Jag har tappat motivationen till att förändra mitt liv. Eller snarare, jag bryr mig inte riktigt fast jag verkligen borde. Jag provade kläder i måndags och fick jätteångest för att min vanliga klädstorlek kändes stram och att jag fick gå upp till storlek 42 i en klänning för ja, jag är så pass bred över midjan. Jag känner själv att allt sitter tajtare nuförtiden. Så det borde vara motivation nog att kämpa vidare med träningen och tänka på vad jag stoppar i mig för jag trivs ju inte att vara så här. Det här är inte jag. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag vet att jag inte anstränger mig nog att ändra mina dåliga matvanor som faktiskt är den värsta boven men just nu så känns det som att det kvittar. Jag vill ju inte vara sån här, jag vill ju må bra och trivas med mig själv men samtidigt så vill jag inte ändra på hur jag lever idag. Det är knappt så att jag vill ta mig till gymmet. Jag hittar på ursäkter för att låta bli.
Jag vet att jag har skrivit om det här förut och att det här tråkigt nog inte kommer vara det sista inlägget om det heller. Men det är för att jag har så jäkla svårt att hålla fast vid något som fungerar för mig. Jag tycker verkligen att det här är så sjukt svårt. Jag ger liksom upp. Just nu vill jag inte ens ta tag i nånting. Jag bitchar om hur tjock jag känner sig samtidigt som jag proppar i mig godis. Jaja. Jag vet att jag gör fel, men som sagt, jag pallar inte. Så här står jag nu och hoppas att motivationen ska komma stormandes vilken dag som helst.
Jag skyller allt på mörkret som vanligt. Energitjuv, det är vad det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar