Träningsfunderingar

Äntligen är jag på bättringsvägen! Hostade upp en mindre slemboll i morse och har fortfarande ont i kroppen men annars mår jag rätt bra. Skönt att vara feberfri och mindre snorig.

Sitter här och försöker planera mina kommande träningspass. Man kan ju boka in sig två veckor framöver på olika pass hos Sats, så det är det jag försöker göra nu. Men  det går inte så bra. Jag har fullständigt tappat träningslusten. Jag visste att det skulle bli så här efter tre veckors uppehåll. (Om sanningen ska fram så handlar det snarare som fem veckors uppehåll. Två träningstillfällen under den här tiden räknas inte.) Speciellt nu när kroppen gör lite ont. Jag körde ju Afro i tisdags och jag blev stundtals sjukt irriterad för att det var så jobbigt! Jag var tvungen att göra uppehåll och jag orkade inte alls ta ut mig. Jag som älskar den klassen! Den logiska delen av mig försöker ursäkta mig själv och påminna mig om att jag faktiskt var förkyld så det påverkade ju, behöver inte enbart bero på dålig kondis. Inte enbart iallafall. Hursom, inga pass lockar just nu. Bara tanken på att släpa sig till gymmet känns tungt och jobbigt. Men jag vet ju att jag måste för jag mår ju så himla bra av det. Jag har inte råd att inte träna, min kropp får betala ett alldeles för högt pris för att vara lat. Inte värt det. Så därför har jag efter mycket om och men bokat in mig på följande pass.

Kom ihåg nu att tanken inte är att jag ska gå på alla. Jag kanske börjar försiktigt, med två gånger i veckan för att sedan successivt öka på. Jag vet ju att man inte ska gå för hårt åt för då lessnar man snabbt. Men då är det bra att ha alternativ. Är faktiskt lite sugen på StreetDance nästa torsdag, även om en del av mig är livrädd för jag kan fan inte dansa. Men jag älskar att låtsas att jag kan det och det är ju så coolt när andra gör det så jag är ju definitivt nyfiken. (En av mina löften inför nästa år att våga göra saker som jag är livrädd för. Vilket faktiskt är en hel del. Så då kan jag lika gärna börja nu.) Men med handen på hjärtat, det jag vill allra mest är att gotta mig en massa men det får jag inte för jag provade en kavaj jag hittade i garderoben som jag använde för ett par år sedan och nu är den sjukt stram över armarna och så kan vi inte ha det. Jag vet att jag blivit större för jag har även fotobevis som styrker detta. Inte OK alltså. Och hörni, röksuget! Jag vill bara kejderöka hela dagarna. Fattar ingenting, har aldrig varit en kejderökare. Kan knappt kvalificeras som rökare. En f.d tonårsfeströkare som ibland sträckt sig till ett par cigaretter när vardagen inte varit alltför kul, men that's it. Fattar ingenting. Jag skyller på solbristen och det gråa vädret. Det funkar alltid.

Det jag vill säga med allt det här är att jag vill ta hand om mig själv. Jag vill må så optimalt som möjligt i den kropp som är min. Min fina, underbara, unika, stackars kropp som har fått gått igenom så otroligt mycket skit genom åren och som än idag straffas, utav såväl mediciner som mina egna onda handlingar och tankar. Det måste bli ändring på det. Regelbunden träning är ett stort steg på vägen för det kan ändra så mycket, såväl det fysiska men också ens tankebanor. Det är en sån rus att upptäcka att man klarar mer än vad först trodde. Att komma över sånt som man aldrig trodde att man skulle kunna göra. Därför är det viktigt för mig att komma tillbaks på banan igen. Så hjälp mig nu att komma igång igen. Heja och peppa och om ni vill haka på nån av mina planer så holla.