Tumblr kanske?

Så.
Jag funderar på att lägga ner den här bloggen och byta bloggplattform till Tumblr. Tror den passar mig bättre eftersom jag helst bara vill blogga bilder och musik. Eller? Är det för fjortis? Fast jag är ju typ fjortis i en (nåja) vuxens kropp så varför inte. Någon som bytt från blogger till tumblr? Var det bra?

Aja.
Idag var jag tillbaks på jobbet igen efter förra veckans snuvfest. Festen lever vidare så imorgon ska jag till läkarn igen. Men det är ok, jobbar bara imorgon sen är jag ledig fram till nästa vecka. (Så jävla värt att spara semesterdagar för att kunna ta ut dom under hösten och vintern!) Måste ge mig ut i veckan och hitta nåt snyggt att ha på mig till min kära Malles fest på lördag. Nåt till mina nya Margiela-tights kanske?

Här får ni iaf lite skönt från Washed out. Njut för fan.

Snart har helgen v. 48 tagit slut

Vad är det för superförkylning jag har åkt på egentligen? Det har snart gått exakt en månad sen jag kom hem från Thailand och jag har varit förkyld sen dess. I natt kunde jag knappt sova något pga nästäppa. Så nu sitter jag här i soffan med mjukiskläderna på, pläden upp till öronen, en kopp te, nästäppa och blöthosta. Får nog gå förbi vårdcentralen i veckan igen och ta blodprover för det här är fan inte ok! Jag vill ju komma igång ordentligt med träningen igen och vara 100% på jobbet.

Men nog om det.
Min mamma fyllde 50 år i helgen och hade en stor balluns igår för alla nära och kära med maskeradtema. Det blev en hel del dans, mat, alkohol och skratt. (Även om jag tog det rätt lugnt med spriten.) Jag var utklädd till Musse Pigg och det blev rätt lyckat, även om jag rätt tidigt på kvällen fick rödvinsfläckar på kläderna för att folk stötte in i mig när jag höll i glaset. Dessutom vaknade jag med ett blåmärke på handleden. (Som alltid när jag dricker. Alkisvarning much?) Oh well. Riktigt trevligt var det och min mamma var supernöjd med sin kväll vilket var det viktigaste. Och så fin hon var! Bara jag ser hälften så bra ut när jag är 50 så är jag nöjd.

Här får ni några bilder från igår. Jag ska nog gå och knoppa om en stund, är helt förstörd av förkylningen och sömnbrist. Ha det gott honeys och se nu till att hålla er friska!

Kreativitetstorka

Har haft sånt sug för att rita på sistone, så idag åkte block och bläckpenna fram (för det var den enda penna jag hittade) och nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag blivit fruktansvärt ringrostig. Seriöst, hur gör man?
Det kliar i fingrarna att få skapa men det blir ju inte alls vad det nu var jag hade tänkt mig. Om jag ens tänkt mig något. Så jag funderar på om man ska beställa hem en instruktionsbok (eller flera egentligen) eller gå en kurs för jag vill verkligen hitta tillbaks till det som var en sån stor del av mig när jag var yngre. Jag vill skapa igen! Rita, skriva, whatever. Jag funderar på att skaffa ett litet skrivbord så jag får en ordentlig hörna för att ägna mig åt detta. Det är inte samma sak att sitta hukad vid köksbordet. Känner mig ärligt talat lite vilsen för jag var ju riktigt bra på att rita och idag tycker jag inte att jag är bra på något alls, iaf inte riktigt bra på nånting, så jag vill hitta tillbaks dit igen för att känna att jag faktiskt kan något. Just nu känner jag mig bara frustrerad och fantasilös. Jag kanske har blivit så tråkig att jag inte vet hur man fantiserar? Jag tror att det är det som är roten till det onda, att jag inte vet VAD jag ska rita/skriva för att jag har svårt för att ge mig hän. Måste ändra på detta omgående i såfall.

Illustration från Liselotte Watkins (min all time favis!) lånad härifrån.

Vi som krossas, krossar och går på

Den här låten har länge varit speciell för mig. Texten är något som alla kan relatera till, som något av en bön. Jag älskar ju Olles original, sen kom Jocke Berg och gjorde en egen variant på den så jag dog tusen gånger om. Och nu Miss Lis tolkning under Så mycket bättre. Älskar hennes röst, så perfekt till den. Det är den jag har lyssnat på under hela dagen. Because of reasons liksom. 

Idag var jag hos husläkaren och kollade upp min förkylning som aldrig tycks bli bättre och som dessutom har satt sig luftrören. Men det var ingen fara på taket. Hon trodde att det bara rörde sig om otur; att jag åkt på två infektioner tätt efter varandra. På måndag ska hon ringa mig för att kolla läget. Är det inte bättre kanske jag får gå tillbaka till mottagningen för att ta lite blodprover och göra en lungröntgen. Hon tyckte iaf att det var bra att jag kollar upp det, då jag har SLE måste jag vara extra försiktig. Så nu önskar jag bara att få bli frisk asap, så jag kan få ha riktigt roligt på mammas 50-års partaj i helgen.

It's innocence lost

If I get a little prettier can I be your baby?

I keep moving, everybody's changes

Kan bara sammanfatta gårdagen på följande vis: en massa dricka för under 200 kr, en hel del 80-talsmusik och hela handväskan full av nougatbitar. Och det obligatoriska blåmärket på knäet. Det är som ett det medvetet söker sig till skarpa föremål vartenda jäkla gång. Oftast uppstår dessa i samband med taxiresor. Hmm.
Det var oväntat  trevligt iallafall.
Men nästa gång vill jag hellre dansa till det här. Mer min kopp te liksom.


Idag är jag sugen på att gå på bio. Skyfall kanske?

Allt jag nånsin önskat mig från en dikt

10 HONEST THOUGHTS ON BEING LOVED BY A SKINNY BOY 

by
Rachel Wiley

1.
I say, ‘I am fat.’
He says ‘No, you are beautiful.’
I wonder why I cannot be both.
He kisses me
hard.
2.
My college theater professor once told me
that despite my talent,
I would never be cast as a romantic lead.
We do plays that involve singing animals
and children with the ability to fly,
but apparently no one
has enough willing suspension of disbelief
to go with anyone loving a fat girl.
I daydream regularly
about fucking my boyfriend vigorously on his front lawn.
3.
On the mornings I do not feel pretty,
while he is still asleep,
I sit on the floor and check the pockets of his skinny jeans for motive,
for a punchline,
for other girls’ phone numbers.
4.
When we hold hands in public,
I wonder if he notices the looks —
like he is handling a parade balloon on a crowded sidewalk;
if he notices that my hands are now made of rope. 
5.
Dear Cosmo: Fuck you.
I will not take sex tips from you
on how to please a man you think I do not deserve.
6.
He tells me he loves me with the lights on.
7.
I can cup his hip bone in my hand,
feel his ribs without pressing very hard at all.
He does not believe me when I tell him he is beautiful.
Sometimes I fear the day he does will be the day he leaves. 
8.
The cute hipster girl at the coffee shop
assumes we are just friends
and flirts over the counter.
I spend the next two weeks
mentally replacing myself with her
in all of our photographs.
When I admit this to him
we spend the evening taking new photos together.
He will not let me delete a single one of them.
9.
The phrase “Big girls need love too” can die in a fire.
Fucking me does not require an asterisk.
Loving me is not a fetish.
Finding me beautiful is not a novelty.
I am not a fucking novelty.
10.
I say, ‘I am fat.’
He says, ‘No. You are so much more’,
and kisses me
hard.

Yup

Bling-bling on my legs

Bild lånad härifrån.

Lyckades precis klicka hem dessa leggings från H&M:s designsamarbete med Martin Margiela. Det var just dom jag hade mina ögon på (även om resten av kollektionen är en dröm!) så jag är mer än nöjd just nu.

Unbderbara karl!

Fy fan vad jag älskar dig Zlatan!!!!

Till alla som nånsin tvivlat på honom: ät skit och dö. På riktigt. Den här matchen mot England, som borde döpas till The Zlatan Show i de engelska morgontidningarna, (hahahaHAHAHA så jävla mkt in your face! ) var så underbar att jag är alldeles hes och tårögd.

Same old, same old

Jag har tappat motivationen till att förändra mitt liv. Eller snarare, jag bryr mig inte riktigt fast jag verkligen borde. Jag provade kläder i måndags och fick jätteångest för att min vanliga klädstorlek kändes stram och att jag fick gå upp till storlek 42 i en klänning för ja, jag är så pass bred över midjan. Jag känner själv att allt sitter tajtare nuförtiden. Så det borde vara motivation nog att kämpa vidare med träningen och tänka på vad jag stoppar i mig för jag trivs ju inte att vara så här. Det här är inte jag. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag vet att jag inte anstränger mig nog att ändra mina dåliga matvanor som faktiskt är den värsta boven men just nu så känns det som att det kvittar. Jag vill ju inte vara sån här, jag vill ju må bra och trivas med mig själv men samtidigt så vill jag inte ändra på hur jag lever idag. Det är knappt så att jag vill ta mig till gymmet. Jag hittar på ursäkter för att låta bli.
Jag vet att jag har skrivit om det här förut och att det här tråkigt nog inte kommer vara det sista inlägget om det heller. Men det är för att jag har så jäkla svårt att hålla fast vid något som fungerar för mig. Jag tycker verkligen att det här är så sjukt svårt. Jag ger liksom upp. Just nu vill jag inte ens ta tag i nånting. Jag bitchar om hur tjock jag känner sig samtidigt som jag proppar i mig godis. Jaja. Jag vet att jag gör fel, men som sagt, jag pallar inte. Så här står jag nu och hoppas att motivationen ska komma stormandes vilken dag som helst.

Jag skyller allt på mörkret som vanligt. Energitjuv, det är vad det är.

Fluffalo

Jag har fått Mark Ruffalo-överdos i helgen i och med You can count on me (Terry Prescott, din underbara, söndertrasade jävel!), Eternal sunshine of the spotless mind och The kids are all right . Jag har älskat honom sönder och samman sen han spelade stackars kärlekskranke Stan i Eternal sunshine och jag har sett många av hans filmer sen dess och trodde inte att det gick att beundra en skådis mer än så. Då ba går han och gör världens bästa Bruce Banner med sådan övertygelse att man ryser i The Avengers. (Sorry Eric Bana.) 

Förlåt för tönterierna från min sida men han är ju så underbar! Jag kan ju inte göra annat än att tycka om en man som besitter varma, snälla ögon, spelar brallorna av alla andra i alla filmer han är med i och som dessutom är miljöaktivist. Mark Ruffalo, vilken gåva till världen.

The hanging garden

 

Så här låter min måndag idag, avd. covers behöver inte alltid vara dåliga.

Filmfest i helgen

Märks det att jag ska jobba helg?
Jag har iaf laddat upp ordentligt inför den på bästa tänkbara sätt i och med att den här satans förkylningen vägrar släppa så jag orkar knappt med något. Så efter att jag släpat mig hem från jobbet ska jag lägga mig i min älskade soffa och ha film-maraton med mina bästa killar Mark Ruffalo, Ryan Gosling och co.

Update:
Insåg just att jag snarare har en gråtfest framför mig, med ett undantag. (Ja, jag gråter faktiskt till Hulken.) Så jävla typiskt mig att välja såna här filmer. 

Varning

Har ni nånsin sett en film som är så dålig att den får det att krypa under skinnet och blodet att koka av ilska för man undrar varför läggs det såna pengar på att producera och falskt marknadsföra sån jävla dynga? Well, det gjorde iallafall jag igår tillsammans med Gaby och Nina. Vi var och såg Möhippan, som framställs som en blandning av Bridesmaids och Baksmällan. Låter ju riktigt bra eller hur? Kirsten Dunst är ju med och trailern verkade rolig. En bra film att se tillsammans med sina tjejkompisar. Or so we thought.

Det var en och en halv timme av ren plåga. Vulgära skämt utan finess, om knark, överdos, och ett gäng rakt igenom vidriga karaktärer som aldrig verkade ha roligt trots allt festande och som man aldrig tyckte om. Killarna i filmen som jag antar skulle framstå som sleazyballs var dom enda som kändes någorlunda normala. Det fanns ingen röd tråd igenom och det var bara så pinsamt. Jag är så besviken på Kirsten. Hur kunde hon ställa upp på den här? Den var så dålig att det gjorde ont. Och det var inte bara vi som tyckte det. Inte ett enda skratt igenom hela filmen och när den väl var slut så haglade svordomarna från folk runtomkring oss. Vad var det vi såg egentligen? 

Jag lovar att vad som helst på biotablån är bättre än den där filmen. Jag blir så jävla arg bara jag tänker på den för jag känner mig så lurad. Det här är min varning till er, se den inte!

Vaddå koll

Kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag har kunnat undgå att amerikanska presidentvalet är i år. Jag var tvärsäker på att det var nästa år och att Obama vann valet 2009. Herregud. Det säger ju lite om hur snurrig jag är. 

Träningsfunderingar

Äntligen är jag på bättringsvägen! Hostade upp en mindre slemboll i morse och har fortfarande ont i kroppen men annars mår jag rätt bra. Skönt att vara feberfri och mindre snorig.

Sitter här och försöker planera mina kommande träningspass. Man kan ju boka in sig två veckor framöver på olika pass hos Sats, så det är det jag försöker göra nu. Men  det går inte så bra. Jag har fullständigt tappat träningslusten. Jag visste att det skulle bli så här efter tre veckors uppehåll. (Om sanningen ska fram så handlar det snarare som fem veckors uppehåll. Två träningstillfällen under den här tiden räknas inte.) Speciellt nu när kroppen gör lite ont. Jag körde ju Afro i tisdags och jag blev stundtals sjukt irriterad för att det var så jobbigt! Jag var tvungen att göra uppehåll och jag orkade inte alls ta ut mig. Jag som älskar den klassen! Den logiska delen av mig försöker ursäkta mig själv och påminna mig om att jag faktiskt var förkyld så det påverkade ju, behöver inte enbart bero på dålig kondis. Inte enbart iallafall. Hursom, inga pass lockar just nu. Bara tanken på att släpa sig till gymmet känns tungt och jobbigt. Men jag vet ju att jag måste för jag mår ju så himla bra av det. Jag har inte råd att inte träna, min kropp får betala ett alldeles för högt pris för att vara lat. Inte värt det. Så därför har jag efter mycket om och men bokat in mig på följande pass.

Kom ihåg nu att tanken inte är att jag ska gå på alla. Jag kanske börjar försiktigt, med två gånger i veckan för att sedan successivt öka på. Jag vet ju att man inte ska gå för hårt åt för då lessnar man snabbt. Men då är det bra att ha alternativ. Är faktiskt lite sugen på StreetDance nästa torsdag, även om en del av mig är livrädd för jag kan fan inte dansa. Men jag älskar att låtsas att jag kan det och det är ju så coolt när andra gör det så jag är ju definitivt nyfiken. (En av mina löften inför nästa år att våga göra saker som jag är livrädd för. Vilket faktiskt är en hel del. Så då kan jag lika gärna börja nu.) Men med handen på hjärtat, det jag vill allra mest är att gotta mig en massa men det får jag inte för jag provade en kavaj jag hittade i garderoben som jag använde för ett par år sedan och nu är den sjukt stram över armarna och så kan vi inte ha det. Jag vet att jag blivit större för jag har även fotobevis som styrker detta. Inte OK alltså. Och hörni, röksuget! Jag vill bara kejderöka hela dagarna. Fattar ingenting, har aldrig varit en kejderökare. Kan knappt kvalificeras som rökare. En f.d tonårsfeströkare som ibland sträckt sig till ett par cigaretter när vardagen inte varit alltför kul, men that's it. Fattar ingenting. Jag skyller på solbristen och det gråa vädret. Det funkar alltid.

Det jag vill säga med allt det här är att jag vill ta hand om mig själv. Jag vill må så optimalt som möjligt i den kropp som är min. Min fina, underbara, unika, stackars kropp som har fått gått igenom så otroligt mycket skit genom åren och som än idag straffas, utav såväl mediciner som mina egna onda handlingar och tankar. Det måste bli ändring på det. Regelbunden träning är ett stort steg på vägen för det kan ändra så mycket, såväl det fysiska men också ens tankebanor. Det är en sån rus att upptäcka att man klarar mer än vad först trodde. Att komma över sånt som man aldrig trodde att man skulle kunna göra. Därför är det viktigt för mig att komma tillbaks på banan igen. Så hjälp mig nu att komma igång igen. Heja och peppa och om ni vill haka på nån av mina planer så holla. 

Iron Man 3

SOM JAG LÄNGTAR EFTER DEN HÄR!!!!!

MVH /Snart 30-årig Fangirl

How could you dance if no one was watching

Är hemma för andra dagen i rad med förkylning och feber. Har haft en hosta som har blivit bättre, men det rinner konstant om näsan, kroppen gör ont, huvudet värker och febern ligger där i bakgrunden, om än något dämpad av alvedon. Har varit småsnuvig och haft rethosta under hela förra veckan, men på planet hem var AC:n på max och jag frös under hela resan. I tisdags kväll fick jag dessutom för mig att dansa afro och jag tror att det utlöste febern.
Hatar att vara sjuk, för att förutom det uppenbara att det inte är kul att må dåligt, så går man bara runt hemma och är sysslolös och känner sig allmänt värdelös. Jag kan bara vila en liten stund, sen måste jag hålla mig sysselsatt innan jag blir galen. Jag måste få känna mig nyttig. Rastlös much? Är lätt avundsjuk på de som kan vara sjuka och tillåta sig bara vara och glo på film. Jag sover mest och hatar att tiden bara rinner iväg utan något syfte. Samtidigt så orkar jag inte göra något. Jag hade tvättid  imorse men jag visste att jag inte skulle orka bära ner all den tvätt som samlats under tre veckors tid till tvättstugan. Så nu sitter jag här smådeppad och med ett berg av skitiga kläder.

Blabla, nog om mitt menlösa deppinlägg. 
Se till att hålla er friska!
Och njut av den här så länge. Det gör iaf jag.