Jävla PMS-helvete. Man blir ju så dum och känslig va.
Inte blir det bättre när händerna gör så ont att det är svårt att vara sitt vanliga glada jag, ögonen kämpar för att hålla sig öppna och hålla tårarna borta när alla tittar på en med sådan medömkan.
Palla gnället mer, nej låt oss prata om dagens glädjeämne istället: Mina böcker från Adlibris kom med posten idag. Perfekt inför den stundade resan. Förhoppningsvis får man nån timme vid poolen så man kan läsa lite. Jag ser verkligen fram emot att få försvinna i dessa.
Självklart har jag läst Jane Eyre tidigare, men jag bara måste få äga den för jag älskar den så vansinnigt mycket. Det är sån romantik jag går igång på. Kostymer, adelsmän, pigor och undertryckta känslor, aa yiiiissss, what's not to like? Förövrigt har jag insett att nästan alla mina favoritböcker är skrivna av kvinnor. Känns bra då jag ofta har en tendens att älska filmer som inte klarar Bechdeltestet.
Just nu håller jag på och läser Patti Smiths Just kids och jag måste medge att det går en aningen trögt. Jag har hållt på snart i två månader med den och knappt kommit halvvägs. Oftast läser jag ut något på bara några dagar, rentav timmar om jag tycker det är riktigt bra. (Missförstå mig rätt, Just Kids är verkligen bra men jag tror helt ärligt att jag bara har skit i hjärnan just nu och kan därför inte uppskatta en så här bra bok på riktigt.) Snubblade över det här klippet imorse och DOG för jag har faktiskt köpt Fifty Shades of Grey men har inte velat läsa den för att jag fortfarande håller på med Pattis bok. Men efter att ha sett den här videosnutten så är jag beredd att hoppa över till den direkt för den verkar så lovande dålig. Ryset! Dessutom vill man ju hänga med i snacket, right? Plus att jag lovar att bara läsa den hemma. Men nog om det, titta på videon nu istället. Finns det något bättre än när folk blir riktigt, riktigt generade? Dessutom är det lite extra roligt att just Kristen Stewart läser om den karaktär som faktiskt bygger på Twilight-Bella.
Förresten, vem är med mig på att se Snow White and the Huntsman?
Kom nyss hem efter att ha spenderat hela dagen idag hos moster tillsammans med mina kusiner och med Jesses lilla Zacke-baby, då hon kom upp med honom över påsken. Alltså, ni förstår inte vilken separationsångest jag har just nu. Att pussa hejdå på det ljuvliga lilla knytets kinder var bland det jobbigaste jag gjort på länge. Det värker redan i mig av saknad efter den lilla pojken som log i min famn. Planen är fortfarande att jag ska hälsa på den lilla familjen i slutet av april i Växjö men allt beror på hur mycket jag tar ut i lön den här månaden. Jag var ju sjukskriven i vad som kändes som halva mars. Inte mycket flos att hämta ut då liksom. Men det är inte bara en saknad efter Zacke och Jesse som jag känner. Jag längtar efter en egen knodd! Jag vill också träffa någon snart (typ igår) och bilda en egen familj. Få någon annan att lägga all min fokus och kärlek på. Att sluta vara så ego. Jag är så less det och det ger mig ändå ingenting. Men aja, allt har väl ett syfte, tålamod är en dygd, yada yada.
 |
| Trött Zackarias. |
Min påsk har i princip bestått av att jag bara har chillat, svullat och varit så omgiven av kärlek. Jag har pussat på den underbaraste lilla babyn och verkligen fått kvalitetstid med min familj. Det var precis vad min sorgsna, vilsna själ behövde. Och jo, jag körde bil för första gången på typ en månad! Jag körde min mamma, hennes man och min lillasyster hela vägen hem till moster i en automatbil för första gången. Även om det var kul att köra automat ("som att köra en golfbil!" som syrran uttryckte det) så var jag jävla skakis efteråt men samtidigt stolt som en tupp. Jag får ge det ett par gånger till innan jag vågar mig på att åka till Stockholm helt själv dock.
I morgon börjar en ny arbetsvecka och förhoppningsvis även en nytänd lust till att träna. Har inte tränat ordentligt på snart tre veckor. En gång förrförra veckan räknas inte. Det är riktigt illa, speciellt efter den här helgen. Jag behöver verkligen hitta peppen igen.
Nu ska jag lägga mig med den här boken som jag har fått låna. Äntligen ska jag få läsa historien om Patti och Robert Mapplethorpe.
Godnatt y'all!
Åh vad det här kapitlet tog mig tillbaka till ångesten och sorgen från i våras. Jag känner inte alls på samma sätt idag, men jag kan verkligen relatera till hennes ord. Bitterheten.
Tack gode Gud att jag klarar av det här.
Jag vill vara en sån som har orealistiska förväntningar.
"En dag" handlar om två personer som möts för första gången när de tar examen och därefter ses samma datum i varje år. De delar livets framgångar, motgångar, tvivel, vändpunkter, allt det som hör en lång vänskap till. Emma kommer ifrån en enklare bakgrund och Dexter är en bortskämd överklasskille. Trots olikheterna utvecklar de en stark kärlek till varandra och ett växande behov av att ses. Hathaways nördiga Emma är en hämmad pojkflicka som blomstrar långsamt, hon utvecklar sin självsäkerhet och talang med åren. Hon beskrivs färgfullt. Det är kul att se henne i en roll, så olik de hon brukar spela. Och Sturgess Dexter imponerar särskilt med sitt skådespelarregister. Från skärpt och älskad överklassson, till föraktad knarkande skräp-tv-programledare. Osympatisk och hal och samtidigt bräckligt lidelsefull."
- Expressens Ronnit Hansson om "En dag". Läs resten av recensionen här.
Okej, så min fråga är följande: är det bara jag eller är det inte så att varje gång någon porträtteras som hal, osympatisk och överklass så är det alltid en man? Och den talangfulla, hämmade men ack så färgglada arbetarklassbarnet är kvinna? Om en kvinna är en osympatisk och hal så kan man ju inte identifiera sig med henne och en man är väl knappast hämmad. Därför blir det ingen trovärdig kärlekshistoria. En mesig man och en avskyvärd kvinna är väl ingen intresserad av. Men varför funkar det omvända konceptet? Eller det är det bara något jag fått för mig? Nu ska jag inte uttala mig alltför mycket om En dag för jag har inte sett/läst den ännu. Det här bara det intryck jag fått av diverse recensioner. Jag vill verkligen se den men också läsa boken för att få ut så mycket som möjligt av historiens alla nyanser som är rätt svåra att få med i film. För trots att jag är en cyniker av rang så älskar jag riktigt snyftiga kärlekshistorier.
Någon som är med mig att se den på bio snart?
