So gimme that toot toot.

Kommer ni ihåg mitt mantra inför idag? Well, idag tog jag tjuren i hornen och gjorde en kovändning från igår. Jag var lugn och självsäker och jag kände att jag fått till det helt enkelt. Allt övande från igår gav resultat. Min körlärare blev så imponerad att hon bad mig stanna bilen för att ge mig beröm. Jag trodde först hon skulle påpeka något dåligt jag gjort, vad det nu skulle kunna vara för jag tyckte själv jag körde felfritt. Så jag växte rejält under dagens lektioner där jag bl.a. fick köra ut från körskolan helt själv (!!!), starta och stanna vid bussfickor, jag fick köra på en kringelkrokig väg för att lära mig jobba med blicken. Sen fick jag prova att backa lite och sen fick jag köra tillbaka till körskolan och parkera på en p-ruta.

Behöver jag säga att jag känner mig freaking awesome?

Dagens finaste

Bli inte irriterad
om någon söker upp dig
och vill tala med dig
men inte lyckas finna ord
för det som rasar inom henne.


Viktigare
än att lyssna till orden
är att föreställa sig hennes ångest
leva sig in i den människans fördolda,
lyssna till det hon inte säger.


Tusen skäl att leva, Dom Helder Camara

Grab your mothers keys, we're leaving

Förlåt att jag tjatar men körning har verkligen blivit mitt liv numera. Det är det enda jag har i huvudet från det att jag vaknar tills det att jag lägger mig. Bara jag börjar tänka på att sitta bakom ratten spänner sig min kropp. Idag hade jag tre lektioner, en enkel och en dubbel efter lunch. Den första gick inte så bra, fick en del motorstopp men framför allt hjärnsläpp. Jag kände redan när jag vaknade imorse att jag inte hade peppen med mig idag. Efter den lektionen var jag besviken på mig själv eftersom det kändes som om jag backat tre steg istället för att gå framåt. Ja jag visste att det kan bli så men jag hade inte upplevt det tidigare. Otålighet, ditt namn är Leslie. Efter lunch fick jag öva som en galning på starter tills jag kände mig något säker. Alltså, jag testar verkligen på min stackars körlärares tålamod. Men till slut fick jag till'ett. Förhoppningsvis kommer jag ihåg allt det här tills imorgon, då jag har två dubbellektioner. Gaah.



Morgondagens mantra: jag kommer inte få motorstopp, jag kommer inte få motorstopp, I'm the king of the road.

Helgrecap

Igår var det premiär för min livs första kräftskiva. Nej jag är ingen social paria, jag HAR faktiskt blivit bjuden på kräftskivor ett antal ggr i mitt liv men av någon anledning har jag alltid tackat nej. Jobbig blyghet tror jag har varit den största orsaken men nu har jag vuxit ifrån den. Någolunda iaf. Nåväl, min fina Malle var den som höll i festligheterna tillsammans med sin sambo och alla fick ta med sig lite till maten. Jag fick suga i mig kräfta för första gången nånsin (var inget större fan av det), det snapsades och intogs stora mängder av Malles egengjorda och ack så goda majonnäser till kräftorna. Riktigt lyckat och trevligt var det.


Idag tog jag en kort runda på stan med Gaby och sen gick vi och brunchade på Café Sirap.





Äggröra, bacon och toast. Kan det bli bättre? Ja, om man slänger på lite amerikanska blåbärspannkakor med massor av sirap.







För att avrunda det hela, jag har haft en riktigt mysig helg. Välbehövligt då nästa vecka kommer bli intensiv igen. Hoppas att ni också njutit utav eran helg.

Now that I'm older, my heart's colder.

Vad kan vara mer passande för denna helg än att spela denna överjordiska låt från denna fantastiska grupp? Saliga äro ni som fick se Arcade Fire på Popaganda. Lucky, lucky bastards.

Rysningarna som går genom min kropp, tårarna i ögonen och klumpen i halsen när jag hör den. Magisk helt enkelt.


Update:
Jag bjuckar på en till låt från Kanadas finest för att jag är bara så snäll helt enkelt. Om ni inte känner något när ni hör den här låten så kanske jag borde ta mig en rejäl funderare över vad vi har gemensamt egentligen. Njut nu kids.

"See if you can hop up the stairs."

Ni förstår inte hur mycket jag peppar inför den här säsongen av An idiot abroad. Rickys djävulska skratt och Karls motvillighet lyser verkligen upp min tillvaro. Och på tal om Rickys skratt, kanske jag borde ge hans nya serie Life's too short en chans. Kolla bara in det här:

"Look at him! He's dressed as a fucking frog! This is my best day ever."

*dör*

Fredag

Home sweet home.

Just nu sitter jag och chillar i min soffa med IT-supportern på TV. (Chris O'Dowd för fan.) Vilken vecka det har varit! Jag är helt slutkörd, no pun intended, efter all information som jag matats med. Jag kunde inte ens åka buss hem idag utan att känna efter hur motorn lät och försökte lista ut vad alla skyltar längs vägen betydde. I helgen ska jag bara ta det lugnt och inte tänka på något som har med körning att göra. Har tjatat om det så det räcker och blir över.

Annat då:

Idag var jag och klippte håret. Trimmade mina risiga toppar då jag försöker spara till långt men jag klippte även lugg för att det skulle bli lite mer frisyr av det.

Så här såg jag ut före:

The queen of fug.

Och efter:

The queen of bangs, med en massa hjälp av värmeskyddande, hårfön och plattång.

Nu ska jag dricka lite te, sen försöka hitta en film att slöglo på. Imorgon tar jag en välförtjänt sovmorgon. Vad ska ni hitta på för trevligt i helgen?

Who run this MF?

Nu får trafikanterna på Norrtäljes vägar se upp, för nu är jag i farten! Yes, idag tyckte min lärare att tiden var mogen för mig att ge mig ut i "riktiga" trafiken, dvs lämna campusområdets trygghet och ut i stadstrafiken, förbi där mamma bor och sen tillbaka till körskolan. Och jag gjorde det! På sjunde lektionen och allt. Trodde det skulle ta minst 10. Självklart återstår det massor att rätta till. Men jag gjorde det. Utan magont och ångest. Tyckte rentav att det var kul. Väl i trafikskolan pluggade jag en del teori och kom en bra bit på vägen. Jag börjar förstå mer och mer.
Behöver jag säga att just nu är jag så stolt att jag spricker? Jag klarar av något som jag trodde var helt omöjligt! Den känslan är helt fantastisk.


Så en klapp på axeln till mig och med det lämnar jag er med denna skylt jag såg utanför caféet som jag gick förbi imorse. Man kan inte annat än att bli glad av den.

På agendan idag

Phew!

Så var dag 2 på intensivkursen avklarad. Kortfattat kan jag säga att det är korvstoppning, då vi redan klarat av 3 av 5 teorilektioner som inte alltid säger mig så mycket då jag är en newbie. Emellanåt känns det som att vara tillbaka på franskalektionerna igen. I och med att jag är så pass grön så räcker 22 lektioner som ingår i intensivkursen uppenbarligen inte till, så jag kommer troligen behöva 18 till, dvs totalt 40 lektioner. Hick då det inte är direkt billigt med körlektioner. Men nu när jag redan kommit igång (ja, relativt iaf) så kan jag inte banga. Jag räknade ändå med detta. Så om allt går vägen kan körkortet ligga i mina händer i november. Bortsett från att jag mest känner mig dum hela tiden så har jag ändå lyckats styra runt några varv, växla både upp och ned samt stanna bilen utan tvärnit, som jag gjorde igår. Plus att jag minimerade kärringhoppen rejält idag. Det går framåt alltså. Hell, jag kör för fan! Jag! Utan att krocka! Galet ju.
Imorgon väntar enbart teori hela dagen. Jag hoppas jag inte tappar flytet med körningen tills torsdag.

Det var körningen det. Annat då?
Min kropp börjar böka lite igen. Mina fingrar är rejält morgonstela nästan dagligen och min vänstra armbåge är svullen. Lite oroad är jag ändå. På fredag har jag telefontid med min läkare och då får vi se om testerna jag tog idag visar tecken på ökad inflammation, hur mina HB- värden ser ut och vilka åtgärder vi ska ta till då. För att återgå till körningen; idag skulle jag blåsa i alkometaren för att låsa upp alkolåset på lärarens bil och jag klarade det inte! Min lungkapacitet är ett skämt! Så jag MÅSTE verkligen komma igång med tränandet rejält efter dessa två veckor för shit vad jag skämdes. Nu har det ändå gått ett tag sen lungsäcksinflammationen så det borde vara lungan (hehe) att köra lite hårdare framöver. Förutom att jag måste få upp min kondis så kommer jag med största sannolikhet lägga på mig 5 kilo under dessa två veckor. Jag äter hela bleeping tiden för att jag är så nervös och det är alltid godis som slinker ner. Men just nu orkar jag inte bry mig. Jag är verkligen helt slut! Ett problem i taget mina kära vänner, ett problem i taget.

Beep beep, who's got the keys to the jeep?

Idag har jag varit i farten hela dagen från sex på morgonen. Först nu, när jag sitter på tåget hem till min mor känner jag att jag kan slappna av lite. (Mitt första mobila inlägg btw.) Imorgon är den första dagen på min väg mot körkortet. Yes, nu ska det äntligen bli av i form av två veckors intensivkurs. Jag är galet nervös för jag har ingen aning vad som väntar. Jag har aldrig kört i hela mitt, jag har inte ens suttit bakom en ratt ens en gång. Ovissheten är jobbig. Men samtidigt är det en utmaning som jag är redo att anta nu. Jag har inte tagit körkortet tidigare av den enkla anledningen att jag varit livrädd. Det är jag fortfarande. Säkert lär jag behöva en massa extra lektioner just för att mina körerfarenheter ligger på noll så det kommer nog bli en dyr historia. Men nu har jag gett mig fan på att göra det! Speciellt med tanke på att jag berättat om det för halva världen. Jag ska inte ge mig förrän det där kortet ligger i mina händer. Ännu större frihet. Så jag önskar mig själv ett stort lycka till och vill påminna mig själv om hur awesome jag är som tar mig an något som skrämmer mig så mycket. Jag kommer kicka balle på kursen.

#Sunday

Jag inleder denna söndag med en passande bra låt med en snygg video, gjord av två fantastiskt stiliga karlar:

Tycker det börjar bli dags för Theo och Adam att chilla lite med turnerandet och börja fila lite på nytt material. Happiness är ju fantastiskt bra men något sönderlyssnad nu. (Även om Sunday fortfarande går varm hos mig.) Ge folket lite nytt! Sen kan de gärna svänga förbi Stockholm för en ny spelning. Just sayin'. 

110820

Godmorgon!
Snart väntar en ny dag på jobbet, så jag sitter här och äter frukosten i soffan (som vanligt) med tvn på. Just nu visar de Den oändliga historien på sexan. För en stund sen dog hästen i den där gyttjan. Det kan vara bland det sorgligaste jag vet, när djur dör i filmer. (Även om den här hästen i fråga var lite emo då den typ ville dö i gyttjan.) Det är rentav värre än när äldre människor och barn dör. Barnskådisar suger oftast ändå så, så för min del får de gärna dö tidigt i filmer. Men djur är ju oskyldiga. Kolla bara in deras ögon liksom! Jag lider varje gång en häst välter omkull i en sablans krigsfilm eller vad det nu kan vara. Fast jag inte ens är en hästfantast i vanliga fall.

Men nog om det. Jag har lite annat i huvudet som gör mig så väldigt rastlös. Jag tror att lösningen på mina s.k. problem är pengar. Ja, den universala räddningen. Men ärligt talat skulle det göra livet så mycket lättare om man hade lite extra kosing på banken. Å andra sidan är jag expert på att måla upp värsta tänkbara scenario när inget skett ännu. Så får försöka slå bort dom här tankarna och ta problemen när de kommer. Lämna dom åt Gud helt enkelt.
Nej, om man skulle ta och göra sig i ordning då. Ha en bra lördag allihop!

(Den här bilden lånade jag härifrån. Hoppas Gaby tycker den är lika kul som jag ;))

Just dance

För en stund sen skrev jag ett inlägg som jag efter mycket om och men valde att ta bort. Jag insåg att jag inte kan hålla på och spy ut all tänkbar galla bara för att jag i grund och botten är 

a) trött

b) hungrig

c) sötsugen.

Så jag gör ett nytt försök: Idag var jag och tränade afro. Det var galet kul fast jag sög på att följa koreografin. När jag är klar med intensivkursen ska jag lätt boka in mig på fler såna pass framöver. Snart ska jag gå och sussa. Jag lämnar er med denna låt som vi dansade till idag. I vanliga fall är det här inte alls min kopp te, men herrejesus vad det är kul att släppa loss till!

Har ni några bra tips på låtar att träna till?

Jag behöver en bra låtlista att svettas till. Bring it!

Boys on film

Idag stod det Zumba på mitt schema. Men jag vaknade med värkande rygg, stela armar och fingrar och lätt illamående. Trots detta släpade jag mig iväg till gymmet och gjorde ett tappert försök. Men efter att ha försökt i tio minuter sa kroppen ifån. Precis allt gjorde ont! Så jag fick se mig besegrad för den här gången. Jag tog mig i princip till gymmet bara för att duscha. Sjukt nedslående. Jag höll på att deppa ur fullständigt för att min kropp är dum och för att jag inte tränade igår heller. (Hade bokat in mig på afro igår men fick hoppa över det för att jag hade sovit <4h kvällen innan.) Istället träffade jag Gaby på stan och vi gick och såg Captain America på bio.

Sämre kan man ju ha det om man säger så. Filmen var faktiskt inte alls så dum, en stark tvåa av fem möjliga får den av mig. Och Chris Evans i huvudrollen muntrade upp mig rejält om man säger så... Ja, jag vet att det är hemskt töntigt av mig att bli helt till mig av stora, biffiga killar med pretty faces (så här blev jag av "Thor" också) men vafan. Man blir alldeles ofrivilligt hormonstinn av att ha levt i celibat alldeles för länge. Det kan inte vara nyttigt för någon. 

Imorgon gör jag ett nytt försök på gymmet.

Arts & crafts

Idag fick jag för mig att plocka upp papper och penna och teckna lite. Bara lite sådär random efter flera år. Resultatet blev följande:

Rätt fin om ni frågar mig. (Därför jag lägger upp den på bloggen, annars brukar de åka direkt i sopen när jag inte känner mig nöjd.) Men det är också allt jag kan. Teckna tjejansikten alltså. Försökte rita kroppar och framför allt händer men det sket sig direkt. Men jag är rätt nöjd ändå för att inte ha ritat på en väldans massa år. Frågan är bara vad man ska göra med det. Hur går man vidare. Var hittar jag inspiration? Går en kurs kanske? 

Eller så bara skiter man i det och är nöjd med att kunna rita ett hyfsat fejs för sin egen höga nöjes skull. Även om jag väckte en liten låga till liv och började längta lite efter bra material att jobba med. Som på den gamla goda tiden när man bodde hemma hos mamma.

Matchy colours

Nagellack, nr 203 Night Club (Mavala)
Medicin Betolvex (Ni hör ju på namnet, B12-tabletter till anemiungen.)

Lördagen i lite bilder

Knatade runt lite i city på jakt efter något fint att ha på mig till kvällen. Slank in på Vila och provade den här tunikan. Det blev inget köp eftersom jag som sagt har taskigt med pengar. Men jag går fortfarande och tänker på den såhär i efterhands. Något att slå till på till löningen kanske? Men det blev budgetköp i form utav örhängen och en svart hatt. Accessoarer lyfter fram även dom tråkigaste gamla kläderna.

Jag och Gaby drog sedan hem till Marléne och drack vin och åt hennes underbart goda guacamole tillsammans med favodoritosarna. 

Njöt av en av dom sista sommarvarma kvällarna ute på balkongen. Kung Måns med lazerbeam-ögon hade det bra på sin dyna, vi andra fick nöja oss med hopfällbara säten.

Sen skulle dom obligatoriska toalettbilderna avverkas. Puss!


Efter det drog vi ut och hamnade på Ett ställe. Eh. Vi är nog lite för gamla för det. Men trots det dansade vi häcken av oss och hade kul ändå. Dessutom frågade taxichaffisen mig om jag passade på att ha kul på min sista helg innan gymnasiet började igen. Lyckan.
Nu ska jag titta på Jane Eyre igen. Älskar kostymdramor. Imorgon blir det att gå tillbaka till vardagen och jobb igen. Det har varit riktigt skönt att få vara ledig i en vecka och bara tokslappa som jag har gjort. Imorgon måste jag också ringa min frisör och boka in en tid för klippning. Mitt hår är en katastrof just nu.

Lördag

Jag erkänner härmed ett skamligt faktum: jag är en reality tv-knarkare. Just nu har dom ett Tough love-maraton på trean och jag frossar i mig frukosten i ren lycka. Det är riktigt illa men jag står för det. Det började med Top Model, sedan Project Runway, sen har det bara gått utför efter det. Ju sämre serie, desto mer hooked är jag. Vad vore livet utan alla dessa galna amerikaner? Men självklart finns det undantag. Paris Hilton. Hennes bff-serie klarade jag i ett par minuter, sen var jag tvungen att gå och duscha av mig för jag kände mig så smutsig. Även jag har mina begränsningar.

Shoe love

Självklart, när man är som mest engagerad i filmen (Jane Eyre) så får min webbläsare för sig att fucka ur och stänga av streamningssidan. (Fråga mig inte varför jag kör på Safari. Är säkert ensammast i världen om det. Gammal vana trogen I guess.) Så under tiden som jag väntar på att den ska laddas upp igen - sen får vi se om jag orkar kolla på den, rätt seg hittills - så tänkte jag passa på att skriva om dagens förälskelser.

När jag knatade runt på stan idag passade jag på att prova lite skor. Dessa från Vagabond: 

Bild från vagabond.com

och dom klassiska kängorna från Dr Martens:

Bild från spartoo.se

900 kr respektive 1146 kr kostar de. Blev tokförälskad i båda. Snygga och sköna och så min stil. Dock bidde inget köp för jag har lite taskigt med pengar såhär i mitten av månaden. Det är därför jag hatar att prova skor för det är surt när man inte kan köpa dom när man gjort sig besväret att ta av sig sina egna skor, snöra på sig de nya och känna efter. Men jag vill verkligen ha båda paren! Frågan är bara vilka jag ska köpa först?

Ok, slut med ytligheterna för idag.

"Great song. I have cancer."

Idag hade jag en dålig morgon. Jag vaknade först halv elva efter mycket om och men. Tröttheten är visst på besök. Dessutom gjorde ryggen ont och fingrarna var hur stela som helst. Men istället för att ligga kvar i sängen och sova steg jag upp och mötte mamma och mormor på stan. Snäll som min mamma är köpte hon lite chilenitos och en pirog till mig. Så nu ska det bli fredagsmys med någon bra film hade jag tänkt. Typ denna kanske:

Jag är en sucker för boken nämligen och Michael Fassbender ser precis ut så som jag föreställt mig Mr Rochester. En annan film jag är sugen på är denna...

...då jag älskar både Jospeh Gordon-Levitt och Seth Rogen. Men den verkar lite snyftig och jag vet inte om jag pallar med mer sjukdom för idag. Men den är definitivt med i min must see-list. Ha en bra fredag every1!

Grolsch Block Party

Hey, Lo-fi-fnk kommer ju!
Förvisso jobbar jag dagen efter, men man kan väl alltid gå och ta sig ett kik.
Vi ses väl där?

Bild lånad från whatsonthehifi.com

How hot can you go?

Bestämde mig för att boka in mig på några pass inför nästa vecka (så att det verkligen blir av) och såg till min lycka att Sats kommer dra igång Afro till hösten igen. Som jag har saknat det. Så till nästa vecka är två Afropass inbokade och ett Zumbapass. Nu ska det skakas rooompah!

Typ såhär fast inomhus. Längtet!

To whom it may concern

Allting började i höstas i fjol. Kroppen började trilskas ännu mer och det gjorde det svårt för mig att hålla humöret uppe. När det dagligen är något som värker så börjar det sakta men säkert äta på ens psyke. Man tröttnar på att svara "jag har ont idag med" dag efter dag efter dag, så till slut ljuger man. För sig själv och för sin omgivning. Man håller uppe en fasad. Men inombords dör man sakta dagligen. Man börjar tänka på framtiden och oroa sig. Vad ska det bli av mig? Kommer jag nånsin träffa nån? Nån som orkar med mig när jag ibland själv bara vill ge upp inför sjukdomen som jag inte förstår mig på? Hur ska jag gå vidare i arbetslivet? Vad vill jag? Så i december kände jag att jag nåt botten. Jag bara grät utan anledning och jag hade tappat livsglädjen. Ovanpå allt spökade smärtorna i kroppen, gamla som nya, och den ständiga tröttheten som följde mig som en skugga. Jag var mer än deprimerad än vad jag nånsin varit tidigare. Jag vet att jag har en tendens till att lätt känna mig nedstämd och allmänt blue, men det här var värre än något annat. Jag gick runt och önskade att livet skulle ta slut. Att en bil skulle köra över mig. Livet var inte kul och jag bara tog upp en massa plats. Jag kände mig sjuk och värdelös. Självklart skrämde det här vettet ur mig. Att någon som jag som ändå är väldigt privilegierad gick runt med dödslängtan var så fruktansvärt skamligt. Men samtidigt så kände jag att jag levde för alla andras skull, för att de älskar mig men inte för att jag själv ville. Jag ville ju som sagt bara dö.

Till slut fick jag via reumatologen kontakt med en KBT-mottagning, men det var inte enkelt för till en början "försvann" min remiss nånstans på vägen så jag fick vänta i fyra månader tills det hände något. Under tiden blev jag mer och mer deprimerad. Vi kom fram till att en behandling hos dom vore bra att prova på. Till en början föreslog de antidepressiva men jag motsatte mig det. Fler tabletter att hålla reda på? Fler biverkningar? Nej tack. Så i april började jag gå regelbundet hos en KBT-psykolog och idag var vår sista session. Det var den sista för att jag kände att jag inte hade något mer att hämta. Vilken skillnad det är på mitt liv idag och sen i april. Ni anar inte vilken glädje jag känner inför detta! Borta är den ständiga ångesten och likgiltigheten. Nu vill jag saker. Jag har fortfarande inte kommit på vad det ska bli av mig och jag fortfarande lika toksingel och ensam sen i april, men det gör mig ingenting. Det känns ok. Jag känner att jag har fått nyttiga verktyg inför framtiden för att hjälpa mig att ändra mitt tankesätt. Det är jag så enormt tacksam över. Om två veckor ska jag påbörja intensivkursen för körkortet. Till hösten ska jag läsa en kurs på distans, ska bara bestämma mig för vilken av de två som jag kom in på som jag ska välja. Jag har kommit igång litet med min träning. Till hösten ska jag ha kommit igång mer regelbundet så att det är ett självklart inslag i vardagen. Träning är ju det bästa för min kropp och mitt psyke. Jag vill åka iväg på en weekendresa. Jag vill lära mig laga mat och baka. Kanske påbörja en danskurs? Kanske tar jag upp papper och penna och börjar rita igen? Ideellt arbete rentav? Ni hör ju. Dagens Leslie och Leslie från i höstas är som dag och natt. Vägen hit har varit väldigt kantig och tuff, men jag tog mig hit alldeles själv. Med viss hjälp, men jag gjorde det. Utan hjälp av tabletter.

Anledningen till att jag skriver detta är för att klappa mig själv på axeln men också för att påminna mig om att livet är en jävla bitch ibland men det går att ta sig ur. Det finns hjälp att få. Och jag ska aldrig skämmas eller dölja det faktum när jag inte mår bra. För äligt talat, jag är så jäkla stark som orkar kämpa mot min SLE vartenda fucking dag. Det är ok att inte vilja mer men då ska man se till att någon finns där att ta emot dig när du vill vila. Men se då till att faktiskt våga be om hjälp! It gets better.

Que te pica

Bloggen, jag måste få dela med mig av något anmärkningsvärt. Idag släpade jag iväg mitt lata arsle till gymmet och körde ett Zumbapass tillsammans med Gaby, fast jag hellre hade stannat kvar på stan med Jesse och kollat kläder och ätit mer glass. Är mycket stolt över mig själv. Så pass att jag var tvungen och checka in mig på facebook också, så att alla får se hur bra jag är.

"Kolla mig, så duktig jag är som går och TRÄNAR, snälla gilla min check-in dåååå".

Duktighetsknarkaren i mig behöver alltid sin fix. Jag hoppas verkligen att det här blir den motivation till att komma igång med träningen som jag behöver. Det är dags att göra nåt åt flubbet och min icke-existerande kondition. Men nu blir det skål flingor och senaste avsnittet av True Blood. Det vill säga, så länge jag inte somnar mitt i den. Är helt slut.

It's happening

Idag blev det Bridesmaids med mina fina vänner och kusiner. Måste säga att jag hade ganska stora förväntningar på den vad gäller humorn. Kan inte påstå att jag tycker det blev världens skrattfest. Tvärtom, emellanåt blev jag väldigt ledsen och kände ångesten komma upp. Fast samtidigt, det är nog svårt att undgå det då det är rätt tunga ämnen de tar upp i filmen. Alla andra går vidare medan man själv står och stampar på samma ställe. Heavy stuff liksom. Alla har vi upplevt det någon gång. Men för den sakens skull så betyder det inte att den inte var bra, för det var den verkligen! Helt klart värd att se. Det var bara det att den inte riktigt var vad jag förväntade mig.

Melissa McCarthy förresten. Min nya hjälte.

När livet tar en ny vändning

" – Jag blev tvungen att bearbeta många starka känslor och det har stärkt och utvecklat mig. På många sätt kan jag inte ens definiera vem jag var innan det hände. Att gå igenom något sådant kan lära en mycket om en själv och om livet. Och även om jag fortfarande kan känna mig lite bitter ibland, är jag också tacksam för de insikter jag fått, att jag får vara frisk och kan leva ut mina drömmar. (....) Att bli sjuk innebär en stor sorg och att jag stundtals är rädd att jag ska bli dålig igen."


Ane Brun om sin SLE i dagens DN. När jag läste det fick jag som en klump i halsen för jag känner igen mig så väl. Speciellt nu när jag fått uppleva en sommar där jag varit stort sett frisk, bortsett från proppen i benet. 


Läs intervjun i sin helhet här, där hon även pratar om sitt politiska engagemang och om sin musik. 

Skintight

Har varit sugen på ett par skinnbyxor ett tag nu så gissa hur glad jag blev när jag såg detta hos Gina Tricot:

199 kr ska dessa "skinnbyxor" kosta. Helt klart värda att kolla in. Jag var helt inställd på ett par svarta för svart funkar ju som bekant med allt, men sen såg jag de röda och blev lite sugen. Även om röda byxor för mig alltid kommer vara synonymt med mens. Sitter i sen gammalt. Iallafall, jag har även fått för mig att jag vill att de ska sitta lite slappt. Vi får väl se hur det blir med den saken. 

Frock me

Idag kan jag säga god morgon och verkligen mena det, för idag tycks jag äntligen ha återhämtat från mig från the bad case of eh, hård mage. Inget som inte lite (mycket!) vatten och läkerol inte kunde råda bot på men ändå. Jag mådde verkligen uselt igår. Nyligen avnjöt jag min frukost, min första föda på nästan ett dygn. Jag har all anledning att vara uppåt idag för nu börjar min semester. Can I get a woop-woop? Jag har inga planer direkt förutom att jag ska skynda mig nu så jag hinner in till stan för att kolla in pride-paraden. I år blir det första gången som jag får se den, har alltid jobbat annars.


Förresten, jag känner att det börjar bli dags att göra något åt mitt hår. Jag är så urbota less på det! Om jag fick bestämma skulle det helst se ut såhär: 

Bild lånad från hdofblog.com

Just Alexas hårfärg kanske inte skulle passa mig, men frisyren hörni, och rufset! Älskar messy frisyrer. Allt som ser nonchalant och obrytt ut får mitt hjärta att slå ett extra slag. Självklart är jag medveten om att det oftast ligger mycket arbete bakom att se sådär jag klev precis upp ur sängen-rufsig ut. Ha en bra dag nu allihop.

Tårtbonanza

Det verkar som om universum vill att jag ska vara en liten knubbis. Idag bjöds det nämligen på fika på jobbet (för att vi är så sjukt awesome) i form av inte bara en, eller två, utan fyra olika tårtor. Nä, vi var faktiskt inte så pass många att det krävdes fyra. Men sak samma, gratis är ju gott! Kolla in bara:

Vaddå mums? Jag försökte vara duktig och bara äta en tårtbit så jag tog den längst ner till vänster, den med vit choklad och hallon. Oh my gaah vad den var god! Som julafton i min mun. Lätt värt att vara knubbis för. 

Förresten, idag blev jag påmind om att Friendly fires kommer till Sthlm i höst, närmare bestämt den 17 september.

Nån som vill följa med kanske?

Dreamer

Jag vet att det anses tråkigt att skriva om sina drömmar, men eftersom det här är min blogg och jag i princip får skriva vad jag vill så kan ju alla drömtydarhaters därute sluta läsa nu. Here goes:
Drömde att jag var i min gamla hemstad tillsammans med Gaby. Vi gick runt där vi bodde när vi var små. Överallt fanns det en massa kattungar. Katter precis överallt. Gulligt, tills vi såg att några av dom käkade på en snok som hängde fastsnörad i sin egen kropp i någons balkongtak. Sen åkte vi tunnelbana och vi klev av vid fel station och jag märkte att jag glömt mina kängor på tåget för att jag hade bytt skor med henne.
Vad skulle ni säga att det betyder?
Jag sov iaf väldigt djupt (äntligen!) och hade stora svårigheter att komma upp när klockan ringde. Snoozade i 20 min tills jag väcktes av ett sms. 


Idag bjuder jag på den här låten. Jag önskar fler kunde älska den lika mycket som jag gjort i sommar och inse storheten i den. Helt överjävla bra helt enkelt.

Lill-lördagsmys

Sammanfattning av dagen:
Full rulle på jobbet från start tills det att jag slutade, sen blev det att ta bussen till Sollentuna för att möta Gaby och Nina. Vi handlade mat i centrum, sen hem till Nina och alla hennes pojkar där det fixades lite grillat kött och sallad till middag. Sen kom även Erik och vi hade det hur bra som helst, även om "Våra pinsamma kroppar" av nån anledning var på tv:n i bakgrunden och vi fick en inblick i framfall. Lagom till fikat och allt.


En riktigt bra dag helt enkelt, men nu är jag helt slut! Dags för mig att hoppa i säng. Har haft svårt att varva ner de senaste dagarna - det kanske jag redan har nämnt? - så inatt måste jag vända på trenden och sova ut! Annars kommer jag vara helt förstörd under min sista semestervecka. Bara tre dagar kvar tills dess.
Godnatt.

Snaskigt

Istället för träning blev det fika med Gaby på Saturnus i stan. (Kärringarna mot strömmen tränade käften.) Det var fint att ses igen efter tre veckor då hon varit på semester i Gotland. 
Ni har väl inte missat Saturnus gigantiska kanelbullar?

Tycker iofs inte att det syns så bra på bilden, men de är verkligen hugemonguos! Vi var tre som delade på den och cheesecaken med karamelliserad yta och macademianötter som syns i bakgrunden. Det var precis så gott som det låter.

På hemvägen passade jag på att hämta ut mitt lilla paket från lookfantastic som innehöll detta:

ca 313 kr, lookfantastic.com

Jag hoppas verkligen att den är bra då man har hört så himla mycket om den. Jag är en sucker vad gäller hårvårdsprodukter men har än så länge inte hittat så många guldkorn därute då mitt hår är så jäkla...speciellt. I synnerhet nu med alla mediciner.

I paketet kom även detta lilla gratisprov med:

"Schysst" tänkte jag, tills jag läste baksidan på den:

Vaddå "prematurely-aging skin"???

Äh, vem försöker jag lura. Jag kommer använda den ändå..

Tisdag

Hur gör ni för att komma igång med träning och vara hälsosamma? Igår var tanken att jag skulle försöka bättra mig och börja träna. Expert som jag är på ursäkter så fick jag både min mens och  ledvärk igår och jag har varit så trött i snart en veckas tid vilket säkert beror på usla HB-värden. Jag har inte heller sovit ordentligt på länge, har svårt att varva ner. Större anledning då att börja träna men jag orkar verkligen inte! Motivationen håller sig i fem minuter, sen kommer livet emellan. Samtidigt så vill jag inte leva så här. Jag vill äta bra och göra träningen till ett naturligt inslag i vardagen. Plus att det är cirka 500 kr jag slänger bort varje månad på ett gymkort som jag inte utnyttjar. Så hur gör man? Jag skulle behöva nån som verkligen drillade mig till bristningsgränsen för just nu har jag ingen karaktär. Alla tips mottages varmt. Nu väntar frukost, sedan ska jag åka till sjukhuset och ta mina PK-prover och sen är jag fri resten av dagen. 


Update:
När jag fixade min frukost tittade jag ut genom köksfönstret och såg en parkerad Work Class bil på andra sidan gatan. Ett tecken kanske?

Shake it

Godmorgon bloggis.
Idag är det måndag den 1 augusti. Ny vecka, ny månad och snart ny årstid. Hösten är på intåg och det dags för en clean start. Med det så menar jag att det är dags att komma igång med träningen. Passande nog går den här reklamen på tv-shop just nu. Ett tecken på peppa mig? Eller ett tecken på jag kanske behöver nåt annat i mitt liv?

Måndagar, alla tjockisars värsta dag.