Unbderbara karl!

Fy fan vad jag älskar dig Zlatan!!!!

Till alla som nånsin tvivlat på honom: ät skit och dö. På riktigt. Den här matchen mot England, som borde döpas till The Zlatan Show i de engelska morgontidningarna, (hahahaHAHAHA så jävla mkt in your face! ) var så underbar att jag är alldeles hes och tårögd.

Fluffalo

Jag har fått Mark Ruffalo-överdos i helgen i och med You can count on me (Terry Prescott, din underbara, söndertrasade jävel!), Eternal sunshine of the spotless mind och The kids are all right . Jag har älskat honom sönder och samman sen han spelade stackars kärlekskranke Stan i Eternal sunshine och jag har sett många av hans filmer sen dess och trodde inte att det gick att beundra en skådis mer än så. Då ba går han och gör världens bästa Bruce Banner med sådan övertygelse att man ryser i The Avengers. (Sorry Eric Bana.) 

Förlåt för tönterierna från min sida men han är ju så underbar! Jag kan ju inte göra annat än att tycka om en man som besitter varma, snälla ögon, spelar brallorna av alla andra i alla filmer han är med i och som dessutom är miljöaktivist. Mark Ruffalo, vilken gåva till världen.

Så sött att det ilar i tänderna

Kolla in volontärens reaktion efter att ha fistbumpat med Usain Bolt. UIhjkhaklnlen. Alltså, jag blir så lycklig! Finns det nåt bättre än män som som blir som småflickor runt sina idoler? Underbara ögonblick som blivit förevigat för att sprida lite kärlek i världen.

Ibracadabra i mitt hjärta

Bild på vår kapten skamlöst snodd härifrån.

Till alla Zlatan-haters därute har jag bara följande att säga: vi kan väl vara överens om att ni åtminstone kan försöka omvärdera era åsikter efter EM-spelen?

And I was like baby, baby, baby, oooh

Kom nyss hem efter att ha spenderat hela dagen idag hos moster tillsammans med mina kusiner och med Jesses lilla Zacke-baby, då hon kom upp med honom över påsken. Alltså, ni förstår inte vilken separationsångest jag har just nu. Att pussa hejdå på det ljuvliga lilla knytets kinder var bland det jobbigaste jag gjort på länge. Det värker redan i mig av saknad efter den lilla pojken som log i min famn. Planen är fortfarande att jag ska hälsa på den lilla familjen i slutet av april i Växjö men allt beror på hur mycket jag tar ut i lön den här månaden. Jag var ju sjukskriven i vad som kändes som halva mars. Inte mycket flos att hämta ut då liksom. Men det är inte bara en saknad efter Zacke och Jesse som jag känner. Jag längtar efter en egen knodd! Jag vill också träffa någon snart (typ igår) och bilda en egen familj. Få någon annan att lägga all min fokus och kärlek på. Att sluta vara så ego. Jag är så less det och det ger mig ändå ingenting. Men aja, allt har väl ett syfte, tålamod är en dygd, yada yada.

Trött Zackarias.

Min påsk har i princip bestått av att jag bara har chillat, svullat och varit så omgiven av kärlek. Jag har pussat på den underbaraste lilla babyn och verkligen fått kvalitetstid med min familj. Det var precis vad min sorgsna, vilsna själ behövde. Och jo, jag körde bil för första gången på typ en månad! Jag körde min mamma, hennes man och min lillasyster hela vägen hem till moster i en automatbil för första gången. Även om det var kul att köra automat ("som att köra en golfbil!" som syrran uttryckte det) så var jag jävla skakis efteråt men samtidigt stolt som en tupp. Jag får ge det ett par gånger till innan jag vågar mig på att åka till Stockholm helt själv dock.


I morgon börjar en ny arbetsvecka och förhoppningsvis även en nytänd lust till att träna. Har inte tränat ordentligt på snart tre veckor. En gång förrförra veckan räknas inte. Det är riktigt illa, speciellt efter den här helgen. Jag behöver verkligen hitta peppen igen.

Nu ska jag lägga mig med den här boken som jag har fått låna. Äntligen ska jag få läsa historien om Patti och Robert Mapplethorpe.
Godnatt y'all!

CL-match i kväll

I kväll är det ju som bekant avspark mellan Milan- Barcelona. Som den Zlatan-fangirl som jag är så kan ni nog gissa vilka jag håller på. Men eftersom jag känner mig rätt risig så lär jag knappast ta mig hem till någon för att se den utan jag får vackert ta och leta efter en bra site att streama från. (Nån som har nåt bra länktips kanske?) Med tanke på vad som står på spel inför kvällens match ville jag bara dela med mig av en bild på vår stjärna från tiden när han spelade för dom blåröda och polade med Piqué. Så här ömt lär det knappast bli på fotbollsplan i kväll som vi säger så.

Bild from here.

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här bilden. Yay för machomän som vågar vara softa!

Känslosam

Idag är mina känslor all over the place, som en viss kunglighet uttryckte det. I natt fick min kusin genomgå ett akut kejsarsnitt efter nästan två dygn av födslovärkar och till slut kom han, den efterlängade lille prinsen. Allas våran Zacke. Är så lycklig och ledsen på samma gång. Lycklig för att allt gick bra till slut och för att han äntligen är här. Ledsen för att jag inte kan vara där nu nu NU, utan måste vänta i minst fem veckor på att få träffa honom och att få krama min oerhört duktiga kusin. Min syster. Du har varit så fantastisk och jag är så stolt över dig!

På väg till tåget såg jag en man som gav en hemlös bröd. Jag var inte alls beredd på det. Det var så fint att mina ögon tårades och jag hade lust att springa ikapp mannen och tacka honom för att han på egen hand lyckades få mig att tro lite på människan igen.

Idag känns som en riktigt bra dag.

Mellanstadiekärlek

Zappade nyss förbi TV4 film (ja vissa kollar faktiskt på TV fortfarande) och då visades den här filmen.

"Told you I was a good dancer. Can I keep you?"

För den oinvigde så kan jag hälsa att det här är en dansscen ur filmen Casper. Ni vet, den där filmen med Christina Ricci och kackiga animerade spöken. Vilka crush man hade på han Devon Sawa på den tiden, när man gick i mellanstadiet. (Thank you IMDB, hade ju aldrig kommit ihåg hans namn annars.) Ni vet vad jag talar om. Vem ville inte vara Christina Ricci då?


I dagsläget...

Not so much.

Julen i lite bilder

Julmustflaskan var mest till för syns skull. Hemma hos oss är cola alltid nr ett.

Utomhusmöblerna fick bäras in för att alla gäster skulle få plats vid middagsbordet.

Som ni kan se har någon redan säkrat sin plats.

Snyggaste tomtemoren på den här sidan av stan.

Jultv på SVT.

Alltså, vår tomte... jag finner inga ord. Snälla tomten, lova att komma tillbaks nästa år!

Kom på innan läggdags att jag måste ju ta dagens outfit: Kofta, klänning och tights, H&M.

Nytt nagellack från IsaDora , #642 Zinfandel.

Hur har er julafton varit?
Min har varit alldeles, alldeles, underbar. Jag åt alldeles för mycket, skrattade så kinderna gjorde ont och fick helt underbara julklappar. Bland annat fick jag detta fina halsband som jag önskat mig.

Halsband från Dogeared.

Sen fick jag så mycket annat att jag skäms. Den här köphetsen äcklar mig lite. Speciellt när jag kom hem och försökte tryckte in allt i skåpen. Idag slogs jag av en äkta Disneyepiphany när vi var ute på promenad. Jag insåg att jag är omgiven av så otroligt fina människor och all deras kärlek och välvilja gör mig alldeles gråtmild. Livet har sina ljusglimtar och inte så små heller för den delen. Tänk om man kunde spara den känslan på burk och ta fram när huvudet vill jävlas med en. 

Hoppas ni är alla lika nöjda med julen som jag är. Nu måste jag försöka sova för i morgon ska jag upp tidigt igen för att jobba och göra alla mellandagsreafyndare lite gladare. Känner att jag har en rejäl förkylning på gång så jag hoppas den går över under natten.

God fortsättning!

I love you, Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic

Jag bara måste dela med mig av den här innan jag knyter mig. Det här klippet cirkulerar ju runt på Aftonbladet men jag skippade mellanhanden och gick direkt till källan. Fy fan vad jag älskar Zlatan. Speciellt här när han säger "Daxvax" och att frisyren tar 10-15 min att få till...

Allvarligt, hur söt är han inte??

A trip down memory lane

Ok, det här får bli kvällens sista inlägg. Det märks att jag har varit hemma och sjuk = uttråkad till döds. Man hittar ju allt möjligt kul på det hära vahetere internetet. Som den här lilla roliga artikeln: 25 Celebrity couples you never knew existed.
Måste tyvärr medge att jag visste om drygt hälften av dom, vilket är ett dåligt betyg för mig. Dåligt för att jag uppenbarligen lägger ner alldeles för mycket tid på ren dynga. Att Winona dejtat runt lite på 90-talet är väl kanske ingen större hemlighet (hon var ju dåtidens indieprinsessa ju) men den största chocken för mig var nog Ellen Barkin. Work it, girl! Och Tupac och... ja, se för er själva helt enkelt.
Mitt favopar var utan tvekan dessa två.

King and Queen of cool, Ad-rock och Molly Ringwald. Hur söta??

En kvinna av folket

"En dag" handlar om två personer som möts för första gången när de tar examen och därefter ses samma datum i varje år. De delar livets framgångar, motgångar, tvivel, vändpunkter, allt det som hör en lång vänskap till. Emma kommer ifrån en enklare bakgrund och Dexter är en bortskämd överklasskille. Trots olikheterna utvecklar de en stark kärlek till varandra och ett växande behov av att ses. Hathaways nördiga Emma är en hämmad pojkflicka som blomstrar långsamt, hon utvecklar sin självsäkerhet och talang med åren. Hon beskrivs färgfullt. Det är kul att se henne i en roll, så olik de hon brukar spela. Och Sturgess Dexter imponerar särskilt med sitt skådespelarregister. Från skärpt och älskad överklassson, till föraktad knarkande skräp-tv-­programledare. Osympatisk och hal och samtidigt bräckligt lidelsefull."


- Expressens Ronnit Hansson om "En dag". Läs resten av recensionen här.

Bild lånad härifån.

Okej, så min fråga är följande: är det bara jag eller är det inte så att varje gång någon porträtteras som hal, osympatisk och överklass så är det alltid en man? Och den talangfulla, hämmade men ack så färgglada arbetarklassbarnet är kvinna? Om en kvinna är en osympatisk och hal så kan man ju inte identifiera sig med henne och en man är väl knappast hämmad. Därför blir det ingen trovärdig kärlekshistoria. En mesig man och en avskyvärd kvinna är väl ingen intresserad av. Men varför funkar det omvända konceptet? Eller det är det bara något jag fått för mig? Nu ska jag inte uttala mig alltför mycket om En dag för jag har inte sett/läst den ännu. Det här bara det intryck jag fått av diverse recensioner. Jag vill verkligen se den men också läsa boken för att få ut så mycket som möjligt av historiens alla nyanser som är rätt svåra att få med i film. För trots att jag är en cyniker av rang så älskar jag riktigt snyftiga kärlekshistorier. 


Någon som är med mig att se den på bio snart?

Alla gillar Blaine

Den här har varit runt lite på Twitter nu, men till er som ännu inte läst detta Tumblr-inlägg: Snälla, gör er en tjänst och läsa denna fantastiska mammas inlägg om hennes (kanske) homosexuelle 6-årige son. Tänk att några rader kan uttrycka så mycket kärlek. Precis som det ska vara! Vilken inspirationskälla hon är. 

Freaking adorable.

Inga konstigheter eller hur?

I'm always dragging that horse around

I hela mitt liv har jag känt mig malplacerad. Förmodligen är det pga min dåliga självkänsla, då jag alltid känt mig sämre än alla andra (tyvärr) men det är ändå lite lustigt att jag fortfarande känner så. Jag är ju trots allt 28. Mitt tonåriga jag har inte släppt taget om mig än. Arra nämnde i veckan när vi lunchade att hon längtade efter att få flytta till Chile för livet där är enklare. När folk går ut här så ska alla vara så snygga och ingen har egentligen roligt utan alkohol menade hon. Och jag kan bara hålla med. I allafall så är livet så här i Stockholm. Om du är ung stockholmare och inte har status, pengar, utbildning, utseendet och koll på de senaste trenderna så är du ointressant. Jag äcklas så enormt av mig själv för jag låter mig påverkas av det. Vad är det för sjukt samhälle vi lever i där vi värderar någon utifrån deras stil?

Och på tal om att vara tonåring så har mitt liv inte  alls blivit vad jag föreställde mig som ung nånstans. Jag kunde ju aldrig drömma om att jag skulle drabbas av en kronisk sjukdom som faktiskt har fällt krokben på de få drömmar jag hade då. Jag vet att man inte ska låta det påverka ens drömmar men fan vad det är lättare sagt än gjort när ens kropp inte vill vara med i matchen. Det är svårt att drömma och kämpa för något när man är trött ända in i själen och det enda du vill är att dagen ska ta slut så du får sova. Som ni förstår sätter det här igång en spiral av negativa känslor. Man känner sig värdelös och misslyckad som inte orkar ta sig igenom något. Jag har inte haft orken för att engagera mig i något utom det allra viktigaste, som för mig har varit min familj och mina vänner. Men mitt liv har stått på paus i snart fem år. Det känns som om tiden börjar springa ifrån mig och det är klart stressande. Jag vet inte vad jag vill med mig själv rent karriärmässigt. Vad vill jag, vad kan jag? Ibland leker jag med tanken på att byta jobb men samtidigt så vågar jag inte för vem vill anställa någon som är sjuk? Jag känner en enorm trygghet i mitt jobb och i mina fina kollegor men ibland känner jag att det här inte är det jag ska göra. Vad det nu är. Dessutom hoppas jag ju att även jag en dag ska träffa någon att bli riktigt kär i och bilda familj med, men det kan lika gärna bli så att det aldrig händer. Nej, jag skriver det inte för att jag vill ha nåt pity party utan för att det är sant. Låt oss se saker och ting för vad de faktiskt är: jag är en svår person att ha att göra med. Snäll, javisst, men ack så jävla knepig. Jag vill knappt tänka på risken med missfall men den finns där också. och det gör så fruktansvärt ont att tänka på att jag kanske inte kommer få det som var så självklart för mig som oförstörd 14-åring. 

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Jag tror jag behövde ventilera av mig bara. Ibland tror man att man har gråtit tillräckligt över den här sjukdomen men jag antar att tårarna aldrig tar slut. Det gör väl bara mindre ont med åren. Numera har jag lärt mig att leva med min lupus och vara öppen med det. Jag börjar sakta hitta tillbaka till mig själv. Jag förtjänar ju faktiskt allt gott här i världen, för jag är en bra person, lovar! Därför är jag så otroligt stolt över mig själv att jag faktiskt vågade trotsa rädslorna och började kämpa för det där körkortet. När det väl ligger i mina händer kommer det vara som ett kvitto på att jag visst kan. Sen får jag jaga nya drömmar och hålla fast vid tanken på att Gud faktiskt har en plan för mig också.

Once you've got the feeling in, once your back for more

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag är verkligen en tjejlyssnare av rang. Ni vet, när man är så kär i en låt att man nästan längtar efter att den ska ta slut för att få spela den igen och igen och igen. Just nu är jag upp över öronen förälskad i Bombay Bicycle Clubs "Shuffle." Jag har lyssnat på den non stop den här veckan.

Jag älskar den här låten så vansinnigt mycket. Hoppas ni kan ta till er den och blir lika blixtkära i den som jag. Livet blir roligare med små vardagsförälskelser.

Saturday

Idag åkte jag till centralen för att möta upp min bror som ska vara här på besök i två veckor. Tillsammans åkte vi sedan till mamma där vi blev bortskämda med god mat och en massa prat. Det var verkligen välbehövligt, speciellt efter de senaste dagarna då sjukdomen hållt mig stången. Jag blir verkligen ynklig då.


Senare på kvällen åkte vi till stormarknaden för att handla lite gott. (Vi umgås som bäst när mat och dryck är inblandade.) Medan mamma och brorsan är och kollar flingor går jag bort till brödavdelningen. När jag står där alldeles ensam ser jag en råtta som springer förbi. En. Jävla. Råtta. I brödavdelningen. Och inte så liten heller! Behöver jag säga att vi inte kommer handla där på ett tag?


Imorgon är det Chiles nationaldag så därför drack vi lite pisco sour till middagen. Imorgon ska vi äta manjartårta och casuela. Änglakören i min mage. Hur har ni spenderat er lördag?

Underbara blåränder

En av många anledningar att älska DIF.

Now that I'm older, my heart's colder.

Vad kan vara mer passande för denna helg än att spela denna överjordiska låt från denna fantastiska grupp? Saliga äro ni som fick se Arcade Fire på Popaganda. Lucky, lucky bastards.

Rysningarna som går genom min kropp, tårarna i ögonen och klumpen i halsen när jag hör den. Magisk helt enkelt.


Update:
Jag bjuckar på en till låt från Kanadas finest för att jag är bara så snäll helt enkelt. Om ni inte känner något när ni hör den här låten så kanske jag borde ta mig en rejäl funderare över vad vi har gemensamt egentligen. Njut nu kids.

Who run this MF?

Nu får trafikanterna på Norrtäljes vägar se upp, för nu är jag i farten! Yes, idag tyckte min lärare att tiden var mogen för mig att ge mig ut i "riktiga" trafiken, dvs lämna campusområdets trygghet och ut i stadstrafiken, förbi där mamma bor och sen tillbaka till körskolan. Och jag gjorde det! På sjunde lektionen och allt. Trodde det skulle ta minst 10. Självklart återstår det massor att rätta till. Men jag gjorde det. Utan magont och ångest. Tyckte rentav att det var kul. Väl i trafikskolan pluggade jag en del teori och kom en bra bit på vägen. Jag börjar förstå mer och mer.
Behöver jag säga att just nu är jag så stolt att jag spricker? Jag klarar av något som jag trodde var helt omöjligt! Den känslan är helt fantastisk.


Så en klapp på axeln till mig och med det lämnar jag er med denna skylt jag såg utanför caféet som jag gick förbi imorse. Man kan inte annat än att bli glad av den.