fredag 16 september 2011

Oye, quiero que te muevas

Mår fortfarande rätt kackigt idag men jag är inte lika stel som igår. Framsteg, mina vänner. Men det är så tråkigt att vara hemma! Jag hade hellre gått till jobbet. Jag kräver ständig stimulans, speciellt när vädret är så underbart som idag. Istället får jag sitta här och spela Wordfeud när orken faller på. Kanske ger jag mig ut på en kortare promenad. Och så lyssnar jag på den här?



Så random för att vara jag. Jag har visst blivit påverkad av alla danspass på sistone. 
Jag gick ju på ett Zumbapass i onsdags. (Tur var väl det, att jag hann med mina två gånger i veckan innan stelhetshelvetet slog till.) Det passet jag var på var väldigt latinodansinfluerat. Instruktören var en cool liten latina som dansade häcken av oss allihopa. Det måste ha sett så galet roligt ut när jag "dansade" för jag är verkligen stelare än en pinne och det har inget med min sjukdom att göra. Trots att jag är latina så har jag inga av de s.k. "typiska" latinoegenskaperna, dvs jag är inte temperamentsfull och jag kan inte dansa om så livet hänger på det. Hej två vänsterfötter liksom. Men jag har ju roligt och det är ju det som räknas. Ska lätt gå det passet igen nästa onsdag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar