En sockerknarkares bekännelser

Godmorgon alla fina!
Just nu är jag alldeles nyvaken och hade helst legat kvar i sängen och sovit till riktigt sent, men istället sitter jag här och äter frukost inför SH'BAM-passet kl. 12 i Sollentuna. Jag måste gå för att komma upp i mina två ggr i veckan. Sen i eftermiddag ska jag iväg och handla en massa mat. Ointressant tänker säkert ni, men det finns en anledning till att jag nämner det. I veckan ska jag nämligen börja äta GI-anpassad kost så gott det går av tre enkla skäl. Den första är att mina matvanor är helt fucked up och har varit det en längre tid. Jag äter godis dagligen och skräpmat flera gånger i veckan. Fatta. Det har inte helt oväntat gjort mig till en riktig sockerjunkie, så det måste jag bryta mig ur. Eftersom jag ju har min djävulska kroniska sjukdom så måste jag se över vad jag äter. Jag är redan nog så trött och blir inte piggare av att jag misshandlar den med dålig mat. Jag måste bli mer hälsosam helt enkelt. Anledning nummer två är att jag verkligen vill bli mer fit framöver. Jag har ju lyckats komma igång lite med träningen och det känns jättebra för länge var motivationen mitt största problem. Men det spelar ingen roll hur mycket jag tränar om jag fortsätter att stoppa i mig skit. Jag vill ju börja se resultat snart! Jag trivs inte alls i min stackars kropp just nu. Den känns mjuk och slapp vilket jag skäms över för jag har ingen anledning till det. Jag är (relativt) ung och har inte fött några barn. När jag ser mig i spegeln ser jag ett klotrunt ansikte (och det värsta av allt, en massa finnar pga allt socker) och degig mage. Det gör i sin tur att jag känner mig ful och misslyckad. Nu kanske ni äcklas lite men det är fan sant. Allt det måste väck. Sista skälet till just GI är att den känns hälsosam och skulle nog passa mig bättre än t.ex. LCHF för jag vill gärna fortsätta äta pasta och ris. Maten ska inte kännas som en straff. Bara det att framöver får det bli fullkorn för hela slanten.

Så varför skriver jag det här kanske ni undrar. Det är enkelt, jag behöver ert stöd helt enkelt. Kanske kan ni tipsa om några bra, goda recept? Jag har ju som jag nämnt tidigare aldrig någon inspiration till att laga mat. Jag behöver verkligen bli peppad för jag vet att jag kommer börja sura redan imorgon kväll när jag inte får mitt socker. (Som sagt, jag äter godis vartenda dag.) Plus att nu när jag skrivit om det såhär så att alla kan se så kan jag inte banga ur. Jag behöver den pressen på mig för att det ska ske någon skillnad. Så nu tycker jag att vi hjälps vi åt att infria mina mål. Det kommer bli superawesome. Ni kommer få en kompis som är piggare och gladare och som orkar mer. Hur bra låter inte det? Jag gör grovjobbet och ni hejar på mig, deal? Let's doris!