Harder, better, faster, stronger

Idag var jag iväg på mitt livs första bodypump-pass. Är så otroligt stolt över mig själv för även om jag inte kunde göra alla utfall pga oroad över mitt knä och jag hade i dom lättaste vikterna så orkade jag igenom hela passet. Det hade jag inte gjort för ett år sedan. Min lilla kropp som har gått igenom så mycket skit dom senaste sex år börjar nu sakta återhämta sig. Tack vare träningen börjar den bli lite starkare och uthålligare. Trots att jag har löjligt ont i armarna nu (kunde knappt lägga på mascaran för det gjorde ont att lyfta armen) så är jag nästan lycklig för att jag har kunnat göra det här. Det är häftigt att känna att jag har fortfarande mer att ge. Just nu älskar jag min kropp för vad den kan göra, för att den orkar bära mig fram, precis som den är. Inte för hur den ser ut. Jag känner att jag äntligen kommer överens med den. Vi är ett team. Så som det ska vara. 


Oj, det var inte meningen att sväva bort. Summan av kardemumman, jag är så jävla grym! 

Bild lånad från nån sida.

PS. Jag kommer förmodligen få äta upp vartenda ord imorgon. DS.