Nu har läkaren varit förbi här på ronden och kunde konstatera följande: idag kommer det inte hända så mycket mer än att jag ska samla urin hela dagen. Imorgon innan/efter lunch får dom provsvaren, men mycket tyder på att jag kommer behandlas för njurinflammation med Cellcept. Helst hade man velat ta ett njurbiopsi men i och med att jag äter blodförtunnande finns risken att jag kommer blöda alldeles för mycket. På sätt och vis är jag glad för att slippa bli stucken med en nål i njuren men samtidigt så vill man ha så precisa svar som möjligt. Men som sagt, imorgon kommer jag veta mer.
Just nu känns det väldigt tråkigt och jag kan inte förneka att jag blir rädd. Inte för att jag på nåt sätt vill förminska det jobbiga i att nästan ständigt vara trött och ha led-och muskelvärk (gissa om det har varit en jäkla plåga) men det är i sig inte farligt. Det är allt annat som tillkommit på senare tid som har gjort det svårare att hantera. Det senaste året har SLE:n gett mig problem med närminnet, lungsäcksinflammation, depression, magkatarr, propp i benet och nu eventuellt inflammation i njurarna. Sen så hade jag den där gigantiska cystan på äggstocken som jag opererade bort i början av året. Vad väntar härnäst? Jag tror jag har gjort slut på mina tårar men jag har en klump av oro i magen. Fast det ska väl lägga sig antar jag. Frågan är bara hur länge man kan leva på hoppet.
Så nu måste jag ringa jobbet och säga att jag inte kommer imorgon, om ens över helgen överhuvudtaget. Och det blir ingen jävla afro för min del idag heller. Dammit! Så, nu har jag gnällt färdigt för idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar