Så var man tillbaks på sjukhuset. Kom hit vid 8, bytte om till mjukiskläder, fick blodtrycket kollat, tog blodprover och sedan sov jag som en stock. Rätt välbehövligt då jag knappt sovit nånting i natt. (Hej sömnbesvär, det var väl inte längesen vi sågs sist?) Blev väckt av läkaren som inte hade några nya besked, mer än att de ska prata med antikoagulationsmottagningen för att se om vi kan göra en paus i Waranbehandligen så att de kan göra en njurbiopsi så snart som möjligt. Om det sedan visar sig vara njurinflammation så kommer troligen kortisonet höjas. Så det slipper jag inte undan. Har sedan dess suttit och googlat lite på hur en sådan undersökning går till. I korta drag då: En njurbiopsi är ett vävnadsprov från njuren. Först gör man en ultraljudsundersökning av njurarna för att kolla vart det är bäst att ta vävnadsproverna från. Sedan utför man testet på plats i röntgenavdelningen. Man lokalbedövs och sedan tar de proverna med en tunn nål. Därefter får man ligga plant på rygg i sex timmar för att undvika en blödning i njuren. Efter det ska man helst vara sängliggande till dan efter, då man oftast blir utskriven, men man kan röra sig i sängen och gå kortare sträckor.
Ni hör ju, fun fun fun! Gud, man tycker ju att man borde blivit botad från sin nålskräck vid det här laget då min arm, och ibland händer, praktiskt taget behandlas som en nåldyna. Men eftersom jag inte riktigt vet hur det här kommer kännas (vissa skriver att de inte känner nåt, andra upplevde obehag) så är jag jätterädd. Men nu ska jag inte skrämma upp mig själv i onödan. Jag får ta det som det kommer. Jag hoppas bara att jag inte behöver göra njurbiopsin först om två veckor, då man inte får överanstränga sig eller lyfta något på 14 dagar. Med andra ord, ingen träning. Jag är ju bara fyra stämplar ifrån att hämta ut min belöning hos Sats. Vore ju snöpligt att snubbla på mållinjen så att säga.
Bah, jag har verkligen inte tid, lust, eller ork för det här. Just nu känner jag bara att det var tur att jag fick permission över helgen så att jag kunde återhämta lite mental styrka. Jag försöker hålla det inre kaoset på avstånd.
Ni hör ju, fun fun fun! Gud, man tycker ju att man borde blivit botad från sin nålskräck vid det här laget då min arm, och ibland händer, praktiskt taget behandlas som en nåldyna. Men eftersom jag inte riktigt vet hur det här kommer kännas (vissa skriver att de inte känner nåt, andra upplevde obehag) så är jag jätterädd. Men nu ska jag inte skrämma upp mig själv i onödan. Jag får ta det som det kommer. Jag hoppas bara att jag inte behöver göra njurbiopsin först om två veckor, då man inte får överanstränga sig eller lyfta något på 14 dagar. Med andra ord, ingen träning. Jag är ju bara fyra stämplar ifrån att hämta ut min belöning hos Sats. Vore ju snöpligt att snubbla på mållinjen så att säga.
Bah, jag har verkligen inte tid, lust, eller ork för det här. Just nu känner jag bara att det var tur att jag fick permission över helgen så att jag kunde återhämta lite mental styrka. Jag försöker hålla det inre kaoset på avstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar