"Jo tack, det är bara bra..."

Åh vad det här kapitlet tog mig tillbaka till ångesten och sorgen från i våras. Jag känner inte alls på samma sätt idag, men jag kan verkligen relatera till hennes ord. Bitterheten.
Tack gode Gud att jag klarar av det här.





Jag vill vara en sån som har orealistiska förväntningar.