I keep moving, everybody's changes

Kan bara sammanfatta gårdagen på följande vis: en massa dricka för under 200 kr, en hel del 80-talsmusik och hela handväskan full av nougatbitar. Och det obligatoriska blåmärket på knäet. Det är som ett det medvetet söker sig till skarpa föremål vartenda jäkla gång. Oftast uppstår dessa i samband med taxiresor. Hmm.
Det var oväntat  trevligt iallafall.
Men nästa gång vill jag hellre dansa till det här. Mer min kopp te liksom.


Idag är jag sugen på att gå på bio. Skyfall kanske?

Lediga söndag forts.

Här kommer en liten ledighets-update. Efter frukosten gick jag och la mig vid poolen med dom andra som var lediga och tog ett dopp emellanåt. Sen blev det lunch och efter det åkte nästan alla in till city för lite shopping. Vi åkte båt över som tog ca 35 min. Vi gled över bajsvatten som stänkte över en och man fick vara snabb som fan för att komma av och på båten. Men lätt värt för en femma, jag hade skydd i form av en medresenär bredvid. Vi drog till MBK men väl där blev jag sjukt yr och illamående. Det svartnade för ögonen flera gånger om och på MBK är det ju trångt som fan, fullt med folk och inga sittplatser så det var bara att sätta sig i taxin hem igen. Lyckligtvis så kräktes jag inte men det var inte långt ifrån. Jag sov lite och sen åt jag fruktsallad till middag för det var det enda som inte äcklade mig. Misstänker att jag är uttorkad från gårdagens jobbande, alkoholintag, dagens solande och allt svett som vi utsöndrade när vi knallade runt i city på jakt efter MBK. Blir att tvinga i sig resorb snart.
Efter middagen hade vi möte och vi fick veta att gruppen kommer splittras pga det behövs hjälp inne i city. Så från och med onsdag ska jag börja jobba i Siam Paragon. Förhoppningsvis har vi fått hotellrum som ligger nära det köpcentret tills dess, annars får vi pendla 45 min enkelriktat med taxi. Men aja, det är ju som det är. Känner redan separationsångest då jag verkligen gillar alla i det här gänget, men även vår arbetsplats, vår duktiga thaigäng och hotellet. Här är det lugnt och skönt och bara 10 min promenad till jobbet, medan det är rätt livat i stan och vi kommer förmodligen få ta tåget till köpcentret från hotellet. Iofs går det på bara 2 min, men ja ni fattar nog. Det känns som om man flyttar från sitt hem. Men samtidigt ska det bli en kul utmaning det här med. Vilken upplevelse liksom. Vi har fått fin feedback så jag är faktiskt taggad. Det är ju därför jag är här, för att vara med om just detta. Men jag förstår nu vad min kollega menade när hon sa innan jag åkte att man blir som en liten familj.

Nej nu ska jag borsta tänderna och lägga mig. Här är klockan strax efter tolv. Imorgon är vi lediga igen så då blir det mera poolhäng, för sen lär det inte bli mer av den varan på ett tag. Shoppandet sparar jag tills vi börjar jobba inne i city.

PS. Mina vänner med smartphones, se nu till att skaffa Whatsapp. Det här med Skype kan vi ju lägga ner direkt. DS.

Lediga söndag

Önskar jag kunde dela med mig med lite bilder från min Bangkok-vistelse här på bloggen, men dessvärre lägger jag mobilen i safety boxen innan jag går till jobbet och där glömmer jag den sen. Vi har inga skåp på jobbet och att knalla runt med telefonen i fickan är det absolut inte tal om. Iallafall, om jag hade haft den med mig så hade ni fått se bilder från vårt event igår som inleddes med kids som dansade till Gangnam style (och där några av oss nära på joinade dansmobben) och vårt enorma dj-bås. Hur roligt som helst.

Idag är jag äntligen ledig efter sex långa arbetsdagar. Ligger än så länge fortfarande i sängen, med lite lätt huvudvärk efter gårdagens AW. Ölen här kostar typ 12 kr (och då är den "dyr" för den är köpt på hotellet) och jag som knappt tål nåt numera... Bad combo. Men ska snart upp och äta frulle innan buffén stänger och sen får vi se hur resten av dagen blir. Definitivt poolhäng om bra väder (har ännu inte dragit bort draperierna från fönstren) och sen kanske lite cityhäng. Det känns som om jag varit här i månader. Helt sjukt. Jag har det verkligen fantastiskt roligt. Långa och många arbetsdagar men det är så kul verkligen. Bara det att folk verkar missta mig för thailändska är hysteriskt. Jag önskar bara att vartenda en av er kunde vara här med mig. Minst tre av skulle få plats på min säng, lätt! Här får ni en bild på min view från sängen. Återigen, är så ledsen för utebliven bildbonanza. Ska försöka bättra mig.

Hoppas ni inte glömt mig än ;)
Puss!

Hälsningar från Bangkok

Hello babies!
Just nu ligger jag här på min hotellsäng, alldeles sprängmätt och bloggar lite för att hålla er uppdaterade. Här är klockan strax efter halv elva på kvällen. Vi kom fram igår strax innan fem på morgonen, lokal tid. Kände mig lagom mosig då jag knappt sovit ngt på den 10h långa flygresan hit. (På hemvägen blir det tamejfan sömntabletter, helt klart.) Vi checkade in på hotellet och åt sedan frukost, sov lite och kollade sedan runt läget. Idag började allvaret. Kan tyvärr inte dela med mig så mkt men jag kan säga såhär: det kommer bli jäkligt intressant och utmanande. På ett bra sätt! Vi håller till lite i downtown kan man säga, utanför turiststråket. Här är det i princip inga turister alls, förutom vi från supportländerna. Idag var vi inne i smeten och kollade in den första butiken som öppnade förra veckan. Snacka om skillnader. Det här kommer nog bli väldigt kul iaf och lärorikt. Gänget från Sverige är hur härliga som helst så det kan inte bli annat än succé. Vad som däremot kommer sluta i katastrof är mitt midjemått. Alltså, maten!! Så löjligt god och för inga pengar alls. Jag kommer få betala för en extra biljett hem så mitt feta arsle får plats på flyget.

Jag skriver mer vid nåt annat tillfälle, när inte ögonen går i kors. När det nu lär bli av, haha. Puss på er!

Aja

Jag fick nyss besked från ena stället jag sökte till och det gick inte vägen. Men jag tar det verkligen med ro, för jag fick förklarat för mig att jag var given om det inte vore för att jag åker iväg snart och för att jag varit på intervju på annat håll. Så det känns riktigt bra faktiskt. Skönt att veta att man gjort ett bra intryck och att jag fortfarande är med i leken om det blir en till öppning. Så nu väntar jag på besked nummer två. Vi får se hur det går men oavsett så är jag nöjd för jag känner att jag gjorde så bra ifrån mig som jag bara kunde. Blir det inte av på det andra stället heller så vet jag med säkerhet att det inte berodde på mig som person och det gör att jag känner mig lugn.

Jag vet inte om det är nerverna som äntligen har kommit ikapp mig efter de senaste dagarnas nyheter, men idag mår jag så fruktansvärt illa. Min frukost riskerar att åka upp närsomhelst och jag har en sprängande huvudvärk. Kan ju vara den här satans förkylningen också som vägrar släppa taget. Det blir väl att dricka en massa te på ingefära, citron och honung ikväll och mumsa i sig en massa apelsiner. Jag måste må tip top för jag har en del saker att ordna. Ovanpå allt gör min alla mina ryggmuskler så sjukt ont efter gårdagens afrodans. Men det är så värt det, för det var månader sen sist jag dansade det. Så galet roligt! Tänk att jag var nära på att skita i att gå för att jag var trött och frusen. Ibland så kan man faktiskt strunta i dom negativa tankarna och vända det till nånting bra.

Ketchupeffekten

Idag jag på min första intervju på sex år. Det kändes väldigt bra faktiskt, trots att jag var så nervös på vägen dit. Det får gå som det går helt enkelt men jag är iallafall nöjd med mig själv och det jag fick ut av mötet. Det är ändå lättare att våga vara sig själv helt och hållet när man inte känner att allt står på spel. (Vilket jag ofta gör, som den perfektionist som jag är.) Vi får se vad som händer där. Imorgon väntar intervju nr två och då är jag iallafall lite mer förberedd på vilken typ av frågor jag kan tänkas få. Även om jag var rätt bra förberedd innan.

Har jag nämnt förresten att jag ska åka till Thailand i början av oktober och jobba? Well, det ska jag iallafall. Kan fortfarande inte riktigt förstå det. Kommer nog börja sjunka in mer när jag ska packa resväskan. Och tänk, jag som har varit så deppad för att jag knappt upplevt någon sommar i år (har inte ens badat utomhus) och att jag inte rest något. Då kommer livet och ba: nää, åk till Thailand med jobbet i tre veckor bara. Herregud. Jag kanske överlever den här vintern trots allt.

Det blir nog bra ska ni se

Det är mycket känslor på gång just nu. Äntligen är saker och ting i rullning och det mesta är positivt. Men inte utan en uns av oro och nervositet. Fast det är väl ganska självklart för en vanemänniska som mig. Jag lovar att berätta mer om saken när det väl blivit av. Just nu vill jag bara slappna av, inte stressa en massa i onödan. Jag lägger saker och ting i händerna på ni vet vem. (Det hoppas jag att en viss person också gör, som jag tror väldigt mycket på och som jag bara önskar det allra bästa. Saker kan bara bli bättre och jag vet att du fixa det, oavsett vad du väjer att göra.)

Lördagsdrabble

Just nu sitter jag här i mammas soffa och kollar på Last days of disco. Gud vad jag älskar den filmen, framför allt Josh (love you!!) och Holly och musiken såklart. Vädret är skit så jag har ingen lust att hitta på något. Vill bara sova efter en natt av jobbiga mardrömmar. (Jordens undergång, seriously? Ändå vaknade jag med skenande hjärta efter att ha tvingat mig själv att vakna.) Kanske går jag ut på balkongen och tar en cigarett eller två, om jag hittar någon hemlig gömma här i krokarna. Jag har varit helt galet röksugen på sistone. Vad är grejen med det? Det går iaf väldigt dåligt ihop med mina ambitioner om att bli mer hälsosam och slippa framtida besvär med SLE:n. I veckan svullnade mitt högra långfinger upp och gjorde så ont att jag hade svårt att sova. I överlag har jag varit så väldigt trött i veckan. Jag orkade bland annat inte träna bodybalance i torsdags och imorse försov jag mig fullständigt då jag skulle åka och storhandla mat med min skjuts. Jag blev chockad då jag sällan försover mig och när det väl sker så är det verkligen inte i två timmar, som idag. Därför blev det ingen träning idag heller. I måndags körde jag bodypump för första gången på veckor och jag var helt slut! Orkade knappt några vikter och pallade inte genom alla övningar. Hösten 2011 all over again. Men det var nog säkert bara väldigt dålig dagsform. Man kan ju ha såna, har jag hört. Jag hoppas verkligen att det här inte är en försmak av hur hösten och vintern kommer te sig. Om det inte vore för regnet så skulle jag ge mig ut på en powerwalk nu. Nej, men om man skulle ta och leta efter giftpinnarna istället...Bla, bla, bla. Nog från mig.

Här får ni en bild på mitt tjockisfinger, som idag är ett normalt smalis(nåja)finger. Ha en bra helg sweeties!

It's yours to find, it's all you've ever done

Hej lilla bloggen. Förlåt för att jag återigen ignorerat dig på sistone, men jag kan helt ärligt säga att jag inte har haft något att dela med mig av. Jag har verkligen varit i ett rejält semestermode under de här två veckorna som varit. 

Från bästa känna-igen-sig- bloggen därute.

Idag är faktiskt sista dagen på min semester. Passade nog regnar det ute. Matchar mitt söndagshumör alldeles utmärkt. Idag är en sån där dag när man bara vill gråta för typ allt. Men det beror inte på att jag ska jobba imorgon. Tvärtom, jag ser faktiskt fram emot det. Jag är helt enkelt inte gjord för att bara chilla, efter ett tag kryper det i skinnet på mig. Jag måste ha något att göra, ett syfte, annars mår jag dåligt. Hellre jobbar jag och har nästan för mycket att göra än att bara sitta här med mina tankar och låta tiden rinna iväg. För det är precis så det har varit de senaste dagarna, jag har inte gjort ett endaste dugg och jag har sån ångest över det. Över tiden som bara försvann. Jag kan skriva en hel novell om min söndagsångest och anledningarna till den (för tro mig, de är rätt många) men jag orkar/vill inte nu. Jag kan bara konstatera såhär: jag skulle förmodligen ha tränat mer under min semester om det inte vore för min mage som har gjort så vansinnigt ont fram till idag faktiskt. Men i och med att det snart är dags för nya friska tag på jobbet gäller även nya friska tag på gymmet. Och att faktiskt vara lite mer medveten om att vad jag stoppar i mig. Framöver är det slut på vardagsunnandet som i stort sett är varje dag för min del. 

Här har ni mina träningsplaner för v. 34:
Måndag: Bodypump och Danceaerobics (Nu jävlar i mig är det slut på semestern!)
Tisdag: Zumba
Torsdag: Bodybalance
Lördag: Bodycombat eller Zumba, beroende på vilket humör jag är på.

Kanske blir det något pass där på söndagen också, beroende på hur jag känner mig.
Nej om man skulle ta och leta upp en riktigt snyftig film snart så man kan få den här uppsamlade gråten i en som inte riktigt vill komma ut ur systemet. Förslag någon?

Prinsessan på ärten

Sitter här i soffan och väntar på att dom från Kungsängen ska komma med min säng. Mellan 10.30-12.30 skulle dom komma. (Lovar att dom inte är här förrän 12.45.) Ska bli så najs med att äntligen få sova i en säng och slippa soffan och luftmadrassen som jag sovit på under veckans gång. Visst, luftmadressen är inte helt obekväm men fan vad den låter så fort man vänder på sig.

Anywho.

Att behöva vänta är verkligen inte min kopp te. Känner mig rastlös och har löjligt ont i magen igen. Har haft det till och från sen i söndags. Igår efter träningen fick jag så ont att det svartnade för ögonen. Prisa Gud att jag satt ner, även om jag råkade skrämma slag på kvinnan bredvid mig på tåget när jag blev alldeles vit i ansiktet. Misstänker att det kan hänga ihop med min mens som varit ovanligt långlivad för att vara jag. (Dag 6 och det ser inte ut att ta slut än.) Så, nu försöker jag roa mig med nånting att göra i väntan på att dom ska komma. Har jag sagt förresten att jag tycker att det är jobbigt med att främmande människor ska komma hit? Well, I do. Jag är störd på det sättet.

Här får ni en skitbra låt iallafall.

Timmen senare:

Oh my gawd, oh my gawd hörrni min säng är en freaking HOPPBORG!! Hade totalt glömt bort hur hög den är, det var ju ändå sex veckor sen jag köpte den. Seriöst, det känns som att ligga med näsan snuddandes vid taket. Jag kommer få svindel i natt. Åh vad jag älskar't!!

Recap

Hello lilla bloggen!
Förlåt för dåligt bloggande på senare tid men jag har haft brorsan hos mig i ett par veckor och då har inte tiden funnits för att skriva av sig. Mitt i allt har även Jesse varit över och tömt lägenheten på möbler, det ser ut som ett totalt kaos här med flyttkartonger överallt, sönderrivna tapeter och hål i väggarna. I och med att det ser ut som en tromb farit fram här hemma har jag känt mig enormt stressad då jag är lagd åt det nästan ohälsosamma pedantiska hållet och för att hålla stressen i schack har jag mest ätit skräp på sistone. Sigh. Det värsta med det är att jag knappt har hunnit träna heller. Förra veckan tränade jag bara två gånger pga att jag blev matförgiftad och mådde skit (bokstavligen) med feber och svag mage. Jag körde dock TRX-träning med Gaby för första gången och fast jag ville dö under träningens gång så var jag riktigt nöjd efteråt då jag hade ordentlig träningsvärk dagen efter. Den här veckan har jag också bara hunnit med två träningstillfällen eftersom jag jobbat en hel del. Förhoppningsvis orkar jag med ett Bodypump-pass imorgon men just nu känns det väldigt avlägset då jag är helt slut efter dagens Bodycombat. Vi får väl se helt enkelt men just nu längtar jag verkligen efter att få tag i saker igen. Nya friska tag liksom.

Nu lät det ju som värsta klagosången och det var verkligen inte meningen för jag trivs med mitt liv just nu, lustigt nog. Jag har fått umgås en hel del med min bror och Jesse som sagt men även med finaste Zacke. Dessutom kan jag äntligen börja räkna ned till min semester, "bara" tre veckor kvar nu. *Ehehehe* Jag var och såg The Amazing Spiderman med tjejerna i veckan. Jag tyckte inte att den var så värst bra men den var inte superdålig heller, men det är svårt att slå ettan och tvåan i Tobey Maguires Spindelmannen-filmer, som råkar vara bland dom bästa i genren. Det var iaf mysigt att få träffa flickorna en stund. Har dessvärre inte blivit av alltför mycket på sistone. Ja, tänkte att ni kanske ville veta det.

Ikväll ska jag hem till kusinen som fyller 18 år. Herre, så tiden går! Min lilla baby är stor. Well, myndig iaf. Jag skulle gärna vilja svänga förbi Färgfabriken senare ikväll då Jonathan Johansson och Simian Ghost lirar men det är tveksamt om det blir av då jag har det taskigt på pengafronten fem dagar innan löningen. Vi fålla se.

Så, jag hoppas ni känner er lite mer uppdaterade i mitt liv. För att avrunda det hela får ni även dagens låt. Ha en underbar helg allihopa!

You can't keep holding on, to all that's dead and gone

Idag fick jag veta att min semester börjar en vecka senare än vad jag först trodde. Hade tydligen blandat ihop veckorna helt. Först om åtta veckor går jag iväg och då har jag två veckor semester. Så det är bara att kämpa på.

Vet inte om det beror på att jag har sovit dåligt på sistone men på den senaste tiden har jag känt mig så less på allt. På vardagen, på alla rutiner. Är det här allt livet har att ge? Jobba, äta, träna, sova, jobba, äta, jobba, skita, sova, och så håller det på tills du dör, amen. När jag tänker efter så kanske det är dom här tankarna som håller mig vaken om nätterna? *Duh!* Allt började med när jag och min bror satt uppe en natt som övergick till morgon och vi bara filosoferade över livet. Han berättade att han i dagsläget var lycklig. Trots att framtiden är osäker och trots så jävla mycket annat så är han lycklig. Jag insåg då att jag borde vara det men att jag inte är det. Visst, jag är inte olycklig heller, men jag känner mig så otillfredsställd. Jag har länge ignorerat det för SLE:n har under många år upptagit mina tankar helt. Alltid har den legat där i bakgrunden och styrt över alla mina val. Ren överlevnad var allt jag fokuserade på, allt annat var sekundärt. Nu har jag mått bra så pass länge att jag har fått tid över att reflektera över vem jag är och vad jag vill. Och insett vilket misstag det var att leva i ständig rädsla för det har gjort mig till ett tomt skal. Jag har alltid haft, om en svag emellanåt, lust att vilja fly. Hela livet har jag känt mig missanpassad överallt, i alla sammanhang. Jag har fått jobba för att passa in. Det är sällan det har känts helt naturligt från första början, sällan jag har känt mig välkommen direkt. Innan jag får arga protester från bekanta så vill jag bara påpeka att felet ligger hos mig, okej? Det är jag som är störd så ta inte åt er. Det är jag som har svårt att släppa människor inpå livet. Iallafall, just nu längtar jag hett efter att få komma bort, till en annan miljö, se andra människor. Mest av allt vill jag till ett annat land. I dagsläget inget här som lockar. Jag behöver få perspektiv och ge livet lite mer mening. Jag blir sjuk av alla dom här tankarna för i samma veva som jag vill bort så vet jag inte vart jag vill. Eller vad jag ska göra när jag väl är där. Sen vet jag inte heller om jag skulle våga när (om?) jag väl kommer på det. Alla som känner mig vet ju att jag är en fegis. Men jag vill ändå bort. Det känns som det liv jag lever idag inte duger. Jag behöver mer. Missförstå mig rätt, jag älskar människorna i mitt liv och jag vet inte hur jag skulle klara mig en dag utan någon av dom. Men jag utvecklas inte längre. Jag bara ser på när andra lever sina liv och jag vågar inte riktigt stå på egna ben. Fast jag snart är 30 bast. Snart 30 och lika förvirrad (om inte mer) som när jag var 15. Åh, nu lät ju det här sååå pinsamt offeraktigt. Jag ber om ursäkt för det. Jag har aldrig påstått att jag är bra på att förklara mig själv. Jag försöker bara ge uttryck för den där gnagande känslan som vägrar släppa taget om mig.

Det jag ville ha sagt med allt det här var att detta är anledningen till att jag sparar tre veckor semester för att kunna åka bort till varmare breddgrader i början av nästa år. Jamaica, Kuba, Brasilien, Bali, varsomhelst dit min plånbok kan ta mig. Bara det är varmt som fan och allmänt lazy life. Det kanske är det jag behöver.

Matchy colours 8

Jag som egentligen inte ens gillar lila så värst...
Gummistövlar, Lidl
Plastpåse, systemet.

Igår, den 2 juni 2012, var det kallare än vad det var på julafton i fjol. Verkligen tacksamt när man skulle på utomhuskonsert. Efter att ha köat i evigheter på systemet för lite vin (halva Stockholm var väl där för att dränka sorgerna över den uteblivna sommaren och grillkvällarna) gick jag runt som en dåre på jakt efter en regnponcho. De var tydligen helt slut överallt! "Det är ju Stockholm maraton idag" var det bl.a. en expedit som sa. Men skam den som ger sig! Till slut fick jag tag på en, som bokstavligen hade legat och skräpat i en butikshörna. Sen bar det av till Gaby där vi preppade inför kvällen med vin och vind-och vattentåliga kläder. Sedan bar det av till Söderstadion och Deadmau5.

Så där stod man och dansade i ösregnet tillsammans med ett handfull andra i ett stort sett halvtomt Söderstadion. Ett tag var det som om himlen öppnat sig helt och spydde ut sina tårar. Men med rätt kläder (och inställning) kan man ju ha hur kul som helst! Tyvärr blev det inga bilder från den grymma ljusshowen pga regnet. Det kändes lite ovärt att få fuktskador på mobilen för. Sedan gick vi vidare till vårt favokhak och drack mojitos (jag fick konstant mynta mellan tänderna) och dansade tills stängning. I gummistövlar. Vilken toppenkväll!

Och eh, jag var tydligen inte helt nykter när jag kom hem igår...Men jag var åtminstone torr.

You do your body work, I feel my pulse working overtime

Idag är det den andra juni och jag ska snart ge mig ut. I gummistövlar, paraply och halsduk. Det svenska bipolära vädret hörni. Att man aldrig vänjer sig vid det. Min kropp protesterar lite mot den, i synnerhet mina fingrar. Det har dom gjort hela veckan men idag känns de lite extra. Jag borde egentligen bara göra det enda rätta och flytta utomlands. Faktiskt.
Ovanpå allt ska en på Deadmau5 spelning på Söderstadion ikväll och vinden lär väl piska på som aldrig förr. Straffet för den milda vintern. 


Men jag är glad ändå. Den här helgen är jag nämligen helt ledig och nästa helg också. Det säger mycket om mitt (icke-existerande) liv just nu. Som jag har längtat! Förutom det där utomhusärendet och kvällens spelning så ska jag nog mest mysa runt i min morgonrock i helgen. Jag ser fram emot att inte göra ett skit. Och så ska jag lyssna på den här:



När jag hör den här så får jag lust att, att...GÖRA något! Typ måla om väggarna, träna eller ut och dansa. I regnet. Det är visst inte bara vädret som är ombytligt.

Picture perfect

Jag insåg att jag har varit lite dålig på bildfronten på sistone, har mest postat en massa bilder på snygga killar och gjort en del musikvideoinlägg känns det som. (Tro inte att man får ett sketet "tack" för det heller.) Framöver ska jag bättra på mig och börja lägga in lite bilder från min vardag, starting from now. 

På sistone har jag mest jobbat arslet av mig. Eller åtminstone strumpbyxorna av mig...

Jag var och tränade både i tisdags och igår, Zumba och SH'BAM stod på schemat. Trodde jag skulle få sällis båda gångerna men blev ditchad i sista minuten så jag fick vackert släpa mig till klasserna ändå för det var försent att avboka. (Som den Fröken Duktig jag är HATAR jag tanken på att ha en anmärkning av något slag.) Men det var lika bra att jag blev "lurad" dit för annars hade jag nog inte tränat alls. Jupp, träningslusten har ännu inte infinnit sig. Igår orkade jag knappt nånting av passet men jag gjorde det ändå, om än halvhjärtat. Jag blev iaf svettig och det är ju bättre än att gotta hemma i soffan som jag gjort på sistone. Och titta, jag dricker faktiskt av protteshaken! På lördag hoppas jag att jag ska orka/vilja träna Bodycombat. Annars får jag försöka hitta på något annat på söndag. Nån som har något förslag?

Dagens outfit!

Den var längesen, eller hur? 

Ärmlös hoodie, svarta braxor,  armband - H&M. Linne -Weekday.

Köpte tröjan igår och kan säga er att den är redan en blivande favorit. Så här vill jag se ut jämnt. 

Så jävla gangsta.

Idag hade jag en uppföljning på mitt dialogsamtal från i höstas med min chef. Hade inga direkt förväntningar innan (även om jag måste medge att jag var nyfiken) så jag kan inte direkt påstå att jag blev besviken. Samtidigt så vet jag inte vad jag skulle kunnat förvänta mig egentligen. Men nu har jag definitivt fått något att klura över. Plus att det kanske blir en avstickare i sommar. Jag återkommer helt enkelt.

Nej om man skulle ta och försöka sova nu?

Shake it señor Thor

Jag kommer aldrig mer kunna se på Thor på samma sätt igen. Allt jag kommer se framöver är dessa brutalt rullande höfter.
Hur har ni haft det i helgen kära vänner? Själv har jag jobbat häcken av mig, glatts åt Loreens seger (nåt annat var det väl aldrig tal om?) tvingats lyssna på mina grannars schlagerfestande ända in på tidig morgon (när en själv skulle upp tidigt för att jobba) och myst med mamma på hennes dag. Samt haft löjligt ont i magen. Misstänker att jag börjar bli laktoskänslig, även om jag inte direkt har problem med eh, nummer 2 direkt. Nope, där funkar allt som vanligt. Jag får bara så extremt ont ibland. Är lite rädd för att det kanske kan vara något annat eftersom det har hållt sig så länge. Aja, kan bara hoppas det går över snart. Annars blir det att ringa några samtal framöver. 

You just repeat yourself, stuck in another rut

Ni får ursäkta för mitt fattiga bloggande på sistone men jag har inte varit motiverad till att skriva något. Mitt allmänna tillstånd är konstant trötthet och det genomsyrar allt jag gör. Jag känner ett starkt behov av miljöombyte och att bara få sova ut i ett par dagar. När jag är så här trött så är det svårt att vara positiv. Det enda jag ser är alla mina dåliga sidor, allt det jag skulle vilja ändra på och palla dra det tugget för er igen. Nu är jag på väg till reumatologen och då får vi se om min trötthet beror på SLEn eller om det kan vara nåt annat. Jag misstänker även pollenallergi då jag är konstant snorig/täppt/nysig men aldrig riktigt sjuk. Eller så är jag lätt deprimerad. Jag återkommer helt enkelt.

Hearts of ice

Jag var precis med om det konstigaste på länge. Jag sitter här hemma och pillar framför datorn när jag hör att någon gråter i trapphuset och skriker "kan någon hjälpa mig?". Givetvis tror jag att det är någon som slagit sig så jag går ut i trapphuset, om än något försiktigt för jag är rädd för vad jag kan tänkas mötas av. I mitt huvud föreställde jag mig brutna ben eller blodigt sår från en panna. Där sitter det, vad jag antar är, en hemlös kvinna och gråter framför nya grannens dörr. Hon börjar prata om vilken toppenkille grannen är, att hon tappat bort sin man som var från Brasilien och att hon trodde att han var hos min granne, att hon begravt sin döde son i morse, att hon har en barnvagn utanför med alla sina saker som hon hämtat hos sin mamma. Det slutar med att jag något obekväm hämtar min hemtelefon och lånar den till henne och till slut får hon tag på någon bekant som ska hämta henne. Jag frågar om hon ätit något men det hade hon redan. När jag sedan går in till mig och tittar ut genom köksfönstret ser jag att hon går sin väg med en barnvagn full med prylar.


Alltså, jag trivs inte alls med hur jag reagerade gentemot henne. Att min första spontana reaktion var "fuck det är en alkis/druggie", som om det är värre än någon som slagit sig blodig som jag först trodde det var. Visst lånade jag ut telefonen till henne men det var efter mycket om och men för jag var så osäker på vad jag skulle göra, samtidigt som jag hörde henne gråta efter hjälp därute. Jag tyckte synd om henne samtidigt som jag tänkte: men det är ju du som gjort de val som slutat med att du hamnat här. Ja, exakt så tänkte jag. Vidrigt va? Här sitter jag alltför ofta och beklagar mig över hur kall världen har blivit samtidigt som jag hellre vill titta bort och låtsas som ingenting när någon i min närhet uppenbarligen mår dåligt. För det är ju skitbekvämt att låta någon annan sköta om problemen. Även om den här kvinnan må hända var påverkad av någon form av substans (mycket tydde på det) så är hon fortfarande en människa och ska behandlas därefter. När det t.ex. kliver på någon på tunnelbanan och frågar efter pengar brukar jag se dom i ögonen och säga nej. Mest för att markera: jag ser dig. Hennes ord om att "alla bara tittar bort när jag kommer" fick mig att må illa för det är precis så jag kände först när jag märkte vem hon var. Jag ångrade mig rentav att jag hade öppnat dörren. Tjusig människosyn, verkligen. Man tror att man bidrar med något när man skänker en slant till Läkare utan gränser och är Världsförälder, men hur mycket GÖR man för andra människor, egentligen? Snacka om att ha blivit så fruktansvärt småborglig. Jag kanske har ett hjärta av sten trots allt.

Smash

Igår fick jag äntligen (ÄNTLIGEN I TELL YOU!) efter månader av längtan, se The Avengers. Och den levde verkligen upp till förväntningarna. Mark Ruffalo har alltid varit något av en favoritskådis och det är härligt att se att han även kunde axla en sån här roll så perfekt. Jag har alltid tyckt om Ang Lees version av Hulken men mindre bra om den med Edward Norton. Skönt att se att det gröna monstret fick återupprättelse tillsammans med Mark. Sen ska vi inte glömma alla andra. Thor, Captain America, IRON MAN. Love love love! Nästan så att jag är sugen på att se den igen. 


Hörni, nu är det äntligen min lediga helg. Känns som om det var sjukt länge sen sist jag var ledig en hel helg och dessutom ska hitta på nånting. Jag hade tänkt träna Zumba idag men jag orkar. verkligen. inte. Jag vill inte passa tider nu när är jag äntligen är ledig. Istället ska jag köpa lite rosé inför ikväll då vädret verkligen bjuder inför det och sen strosa runt lite på stan och kanske köpa något nytt. Vad har ni för helgplaner?

Let's do this again

Efter att ha hört mig för har jag fått veta att jag visst inte är ensam om att vara allmänt less. Tråkigt att det ska behöva vara så men samtidigt så är det ju lite skönt att veta att det inte är jag som håller på att bli knäpp. 
Igår var jag iväg och tränade för första gången på åtta dagar och då var jag ganska försiktig för jag har fortfarande problem med nacken. Sen blev det en lite stressig brunch och snabbdusch för att sedan bege sig iväg på barnkalas då Ninas pojkar firade två hela år. Siiiick vad tiden går snabbt! En riktigt trevlig myslördag var det i alla fall. Idag har jag jobbat och varit galet snorig och nyst stup i kvarten. Jag misstänker att en förkylning är på gång men jag ska låtsas som ingenting. Jag måste komma igång med min träning igen. Känner mig så misslyckad för att jag tappat orken att försöka vara hälsosam. Jag bara äter en massa skit och är trött hela tiden. Har noll inspiration/ork till att vara duktig samtidigt som jag vantrivs i den här fettdräkten. Beach 2012 är nog ett jävligt avlägset och orealistiskt mål, men jag har ju resten av året på mig att bli fit. Därför tänkte jag skriva upp nästa veckas träningsmål för att sätta lite press på mig själv. Kanske hjälper det mig att komma igång igen?


Måndag: Bodypump
Tisdag: Danceaerobics + core
Torsdag: Zumba
Lördag: Zumba (kan tänka mig att byta ut detta pass mot nåt annat om någon har ett bättre förslag?)


Nu hoppas vi på att det här snoriga bara är på tillfälligt besök.

Så sant.