter åt mig. Jag vaknar med värkande ögon och noll koncentrationsförmåga. Idag var jag t.ex. ute och övningskörde med M och jag blandade ihop bromsen och gasen liksom. Ja, jag väljer att skylla på tröttman och inte på det faktum att jag är puckad. Tröttheten kan man iaf göra något åt.

Eftersom jag inte kommer kunna sova på ett tag så ska jag ägna lite tid åt att kolla senaste avsnittet av New Girl. Jag ger den en sista chans. Läste på Perez Hilton att Ryan Kwanten från True blood ska vara med i ett avsnitt, dock inte förrän nästa år, men det lät så pass bra att jag tänkte att jag ska fortsätta följa den tills dess. (Ja, jag följer Perez fortfarande, so what?) Jag behöver lite mys efter att ha sett ett litet sorgligt slut i Once upon a time och American Horror Story. Söndagar har blivit min komma ikapp serier-dag.

R.I.P New Girl

Har precis sett klart sjunde avsnittet av New Girl och jag måste tyvärr erkänna att den inte ger mig något längre. Den värsta nyförälskelsen har lagt sig. Pilotavsnittet hade så mycket potential och sen blev det bara så...platt. Jess var underbar i typ 3 avsnitt, sen började hon irritera skiten ur mig. Jag tror att den inte riktigt återhämtade sig efter det att de skrev ur Coach ur serien. Synd, för serien är ganska mysig annars med fyndiga oneliners. Men jag och New Girl ska nog göra slut nu innan det blir för jobbigt. Det är inte du Jess, det är jag som har så orimliga krav.

AHS gjorde det igen

American Horror Story har blivit för mig vad Grey's anatomy var en gång för resten av världen: en känslomässig berg och dalbana där man fick ta del av riktigt bra musik. Skillnaden är bara att i GA finns det alltid läkare som tar hand om det blodiga och plåstrar om, medan AHS skrämmer skiten ur dig hela tiden och du känner dig aldrig trygg. 

Idag är det fredag och jag borde gå ut ikväll och ta en öl på söder. Det är ju ändå sånt jag vill göra mer av. Känna att jag lever, se nya ansikten, få nya intryck. Piffa till mig lite om så med bara lite läppstift. För jag har helt let my self go på sistone. Bevisa för mig själv att jag inte är en eremit. Men ångesten i magen bara sabbar allt idag. Varför ångest? Det känns som om allt bara går skitsnabbt och jag har tappat kontrollen totalt, det finns inget jag kan göra samtidigt som allt står still och är helt oförändrat. Blanda det med en rejäl näve rastlöshet och ni får ångestcocktailen i min mage. Låter ju helt schizofrent men det är så jag skulle beskriva det.


Äh, det är väl bara att jobba emot det.
Ignorera det.
Umgås med fina människor.
Dränka det i alkohol.
Do a little dance.

Ha en bra helg allihop!

Söndagsmys

Idag var en riktigt mysig dag. Passade på att träna med Gaby när man ändå hade permission men kunde inte ta ut mig fullt. Känner mig lite hängig. Kan bero på att jag umgåtts med mamma som varit dunderförkyld i helgen eller att min kropp har börjat trilskas lite utan Imurelet. Men det gick bra ändå.


Gick sedan förbi Ica Maxi för att handla lite gott inför min planerade soffkväll. Älskar att knata runt planlöst i stormarknader. Alla dessa valmöjligheter! Jag är ju ett barn av Konsum, som är den enda affär som finns där jag bor, så jag tycker rentav att det är m y s i g t att gå runt i mataffärer. Hur sjukt? Iallafall, när jag gick runt i min lovebubble på Ica hittade jag Renée Voltaire-produkter bland deras hälsohylla och lyckan var total. Dessa två burkar fick följa med mig hem.

Ren kokosolja och mandelsmör. Tydligen har kokosoljan flera bra funktioner. Man kan steka i den, men även ha på mackan istället för margarin, ha i håret (tror mitt svintohår kommer älska det) eller smörja in sig med den. Hursom så luktar den himmelskt. Var tvungen att öppna den när jag kom hem och efter det går jag och sniffat i burken titt som tätt. Mandelsmöret kan man ha på mackan, till vaniljglassen eller smoothien. Blir nog bra det här tror jag. Alltid kul att prova på nåt nytt.


Sedan tittade jag på senate avsnittet av New Girl och American Horror Story. Kommer garanterat drömma mardrömmar om Piggy Man och döda grungepojkar. Ska nu titta på Once upon a time för att försöka råda bot på det tillsammans med en stor kopp te. Vad den serien handlar om? Tja, sagofigurer som är fast i vår tid utan lyckliga slut. Inga konstigheter.

Prince Charming och Snow White. Jag är en sucker för sånt här!

Vad har ni för er denna söndagkväll?

I could feel my eyes turning into dust

Det finns så mycket bra skit därute som lätt glöms bort för att livet kommer emellan och tiden inte räcker till. Nu tänker jag främst på tv-serier och filmer. Jag har ju snackat ett tag om att börja följa Game of thrones så jag kanske förstår hypen kring den som var i början av året men just nu har jag fullt upp med att uppdatera mig i första säsongen av Akward. Bara fyra avsnitt kvar nu. Vad gäller film så lyckas jag alltid glömma vad det är jag vill se när det väl är dags. Så här är en reminder som jag råkade snubbla över:

Som ni kanske märker har jag fått dille för romantiska filmer. (Och som alltid då, denne underbare Ryan Gosling.) Jag var ju och såg En dag tillsammans med Gaby i fredags. Lyckades hålla tillbaka tårarna nästan till slutet, sen brast det. Som väntat var det en riktigt småmysig film. En stark trea som nästan är framme vid fyra får den av mig, lätt!

Snygga människor som chillar på stranden.

Iallafall, nu har jag ju visserligen tid över att börja kolla på Blue Valentine, men jag behöver seriöst lägga mig. Har i princip gjort alla mina duties för dagen och nu är jag fullständigt urlakad. Det blev visst ingen vila på min lediga dag. Så nu ska tvätten bara sorteras in, tänderna borstas och sen är det godnatt världen. Jag skiter i att fixa matlåda, pallar inte att vara duktig längre. Och som rubben antyder kommer jag sova med Hope Sandovals ljuva stämma i bakgrunden. Gör det ni med.

"Did you just make up a themesong for yourself?"

Magen är fortfarande inte bra och kroppen gör fortfarande ont. Så jag ligger kvar här i soffan med mystäcket, morgonrock och gosiga tofflor och tycker allmänt synd om mig själv för att jag inte kan äta. Hatar att inte kunna äta. Det är ju halva förbättringsprocessen. (Food is my comfort.) Eftersom jag inte kan sova heller pga värken så funderar jag på att kolla in lite slöfilm och börja följa serier som jag tänkt kolla på men inte haft tiden för. Så låt oss börja med En dag. Till en början så tyckte jag att trailern till den här filmatiseringen av David Nicholls boksuccé verkade enormt smetig och inte alls min smak. Men ju längre den höll på, desto mer föll jag. Jag är verkligen lättköpt. Men jag kanske borde läsa boken först ändå? Eller kommer jag sabba hela filmupplevelsen? Vad säger du Arra?

När det gäller serier har jag under en längre tid velat se American Horror Story och New Girl. Den förstnämnda för att jag behöver en serie att ersätta True Blood med under hösten/vintern. Den verkar rätt intressant men lite obehaglig också. Kan nån förresten säga mig i vilken film/serie jag sett mamman i?

New Girl är jag intresserad av för att jag gillar Zooey Deschanel och för att Gaby rekommenderat den. Fast jag tänkte även här börja klaga för jag har verkligen börjat ledsna på Hollywoods framgångsrecept med mörkhåriga, knasiga, rådjursögda indiebrudar (med Zooey som deras främsta postergirl) men sen såg jag trailern. Och som jag skrikskrattade. Ni vet, så dreglet nästan rinner i mungipan på en. Efter Jess "untz-untz-untz" vill jag bli BFF med henne.

Och så sista till serien som jag måste börja följa.

Jag såg ett avsnitt av Awkward i helgen och sedan var jag hooked. Ibland finns det inget bättre än en riktigt bra high school-serie. Dessutom gillar jag verkligen seriens hjältinna, Jenna Hamillton. 

Så det enda som fattas nu är en stor godispåse och en sammarbetsvillig mage. Jag är så hungrig!

Update:

Har precis sett klart alla avsnitt av New Girl och jag kan bara säga såhär: jag ska aldrig mer tvivla på Zooey Deschanels fantastiska karisma. Who's that girl? It's Jess! Och jag hjärtar henne hur mycket som helst.

McHottie

Vissa människor blir ju bara snyggare med åren. Lite rynkor ger ofta karaktär och jag antar att man även får en annan glimt i ögonen som tyder på livserfarenhet. Ett exempel på detta är killen från Grey's Anatomy, Justin Chambers. Jag kommer nog alltid minnas honom från den urusla J.Lo-filmen The Wedding Planner där han spelade tönten Massimo.




Då hade han ändå en modellkarriär bakom sig. Men han är bra mkt hetare nu, med några år på nacken och som alfahane i Shonda Rhymes sjukhusserie.



Hello Doctor!
Jepp, sån här viktig tankeverksanhet ägnar jag mig åt strax innan läggdags. Det är nog hög tid för mig att börja dejta kanske...

Hahahihihoho

Har ni tänkt på att folk alltid skrattar eller ger varandra menande blickar när de äter i tv-reklamer? Alltså, vem gör det? Skrattar vid matbordet? Det gjorde jag bara när jag var liten och då blev jag alltid tillsagd att lägga av för att jag kunde sätta i halsen. Seriöst, när jag är riktigt aphungrig så vill jag bara äta min jävla mat och inte bli avbruten med en massa onödigt prat, än mindre en massa dåliga skämt. Det enda jag tittar på är maten på min tallrik och eventuellt om det finns mer att fylla på med. Skrattar gör man ju efter maten, när man är mätt och belåten.

Fyfan vad roligt! Somebody stop me innan jag sätter i halsen!

Kolla in den här bloggen. Illustrerar så himla bra precis det jag menar. 

Stupid people.

Waiting sucks

Nu har jag äntligen fått se det sista avsnittet av True Bloods fjärde säsong. Kan inte fatta att jag grät, jag visste ju vad som skulle komma. Plus att jag tycker att de sista avsnitten inte alls höll samma mått som i början av säsongen. Alan Ball har verkligen slarvat bort några riktiga gyllene ögonblick. Men det sista avsnittet var faktiskt sorgligt. Jag som äntligen började tycka riktigt bra om Lafayette/Jesus-förhållandet.

gif lånad härifrån.

Så nu måste man vänta tills nästa sommar igen.

Åeehh. Ständigt denna väntan. Kanske stillar mitt fix genom att se om den tredje säsongen på SVT kl. 22 ikväll.

Fucking Sookie

Nu har jag äntligen kommit ikapp med True Blood-tittandet igen efter två veckor på språng. Känns lite sorgligt att det bara är två avsnitt kvar på säsong 4. Måste säga att jag är lite besviken, den här säsongen verkade så lovande för... nej, nu ska jag inte spoila nånting. Men det kunde varit bättre, det är allt jag har att säga.

Förresten, Team Eric all the way!

"See if you can hop up the stairs."

Ni förstår inte hur mycket jag peppar inför den här säsongen av An idiot abroad. Rickys djävulska skratt och Karls motvillighet lyser verkligen upp min tillvaro. Och på tal om Rickys skratt, kanske jag borde ge hans nya serie Life's too short en chans. Kolla bara in det här:

"Look at him! He's dressed as a fucking frog! This is my best day ever."

*dör*

110820

Godmorgon!
Snart väntar en ny dag på jobbet, så jag sitter här och äter frukosten i soffan (som vanligt) med tvn på. Just nu visar de Den oändliga historien på sexan. För en stund sen dog hästen i den där gyttjan. Det kan vara bland det sorgligaste jag vet, när djur dör i filmer. (Även om den här hästen i fråga var lite emo då den typ ville dö i gyttjan.) Det är rentav värre än när äldre människor och barn dör. Barnskådisar suger oftast ändå så, så för min del får de gärna dö tidigt i filmer. Men djur är ju oskyldiga. Kolla bara in deras ögon liksom! Jag lider varje gång en häst välter omkull i en sablans krigsfilm eller vad det nu kan vara. Fast jag inte ens är en hästfantast i vanliga fall.

Men nog om det. Jag har lite annat i huvudet som gör mig så väldigt rastlös. Jag tror att lösningen på mina s.k. problem är pengar. Ja, den universala räddningen. Men ärligt talat skulle det göra livet så mycket lättare om man hade lite extra kosing på banken. Å andra sidan är jag expert på att måla upp värsta tänkbara scenario när inget skett ännu. Så får försöka slå bort dom här tankarna och ta problemen när de kommer. Lämna dom åt Gud helt enkelt.
Nej, om man skulle ta och göra sig i ordning då. Ha en bra lördag allihop!

(Den här bilden lånade jag härifrån. Hoppas Gaby tycker den är lika kul som jag ;))

Lördag

Jag erkänner härmed ett skamligt faktum: jag är en reality tv-knarkare. Just nu har dom ett Tough love-maraton på trean och jag frossar i mig frukosten i ren lycka. Det är riktigt illa men jag står för det. Det började med Top Model, sedan Project Runway, sen har det bara gått utför efter det. Ju sämre serie, desto mer hooked är jag. Vad vore livet utan alla dessa galna amerikaner? Men självklart finns det undantag. Paris Hilton. Hennes bff-serie klarade jag i ett par minuter, sen var jag tvungen att gå och duscha av mig för jag kände mig så smutsig. Även jag har mina begränsningar.