Turn your lights down low

Jag vet att det ur en energisparar-synpunkt inte hjälper ett dugg att en massa hushåll släcker lamporna i kväll mellan kl. 20.30-21.30. Det drar nog rentav mer el sen när samtliga ska tända igen men jag anser att det är tanken som räknas. Att människor med denna manifestation förhoppningsvis tänker till lite och att man kan sätta press på politikerna för alternativa energikällor. Även om vi alla vet om den bistra sanningen. Who run the world? Cash! Men man ska aldrig sluta hoppas och kämpa. Om inte annat så är det en bra ursäkt till att tända ljus hemma. Idag har det ju varit så kallt också så det blir ju extra mysigt då. 


Idag var jag tränade Zumba med Gaby som äntligen uppgraderat sitt Sats-kort och kan numera träna på alla anläggningar. Det var första träningspasset på åtta dagar och det kändes kan jag säga! Var helt slut efter halva passet. Kom sedan hem och fixade lunch, sedan tokslocknade jag. Story of my life numera. Är så trött hela tiden, oavsett hur mycket/lite jag sover. SLE:n som spökar? Eller vanlig vårtröttma? Jag vet ju att jag inte är den enda som går runt så här direkt. Det som dock tyder på att jag bör vara vaksam är att jag hade så pass ont i kroppen i tisdags så jag fick stanna hemma i tre dagar och vila upp mig (och sova!) samt att jag tappar läskiga mängder hår igen. Därav den uteblivna träningen den här veckan. Jag avskyr att må så här, att känna att jag bara funkar till 60%.  Men jag ska försöka träna i morgon efter jobbet så jag åtminstone uppfyller två träningstillfällen den här veckan om min kropp tillåter det. I slutändan gör jag ju nånting bra för den.

Matchy colours 7*

*Eller anledning nr 3593 till varför jag inte kommer visa mig i bikini på playan 2012. (Tack och lov för svensk sommar!) 

Cupcake, hemmagjord
Klänning, Vero Moda
Nagellack, Essie "Mint Candy Apple"

Jag tror inte att det finns någon annan arbetsplats i Sverige där det mumsas så mycket godsaker som det görs på mitt jobb. Idag bjöd en kollega på cupcakes för vi är så allmänt awesome och vem är då jag till att tacka nej? Ja, den var precis så god som den ser ut och ja, den gjorde det verkligen värt att gömma sig i vassen för framöver. 

Preach

Dagens sanning kommer härifrån.

CL-match i kväll

I kväll är det ju som bekant avspark mellan Milan- Barcelona. Som den Zlatan-fangirl som jag är så kan ni nog gissa vilka jag håller på. Men eftersom jag känner mig rätt risig så lär jag knappast ta mig hem till någon för att se den utan jag får vackert ta och leta efter en bra site att streama från. (Nån som har nåt bra länktips kanske?) Med tanke på vad som står på spel inför kvällens match ville jag bara dela med mig av en bild på vår stjärna från tiden när han spelade för dom blåröda och polade med Piqué. Så här ömt lär det knappast bli på fotbollsplan i kväll som vi säger så.

Bild from here.

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här bilden. Yay för machomän som vågar vara softa!

999

Då är den stora frågan: ska de inleda eller avsluta årets spelningar med den här? Det återstår att se den 19 augusti. 

Känslosam

Idag är mina känslor all over the place, som en viss kunglighet uttryckte det. I natt fick min kusin genomgå ett akut kejsarsnitt efter nästan två dygn av födslovärkar och till slut kom han, den efterlängade lille prinsen. Allas våran Zacke. Är så lycklig och ledsen på samma gång. Lycklig för att allt gick bra till slut och för att han äntligen är här. Ledsen för att jag inte kan vara där nu nu NU, utan måste vänta i minst fem veckor på att få träffa honom och att få krama min oerhört duktiga kusin. Min syster. Du har varit så fantastisk och jag är så stolt över dig!

På väg till tåget såg jag en man som gav en hemlös bröd. Jag var inte alls beredd på det. Det var så fint att mina ögon tårades och jag hade lust att springa ikapp mannen och tacka honom för att han på egen hand lyckades få mig att tro lite på människan igen.

Idag känns som en riktigt bra dag.

Harder, better, faster, stronger

Idag var jag iväg på mitt livs första bodypump-pass. Är så otroligt stolt över mig själv för även om jag inte kunde göra alla utfall pga oroad över mitt knä och jag hade i dom lättaste vikterna så orkade jag igenom hela passet. Det hade jag inte gjort för ett år sedan. Min lilla kropp som har gått igenom så mycket skit dom senaste sex år börjar nu sakta återhämta sig. Tack vare träningen börjar den bli lite starkare och uthålligare. Trots att jag har löjligt ont i armarna nu (kunde knappt lägga på mascaran för det gjorde ont att lyfta armen) så är jag nästan lycklig för att jag har kunnat göra det här. Det är häftigt att känna att jag har fortfarande mer att ge. Just nu älskar jag min kropp för vad den kan göra, för att den orkar bära mig fram, precis som den är. Inte för hur den ser ut. Jag känner att jag äntligen kommer överens med den. Vi är ett team. Så som det ska vara. 


Oj, det var inte meningen att sväva bort. Summan av kardemumman, jag är så jävla grym! 

Bild lånad från nån sida.

PS. Jag kommer förmodligen få äta upp vartenda ord imorgon. DS.

Det bor ett litet troll i alla

Det där hatet som ligger och frodas bland folk och som får ventileras på nätet i form av kommentarsinlägg och diverse debattforum. Där folk kan spy ut all sin galla i sin trygga anonymitet. Det får mig att aldrig vilja engagera mig i nånting igen. Nånsin. Så fort man försöker "hänga" med i någon form av debatt så ska hatet visa sin fula nuna. Det är den som hörs och syns mest. Jag förstår inte. Bara för att någon är oliktänkande så får man säga vad som helst till denne?? Hoppas att hen ska bli våldtagen, mördad, alla dessa hot och personangrepp. Helt obegripligt vad folk kan balla ur. Jag tappar fan hoppet om mänskligheten. Människor kan vara så fullständigt jävla vidriga.


Nej nu ska jag gå iväg och afrodansa bort min irritation över sucky människor och lön som knappt täcker alla räkningar. 

Ingen disciplin

Tror ni jag kom upp till morgonens träning eller? Jag hade så svårt att somna igår fast jag var så löjligt trött. Jag tror att en av anledningarna till att jag inte känner mig utvilad trots tillräcklig sömn är att jag inte sover tillräckligt "djupt". Jag har många, intensiva drömmar nuförtiden om allt mellan himmel och jord. Jag hade nog fortfarande sovit om det inte vore för att min läkare ringde och väckte mig. FYI, hon kunde gott ha ringt mig vid sex så hade jag kanske kommit iväg på träningen. Men hursom, hon berättade att resultatet från njurbiopsin kommit in och att de såg ut ungefär som väntat, att de var på läkningsvägen. Dock har jag fortfarande för mkt äggvita i urinet så  jag ska få en ny medicin som ska åtgärda det men det kommer medföra att jag får sänkt blodtryck. Eftersom jag redan har så lågt blodtryck så hon var noga med att påpeka att jag måste dricka ordentligt med vatten. Sen ska jag sätta in plaquenil igen, sänka kortisonet (YAY!) och sluta med järntabletterna då mina värden ser så pass bra ut. Sen berättade hon att jag troligen måste göra en ny njurbiopsi om ett halvår för att kontrollera om inflammationen blivit bättre. Fy fan. Men nu vet jag åtminstone vad som väntar mig. Med dom ny medicinerna så hoppas jag att jag blir lite piggare, slutar få ont i smålederna och att jag slutar tappa så jäkla mycket hår. Det hoppas jag verkligen. Annars kommer jag ringa och terra henne innan det bokade läkarbesöket i maj.


Nu ska jag se till att göra det bästa utav den här dagen och det gör jag tillsammans med den här låten som jag och Gaby dansade till som galningar l i lördags. Call us club gorillas!

120319

Förlåt att jag skryter, men för mig är det här så jäkla huge! Äntligen kan jag ta på allt mitt hårda slit och ångest. Kommer nog sitta och beundra mitt kort i ett par dagar framöver, haha. Inte min nuna måste jag dock tillägga, även om det här är en förbättring mot NID-kortet. 


I söndags hade jag tänkt träna bodypump för första gången men då knäna gjorde ont (och med en gnutta bakfylla) så fick jag hoppa det. Istället satt jag i bilen medan bror övningskörde. Rätt roligt att sitta där och minnas hur det var när man själv var en newbie. Han är mycket duktigare än vad jag var när jag precis började, by the way. Sen åkte vi till mamma och åt kärleksmums och tittade på South Park och Avatar. Det var skönt att få slappa efter lördagens utgång. Så sammantaget blev det bara tre träningstillfällen förra veckan. Men för att vara tillbaka efter två veckors uppehåll så är det inte alls så dumt. Så här ser veckans träningsplaner ut:
Tisdag: Bodybalance
Onsdag: SH'BAM
Torsdag: Afro (Äntligen!!)
Fredag: Bodypump (gråter redan)
Söndag: Bodycombat eller vila


Lite mer utmaning den här veckan alltså, men jag tror jag är redo för det. Hur mycket jag än älskar danspassen så börjar det bli dags för lite tuffare träning. Håll nu tummarna för mig att jag orkar upp till morgondagens träningspass som börjar sju på morgonen!

Mindfuckery

Idag hade jag tänkt ge mig ut och bränna lite green på stan. Eftersom jag känt mig så låg på sistone tyckte jag att det vore på sin plats med en rejäl tröst och vad gör en flicka gladare än shopping? Jag gick in i ett omklädningsrum med armen fylld med plagg, redo att prova och eventuellt shoppa nåt inför ikväll. Istället möttes jag av en flodhäst i spegeln. Seriöst, jag har inte haft provrumsångest på flera år men idag slog den till med full kraft. Fan i helvete vad fet och äcklig jag kände mig därinne! Fick hålla mig för att inte börja grina där och då. Slutade med att jag snabbprovade grejerna för att rata allt och sedan skynda ut därifrån. Och därefter var resten av shoppingdagen förstörd. Kul tjej va? Herregud så LESS jag blir på dessa hjärnmonster. Och om jag har en (två, tre, fyra, vem räknar?) fettvalk, jag ska väl få vara fin för det? Vad spelar det för roll? Det är ju ingen som ser mig och ba: kolla in värsta feta tjejen, eller hur? Så varför tänker jag så illa om mig själv? Det är nog dags att reboota huvudet snart i form av snällare tankar. 


Nog om det. Det är ju St Patrick's Day idag. 
Gaby kommer snart över och förhoppningsvis blir det en riktigt blöt kväll. Det var längesen sist vi gick ut och jag behöver få fira mitt körkort. Kan nog bara sluta på två sätt men vi siktar på succé, right babe? Skål och ta det försiktigt ikväll!




Har ni sett den här videon förresten? Jag älskar ju Jake Gyllenhaal som vilken annan men i den här musikvideon spelar han allt annat än sitt vanliga, charmiga jag. Snarare ett äkta ärkecreepo i riktig American Psycho-tappning. Ni har blivit varnade. 

Doesn't have to be so hard

När man inte har något snällt att säga så ska man helst inte säga något alls, är det inte så man säger? Därför behåller jag mina tankar för mig själv för de är inte av betydelse egentligen och lämnar er med den här fantastiska låten inför helgen istället.

Move move, shake shake, now drop

God morgon!
En fråga till er; hur gör ni för att komma upp på morgnarna? Jag hade tänkt dra iväg på ett Shape-pass kl. 10 i morse men när klockan väl ringde så snoozade jag. Och snoozade. Och snoozade. I nästan två timmar! Trots att solen gjorde sitt bästa att få upp mig genom att lysa in i sovrummet. Men jag är alltid så trött att jag nästan mår illa när klockan ringer på morgnarna. Det vore underbart att komma igång med träningen på morgonen för då har man det överstökat och ikväll kan jag inte träna efter jobbet för jag slutar sent. Så alla tips för att komma upp tidigt mottages varmt. (Kan inte skylla på att jag la mig sent heller, kl. elva var jag i säng och sov som en stock. Ännu en fördel med att träna: du får lättare att varva ner och slappna av inför sängdags.) På fredag ska jag nämligen göra ett nytt försök med morgonträning.


Aja, som straff blir det att dammsuga här hemma innan jobbet. För att komma igång fortsätter jag på temat sleazy låtar. Man blir ju onekligen pigg av dom.
Ha en bra onsdag allihop!

Gimmie gimmie gimmie

Idag släpade jag mitt mycket trötta as till gymmet och Zumbapasset, trots noll pepp, tom mage och förseningar på Roslagsbanan. Det gick oväntat bra! Trodde flåset skulle ge upp efter halva passet men den hängde med hela passet igenom. Damn straight! Allt tränande har lett mig till denna stund, att jag kan göra ett uppehåll på två veckor utan att behöva börja om från noll igen. Riktigt härlig känsla. Tänkte därför bjussa på den här låten, för den körde vi på passet. Alltså GAAAH! Är helt död men får ändå lust att ställa mig upp här i vardagsrummet och köra järnet igen. 
Nu valde jag den icke officiella videon då dansen i den gjorde mig lite generad, haha. Jag skulle aldrig kunna dansa såhär ens om jag dansade Zumba och Afro dagligen. Fast jag måste erkänna att det vore så jäkla coolt att kunna./ MVH Miss Kylskåp.

Gud uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut

Jag nämnde ju igår att jag känt att det är något på gång, så jag tänkte att jag ska försöka förklara vad jag menar med det. Dels så beror det på kroppen. Under veckan som gått har jag haft ont i vissa småleder, som tår och fingrar och de senaste dagarna har jag även haft problem med muskelvärk. Samt att jag börjar tappa groteska mängder hår igen. I veckan har jag bara dragit fingrarna genom håret och jag får med mig hur mycket hår som helst. Åh så TRÖTT jag blir! Klart det oroar mig lite då jag inte gjort några ändringarna med medicinintaget. Jag hoppas att allt blir bättre i veckan, när jag får gå tillbaks till jobbet och träningen. Annars får jag ringa min läkare i veckan. Vill må lika bra som jag gjorde innan njurbiopsin. Det andra är humöret. Kom hem igår och kände mig alldeles gråtfärdig. Tror jag har problem med ensamheten faktiskt. Jag har alltid varit en ensamvarg och trivts bra med det men på sistone har det blivit mindre tilltalande. Sen så beror det på annat också, livet rent allmänt. Alex Schulman beskriver det här med söndagsångest ganska bra i det här inlägget. (Tack Marléne för länktipset!) Nu är det inte just söndagsångest som är mitt centrala problem men jag känner igen mig i stora delar av texten. Jag gillar speciellt den här delen:

Jag har förstått att folk tror sig känna söndagsångest därför att de inser att helgen är slut, att de står inför en ­besvärlig jobbvecka, att ”det är så mycket som ska göras”. Jag tror inte på det där. Jag tror att söndags­ångesten i grund och botten handlar om att vi inte riktigt vet varför vi ­lever.

Precis så. Varför lever vi?
Så mycket tankar, så lite svar. Ska inte grotta runt för mycket i det där, ville bara dela med mig av mina ibland ologiska tankar för jag vill vara ärlig med den jag är. Och sån här kan jag vara från time to time. En av mina mindre smickrande sidor är att jag ibland bara ser hindren istället för möjligheterna. Men ni ska veta att jag jobbar på det. Jag vet att jag är så enormt välsignad och jag älskar livet, men den kan även vara så grym, så ful och ibland måste man påminna sig om allt det vackra omkring en för det svarta tar över allt. Oj, vad jag svävade bort mig nu. Men det är så skönt att lätta på locket. För jag kan väl ändå inte vara ensam om att känna mig vilsen emellanåt? Vill även poängtera att det känns mycket bättre nu. Klumpen i halsen har lagt sig för denna gång. 


Men nog om det.
I morgon börjar en ny vecka, med en massa möjligheter! Jag ska verkligen försöka träna fyra gånger den här veckan för att komma tillbaks till mina gamla vanor. Kommer nog bli tufft då jag varit borta från träningen i två veckor. Så länge jag klarar två gånger så är jag nöjd. Så här ser träningsplanen ut för vecka 11:
Måndag: Zumba
Tisdag: DanceAerobics + Core, förhoppningsvis. (Har i dagsläget reservplats 76)
Onsdag: Shape eller vila
Torsdag: Zumba
Söndag: SH'BAM eller Zumba


Som ni kan se, väldigt mycket dans i veckan. Men det är bra, ska börja med sånt som är roligt för att komma igång igen. För att verkligen motivera mig köpte jag en shaker idag. Nu jävlar ska det där äckliga proteinpulvret drickas upp!

Tack Nina för Fitness-tidningen som ska bli min kvällsläsning.

Emma

Är det någon som vet var jag kan få tag på filmen Emma från 1996 med Gwyneth Paltrow i huvudrollen? Kom hem och såg att den gick på TV4 Film men då var det bara en halvtimme kvar av den. Bummer! Det var år sen jag såg den sist men den var lika bra som jag minns den. Älskar kostymdramor!

Hittade ingen bra trailer till den på youtube, men kolla in den här från IMDB.

If love is a poison cup, then drink it up

Den här har gått på repeat hos mig idag för det är en sån dag idag. Vad kul det är förresten att komma hem och längta efter att få se sitt kära körkort, bara för att mötas av två brev i hallen. Den ena är en faktura på 230 kr i tillkverkningskostnad och den andra är en avi från posten i fucking jävla Globen. Riktigt kul, verkligen.

Känner att det är något lurt på gång, jag har till och med orden för dom, men ikväll väljer jag att dränka dom tankarna med en flaska bubbel tillsammans med trevligt sällskap och mellon. Ja, ikväll ska jag titta på den för Loreen tävlar och om hon inte vinner så kommer jag käka upp en hel hattfabrik. Nåt annat finns inte på kartan. Kom igen nu Sverige, skicka det bästa (det enda tänkbara!) alternativet till ESC.

Du kammar hem detta tjejen! Bild lånad härifrån.

Avengers Assemble

Alltså, nörden i mig går i split. Med Joss Whedon bakom rodret och alla dessa balla karaktärer så kan det ju inte bli annat än asgrymt. Peppen!! Vem är med mig att se den i vår?

Jag hjärtar min hårmunk

Idag var jag ute på min första jungfruresa med bilen. Jag åkte tillsammans med mamma och hämtade hennes vänner, sedan åkte vi till stan och lunchade. Jag tror att alla dom darrade lite på manschetten men jag hade koll. Sen skjutsade jag tillbaka alla och åkte hem till mor. Jag kan fortfarande inte fatta att jag får göra det här! Är fortfarande lika nervös som vanligt och det blir inte bättre av att ha sin mamma bredvid sig som till en början var väldigt handlingsberedd med handen ovanför handbromsen. Men se det behövdes inte, för bortsett från nåt motorstopp och att jag till en början höll ut lite för mkt mot kanten så gick det skitbra. Jag tycker själv att jag körde lugnt, mjukt och sansat. För med handen på hjärtat, jag gillar egentligen inte att köra bil. Jag tycker fortfarande att det är lite läskigt och är rädd för att begå misstag. Men det är väl vanligt antar jag. I'll live and learn liksom. Så under tiden jag är här får jag försöka köra så fort tillfället dyker upp.

Men nog om körning nu, det jag egentligen ville prata om i det här inlägget var min hårmunk som jag köpte på H&M för nån vecka sen. Alltså, den är min blivande räddare i nöden. Jag har ju typ bara tre hårstrån på skallen och jag kan ändå använda den och det ser ut som jag har asmycket (nåja) hår. I love it!

PS. Fråga mig inte hur jag fick till min hunchbackpose. DS.

Jag klarade det!!!

Jag kan fortfarande inte ta in att jag tog körkortet idag. JAG!! Som för mindre än sju månader sedan var livrädd på riktigt för trafiken och som misslyckats med två uppkörningar. När inspektören sa att jag var godkänd trodde jag han drev med mig. Nä jag kan fortfarande inte förstå det. Kanske blir det mer verkligt när jag fått hem mitt riktiga körkort och inte behöver åka runt med det här pappret som jag fick från inspektören och leget. I morgon kan jag börja köra på egen hand, utan körlärare, utan handledare, ingen övningskörningsskylt, alldeles solokvist. SÅ SJUUUUKT!!!!

Så nu kan jag bocka av det från min bucket list. Klarade jag det här så kan jag ju tydligen så jävla mycket mer. För det har verkligen inte varit lätt. Jag har fått kämpa som fan och jag är så vansinnigt stolt över mig själv. Så vad blir nästa mål då? Det får tiden utvisa men först ska jag verkligen njuuuuta av den här stunden. Way to go me!!!

Schack matt

Min lillasyster försöker rädda mig från rastlösheten. Jag behöver alternativ till promenaderna, dåliga filmer och böcker. Att ta det lugnt är visst inte min grej längre.

Plastlappen kanske dröjer för mig

Igår kväll satt jag uppe och läste på en del olika forum om uppkörning. Eller snarare att kugga på en. (Jag vet, jag är en självplågare.) Efter att ha läst en hel del intressanta åsikter fick jag en helt ny insikt. En person hade skrivit "om du inte klarar uppkörningen på tredje försöket så kan du helt enkelt inte köra bil" och jag insåg att hen hade rätt. Jag har kört en del under helgen och jag känner mig fortfarande inte helt hundra än. Därför funderar jag på att skjuta på uppkörningen. Det kommer förmodligen innebära att jag måste göra om teorin också men det får jag ta isåfall. Klarade jag teorin första gången så borde jag klara den andra gången också, annars kan jag ju tydligen inte reglerna och hade bara tur på första försöket. Vad är meningen med att stressa fram körkortet egentligen? Det är ju inte så att mitt liv står och hänger på det. Visst, jag har lagt ner tid, mycket pengar och jag vill verkligen ha det men det kanske är så att det är svårare för mig än för andra att köra? Då får jag ju se till att öva mer genom mer privat körning och sluta tänka på att jag måste klara det inom en viss tidsram. Det är som med allt annat i livet. Vissa saker har man svårare för och då får man öva mer. Det gör mig inte till en sämre människa. Jag ska ta den när jag kan och det kanske dröjer länge rentav. Då får det vara så. Jag vet att jag nämnt tidigare att jag måste veta vad jag gör ute i trafiken för det ligger på mitt ansvar men nu menar jag det verkligen. Och jag är helt ok med det.

Jag får ta mig en funderare i veckan efter att ha kört lite mer på hur jag ska göra med den kommande uppkörningen.

Fina fredag

Idag har jag fått två skäl att vara riktigt glad denna fredag.

1) Jag är äntligen på väg bort från sjukhuset! Allt känns riktigt stabilt, inget som gör ont eller så. Dock kommer jag vara sjukskriven i 10 dagar och får inte utföra några tunga lyft eller träning under dessa dagar. Mindre kul men samtidigt vill jag inte riskera någon blödning så jag får helt enkelt ta det lugnt. Promenader tills jag kräks får det bli. Huvudsaken är ändå att allt känns bra hittills och att jag slipper vara kvar på sjukan.

2) Jag blev uppringd från trafikskolan och fick en ny tid för uppkörningen innan tiden för teoriprovet går ut. Så jäkla underbart!!! Så till helgen blir det att köra bil en masse.

Egentligen skulle det här ha varit min jobbarhelg men det blir det ju inget med så bye bye flos, buhuu! Och då jag knappast är i tillstånd för att festa så får jag väl hyra en massa film och läsa böcker så jag har något att göra när jag inte promenerar eller övningskör. Som om jag skulle jobbat helg mao. Har ni några tips på vad man kan titta på/läsa?

Äntligen över

Vilken jävla pärs den här dagen har varit. Om ca 40 min får jag äntligen gå upp ur sängen för första gången på sju timmar och gå upp och kissa. Min blåsa sprängs vilken sekund som helst men jag vägrar använda mig av bäckenet. Jag överlevde njurbiopsin men inte utan att ställa till med en scen först. Jag hade fått lugnande innan jag rullades ner till röntgenavdelningen men det hjälpte ju inget. När de bad mig rulla över på mage för att kunna bedöva området började jag storgråta. Alla sköterskor och läkaren blev galet nervösa, försökte ge mig lugnande via spruta men tappade skiten på golvet och jag bölade ännu mer. Tur att min mamma var där som kunde ge mig lite tröst. Det var verkligen ett weak moment för mig så jag är evigt tacksam för att någon fanns där vid min sida. Jag hatar verkligen att inte ha kontroll. Men till slut fick jag i mig stesoliden och läkaren kunde utföra undersökningen utan att det direkt kändes. Sen fick jag ligga på sidan i två timmar och fick sjukt ont i höften och huvudet. Eftersom jag skulle fortsätta fasta under dessa två timmar fick jag inte heller ngn Alvedon. När de föreslog en supp valde jag att härda mig igenom smärtan. Så efter två plågsamma timmar fick jag äntligen
lägga mig på rygg och det var den ljuvligaste känslan nånsin. Ok, nästan lika bra som det kommer kännas när jag väl får gå upp och kissa. Efter det här hoppas jag att jag slipper sjukhus på jäkligt länge. För er som läser detta så kanske jag framstår som en barnrumpa, vilket jag kanske är, men jag kan svära på att jag varit mer på sjukhus det senaste året än vad ni nånsin behöver vara under en hel livstid. Man blir rätt less då, av den ständiga påminnelsen om att kroppen alltid ska jävlas. Nu vill jag bara ha positiva svar från den här provtagningen så jag kan få gå vidare med mitt liv. Snälla gode Gud låt mig slippa sjukhus och undersökningar och nålar på väldigt, väldigt länge. Låt mig få fortsätta vara frisk framöver. Låt mig få åka hem i morgon.