Beskåda, mina nya skor! De här köpte jag idag från Din Sko för 399 kr. Rätt bra alternativ till Vagabondskorna jag ville ha. Nu fattas bara ett par svarta kängor (helst ett par Doc Martens såklart) så är jag kittad inför hösten.
Och här kommer dagens outfit:
Stickad tunika och linne H&M, skinnimitaionsleggings Monki, strumpor Puma, check!
Låt er inte luras av min käcka uppsyn. Idag har jag varit helt galet trött och känt mig lätt dragen åt det deppigare hållet. Fuck this tröttma, den sabbar mitt positiva flow.
Idag är en dag att fira, för idag har det gått exakt fyra veckor sen jag började träna regelbundet på Sats. Kolla bara in beviset nedan.
Stort grattis till mig mao. Jag, Miss Soffpotatis, har svettats, mått illa och dansat mig yr under fyra veckors tid två gånger i veckan. Jag är galet stolt över mig själv. Nu ska det bara upprätthållas i åtta veckor till men det fixar jag. 1/3 avklarad, 2 to go.
Nog om det. Ikväll fick jag för mig att prova på följande till middag/matlåda:
Det är första gången jag gör couscous och det blev riktigt gott! Vet dock inte hur pass GI den är, men jag körde med fullkornscouscous och chorizo istället för frukostkorv. Det blev riktigt smaskigt och det gick snabbt att slänga ihop. Me likie. Men vad jag inte förstår är varför de rekommenderar sweet chili-sås till korvcouscousen med tanke på att det ska vara en GI-rätt? Socker, hallå? Nu fuskade jag dock och sket i dressingen för jag orkade inte göra det. Det fick bli sallad till istället. Är ju som sagt helt slut efter dagens Afro. Finns nog inget pass jag älskar så mycket som det så det är synd att jag bara kan gå den en gång var tredje vecka pga mitt arbetsschema, men det är ju mer än inget alls, eller hur?
Nu ska den här gamla tanten gå och lägga sig. Puss och godnatt allihop.
Jag borde aldrig ha druckit den där colan för shit vad jag är godissugen nu! Ett kungarike för att få äta resten av lösviktsgodiset från i helgen som ligger i en påse och frestar i skafferiet. Jag borde göra det enda rätta och slänga påsen men jag kan bara inte. Jag ska ändå kunna låta bli när det finns framme. Men jag måste nog svänga förbi konsum och köpa ett äpple innan passet. Sen får jag väl unna mig en smoothie efter det. The cravings! Sa ju att det här skulle hända. Helt sjukt (hoho) vad jag är sockerberoende.
Idag går mitt hjärta ut till alla dom som inte mår så bra såväl själsligt som kroppsligt. Det var inte längesen jag gick igenom en mycket tuff tid och bara ville ge upp. Knappt så jag kan skriva detta utan att ögonen tåras för jag vet alltför väl hur hemsk den känslan var. Men snälla rara ni, håll ut! Jag vet att livet kan göra så jävla ont men glöm inte att kärleken övervinner den. Alltid. Ge aldrig upp hoppet. Kämpa på så ska ni se att det blir bättre. Världens största klyscha men den är ack så sann. Ni kan och orkar mer än ni tror.
Förutom att vara blödig så har jag varit väldigt mycket i farten dessa två lediga dagar. Igår hade jag en dubbel körlektion, jag lunchade med mamma och Arra, fyndade färgglada koppar från Bruka och sen bar det av till Odenplan för att gå handledarkursen för privat övningskörning. Jag rekommenderar verkligen den till alla blivande körskoleelever, för då har man lite mer kött på benen innan man ger sig ut. Tre timmar lång är den och där jag gick kostade det 550 kr, men det finns ju såklart billigare. Jag tog den för det var den tidigaste jag kunde hitta och jag måste börja massträna innan uppkörningen. Idag hade jag en till dubbellektion, sen blev det lunch på stan och nu är jag på väg hem för att förbereda mig inför kvällens Afropass. Åh, längtet på den! Igår fuskade jag med en bulle när jag fikade med mamma (ovärt) och idag drack jag en burk cola. (Alltid värt.) Aja, bara hoppa upp på hästen och försöka igen. Eller i mitt fall, dansa häcken av sig på dagens pass.
Hoppas ni mår lika bra som jag gör just nu. Trots att det är en del grejer som jag skulle vilja ändra på så är jag ändå tillfreds med mitt liv. Som jag har längtat efter det här. Här får ni förresten måndagens outfit. Jag vet ju att ni inte kan gå vidare utan att veta vad jag har på mig ;)
Bortse från den där miserabla minen på bilden, jag ÄR faktiskt glad på riktigt :)
Godmorgon! Är nu på väg till jobbet denna krispiga morgon och skriver ett litet inlägg för att inte kollapsa av ren trötthet. Har jag ens sovit? Inte kan man dra igång en omgång av Wordfeud heller för alla sover ju. På tal om Wordfeud har jag vunnit tre omgångar av tre mot den som schemalägger på jobbet. Kanske inte världens bästa utgångsläge när man nyligen ansökt om ledighet, hehe. Hoppas ni får en underbar tisdag!
Finns det något bra med dom? I morse drog lövblåsarkillen igång sin maskin utanför mitt sovrumsfönster som vätter mot innergården klockan åtta på min sovmorgon. Irritationen visste inga gränser och sen dess har jag varit trött och seg hela dagen. Men dagen flöt på bra ändå, ända tills jag skulle hem och tunnelbanan strulade så jag kom hem en halvtimme senare än väntat. Nu kanske ni tycker att det inte gör så mycket, men i och med att jag börjar sju imorgon så betyder det att jag ska upp halv fem, så jag behöver verkligen vartenda minut jag kan ha hemma så jag kan få lägga mig så tidigt som möjligt.
Sa ju att jag inte skrattar när jag äter.
Kvällens middag blev tonfisk med mozarella, körbärstomater och pesto. Übergott. I morgon står antingen Zumba eller SH'BAM på schemat. Hoppas jag orkar pallra mig dit. Godnatt!
Har ni tänkt på att folk alltid skrattar eller ger varandra menande blickar när de äter i tv-reklamer? Alltså, vem gör det? Skrattar vid matbordet? Det gjorde jag bara när jag var liten och då blev jag alltid tillsagd att lägga av för att jag kunde sätta i halsen. Seriöst, när jag är riktigt aphungrig så vill jag bara äta min jävla mat och inte bli avbruten med en massa onödigt prat, än mindre en massa dåliga skämt. Det enda jag tittar på är maten på min tallrik och eventuellt om det finns mer att fylla på med. Skrattar gör man ju efter maten, när man är mätt och belåten.
Fyfan vad roligt! Somebody stop me innan jag sätter i halsen!
Kolla in den här bloggen. Illustrerar så himla bra precis det jag menar.
Godmorgon alla fina! Just nu är jag alldeles nyvaken och hade helst legat kvar i sängen och sovit till riktigt sent, men istället sitter jag här och äter frukost inför SH'BAM-passet kl. 12 i Sollentuna. Jag måste gå för att komma upp i mina två ggr i veckan. Sen i eftermiddag ska jag iväg och handla en massa mat. Ointressant tänker säkert ni, men det finns en anledning till att jag nämner det. I veckan ska jag nämligen börja äta GI-anpassad kost så gott det går av tre enkla skäl. Den första är att mina matvanor är helt fucked up och har varit det en längre tid. Jag äter godis dagligen och skräpmat flera gånger i veckan. Fatta. Det har inte helt oväntat gjort mig till en riktig sockerjunkie, så det måste jag bryta mig ur. Eftersom jag ju har min djävulska kroniska sjukdom så måste jag se över vad jag äter. Jag är redan nog så trött och blir inte piggare av att jag misshandlar den med dålig mat. Jag måste bli mer hälsosam helt enkelt. Anledning nummer två är att jag verkligen vill bli mer fit framöver. Jag har ju lyckats komma igång lite med träningen och det känns jättebra för länge var motivationen mitt största problem. Men det spelar ingen roll hur mycket jag tränar om jag fortsätter att stoppa i mig skit. Jag vill ju börja se resultat snart! Jag trivs inte alls i min stackars kropp just nu. Den känns mjuk och slapp vilket jag skäms över för jag har ingen anledning till det. Jag är (relativt) ung och har inte fött några barn. När jag ser mig i spegeln ser jag ett klotrunt ansikte (och det värsta av allt, en massa finnar pga allt socker) och degig mage. Det gör i sin tur att jag känner mig ful och misslyckad. Nu kanske ni äcklas lite men det är fan sant. Allt det måste väck. Sista skälet till just GI är att den känns hälsosam och skulle nog passa mig bättre än t.ex. LCHF för jag vill gärna fortsätta äta pasta och ris. Maten ska inte kännas som en straff. Bara det att framöver får det bli fullkorn för hela slanten.
Så varför skriver jag det här kanske ni undrar. Det är enkelt, jag behöver ert stöd helt enkelt. Kanske kan ni tipsa om några bra, goda recept? Jag har ju som jag nämnt tidigare aldrig någon inspiration till att laga mat. Jag behöver verkligen bli peppad för jag vet att jag kommer börja sura redan imorgon kväll när jag inte får mitt socker. (Som sagt, jag äter godis vartenda dag.) Plus att nu när jag skrivit om det såhär så att alla kan se så kan jag inte banga ur. Jag behöver den pressen på mig för att det ska ske någon skillnad. Så nu tycker jag att vi hjälps vi åt att infria mina mål. Det kommer bli superawesome. Ni kommer få en kompis som är piggare och gladare och som orkar mer. Hur bra låter inte det? Jag gör grovjobbet och ni hejar på mig, deal? Let's doris!
Jag vet inte om jag nämnt det, men jag är verkligen en tjejlyssnare av rang. Ni vet, när man är så kär i en låt att man nästan längtar efter att den ska ta slut för att få spela den igen och igen och igen. Just nu är jag upp över öronen förälskad i Bombay Bicycle Clubs "Shuffle." Jag har lyssnat på den non stop den här veckan.
Jag älskar den här låten så vansinnigt mycket. Hoppas ni kan ta till er den och blir lika blixtkära i den som jag. Livet blir roligare med små vardagsförälskelser.
Själv blev jag väckt av min bror som ringde mig och bad mig lösa en diskussion (ingen allvarlig sådan) mellan honom och hans flickvän. Igår firade vi Nina som fyllt år i veckan med att dricka lite goda drinkar. Sen vankades det utgång men jag fick åka hem för att mina knän hade gett upp för kvällen och mina läppar och fingrar började svullna. Det börjas nu alltså men jag vill inte deppa ihop för det här. Jag kan säga att det stör mig mer idag, när jag faktiskt vill komma igång med dagen men inte riktigt kan för att knän och fingrar värker. Jag är ju ledig i helgen och vill få ut så mycket som möjligt av den. Det är klart att det är jobbigt att ha en kropp som bara motarbetar en. Saker som är så självklara för andra blir ett projekt för mig. Jag vill inte gå in på det nu men jag kan säga så här: det krävs mycket av mig för att hålla hjärnspökena i schack. Dessutom är det bara att inse att det här är väl min lott i livet och jag får försöka göra det bästa av situationen.
Nog om det. Det här är vad vi drack igår. Stället vi var på vet verkligen hur man slänger ihop goda drinkar. Den gula på bilden var vodka smaksatt med kokos och citron. Ni hör ju själva hur gott det låter! Leslie + kokos = äkta kärlek.
Vad ska ni hitta på i helgen? Själv måste jag duscha typ för fem minuter sedan för att sen åka hem till Nina igen och gosa lite med hennes kids. Sweet!
Fan för att behöva inleda dagen med att illamående och huvudvärk. Jag mådde as när jag gick och la mig igår kväll och mår nästan lika dåligt nu. Fy fan, jag har inte TID!! Ska jag bli sjuk så låt mig bli riktigt dålig, inte hålla på och dutta såhär. Just nu äter jag frukost och hoppas att det ska hjälpa. Måste hålla ut till helgen...
Klockan ett i natt avrättas Troy Davis. Ni som läst tidningarna idag vet nog lite om fallet; han fälldes för mord på en polisman 1991. Sen dess har sju av nio vittnen ändrat sig. Man har inte heller kunnat hitta något mordvapen och inga fysiska bevis har kunnat binda honom till mordet. Ändå ska han avrättas. Hans advokat ansökte om nåd men fick avslag. För att bevisbördan hamnar hos försvaret för att han redan är dömd. Ni hör ju själva hur urbota dumt det låter. Man är alltså skyldig tills man bevisats oskyldig enligt den amerikanska modellen. – Om jag visste vad jag vet nu skulle Troy Davis inte befinna sig i dödscell, har en tidigare juryledamot sagt. Herregud! Världen är verkligen full av idioter och de bestämmer huruvida någon ska få leva eller ej. Hela den här historien är så fruktansvärd. Jag blir riktigt beklämd när man läser om anhöriga som anser att rättvisa skipas i och med dödsdomen. Öga för öga, tand för tand. Jag förstår inte det resonemanget. Dom får ju ändå inte tillbaks sin älskade anhörig. Det är rent ut sagt sjukt att man kan börja gå vidare med sitt liv först när gärningsmannen är död. Som att det inte räckte med att han har suttit 20 år i fängelse.
Det är såna här stunder som man vill be en extra gång för mänskligheten. Eller helst säga upp bekantskapen med den. Men framför allt ber jag för Troy Davis och den mördade polismannens familj.
Just nu är jag på väg till Stockholm efter dagens dubbla körlektioner x 2. Min nacke har tagit mycket stryk idag av all backning. Fattar inte att det ska vara så svårt! Framför allt med upprättningar. Insåg imorse att det bara är en månad kvar till halkbanan, sju veckor till teoriprovet och åtta veckor till uppkörningen. Känns riktigt nervöst, men inte omöjligt. Igår var jag helt skakis innan första körlektionen för då hade det gått två veckor sen sist jag körde. Men det gick över förväntan. Trodde på fullaste allvar att jag glömt allt men det mesta satt. Plus att jag åkte med en ny lärare och en annan bil. Ännu fler anledningar att bli nervös. Tur för mig att han var ursnäll och uppmuntrande. Så till nästa vecka ska jag öva mig på ett kastrullock och föreställa mig att jag rattar vid en backning. Jo det ska jag faktiskt för jag blir alltid så osäker åt vilket håll jag ska styra när jag väl sitter där. Sen måste jag hitta en lucka så jag kan gå handledarkursen så jag kan börja köra lite privat med antingen Arra eller mammas man. Annars kommer alla mina pengar försvinna på backningar och fickparkeringar. Till nästa veckas körlektion ska jag dessutom läsa på lite extra om högerregeln. Måste läsa mer teori i överlag, har faktiskt inte ens öppnat teoriboken sen intensivkursen. Illa.
Är helt slut men jag ska inte hem ännu. Jag ska faktiskt bege mig till gymmet och röra lite fläsket på rullbandet. Hinner tyvärr inte med något danspass idag så jag får köra på egen hand. Hoppas de visar hockeymatchen där. Sen ska jag nog basta lite för min stackars värkande nacke skull.
Hemma hos mamma har vi pirogverkstad dagen till ära.
Dom här fina har jag och min bror gjort. De blev ruskigt goda! (Går det ens att misslyckas med ostpiroger?) Snart blir det casuela till middag. Längtet.
Idag åkte jag till centralen för att möta upp min bror som ska vara här på besök i två veckor. Tillsammans åkte vi sedan till mamma där vi blev bortskämda med god mat och en massa prat. Det var verkligen välbehövligt, speciellt efter de senaste dagarna då sjukdomen hållt mig stången. Jag blir verkligen ynklig då.
Senare på kvällen åkte vi till stormarknaden för att handla lite gott. (Vi umgås som bäst när mat och dryck är inblandade.) Medan mamma och brorsan är och kollar flingor går jag bort till brödavdelningen. När jag står där alldeles ensam ser jag en råtta som springer förbi. En. Jävla. Råtta. I brödavdelningen. Och inte så liten heller! Behöver jag säga att vi inte kommer handla där på ett tag?
Imorgon är det Chiles nationaldag så därför drack vi lite pisco sour till middagen. Imorgon ska vi äta manjartårta och casuela. Änglakören i min mage. Hur har ni spenderat er lördag?
Mår fortfarande rätt kackigt idag men jag är inte lika stel som igår. Framsteg, mina vänner. Men det är så tråkigt att vara hemma! Jag hade hellre gått till jobbet. Jag kräver ständig stimulans, speciellt när vädret är så underbart som idag. Istället får jag sitta här och spela Wordfeud när orken faller på. Kanske ger jag mig ut på en kortare promenad. Och så lyssnar jag på den här?
Så random för att vara jag. Jag har visst blivit påverkad av alla danspass på sistone. Jag gick ju på ett Zumbapass i onsdags. (Tur var väl det, att jag hann med mina två gånger i veckan innan stelhetshelvetet slog till.) Det passet jag var på var väldigt latinodansinfluerat. Instruktören var en cool liten latina som dansade häcken av oss allihopa. Det måste ha sett så galet roligt ut när jag "dansade" för jag är verkligen stelare än en pinne och det har inget med min sjukdom att göra. Trots att jag är latina så har jag inga av de s.k. "typiska" latinoegenskaperna, dvs jag är inte temperamentsfull och jag kan inte dansa om så livet hänger på det. Hej två vänsterfötter liksom. Men jag har ju roligt och det är ju det som räknas. Ska lätt gå det passet igen nästa onsdag.
Jag har skrivit en hel del om film på bloggen, vilket jag tycker är ganska lustigt för det känns som om det inte var många månader sedan då jag knappt kunde titta på film (om det inte var på bio) för jag hade stora koncentrationssvårigheter. Numera kan jag titta på en hel film men då gör jag tusen andra saker också. Om filmen är på tv, går jag runt och plockar lite hemma, surfar och lyssnar på musik. ADHD light kanske? Det är därför jag bör se på film på bio eller hemma hos någon annan för då är jag så illa tvungen att koncentrera mig på den. Nu låter det som om att titta på film är ett straff för mig men så är det inte. Jag älskar filmer. Det är bara det att jag också gillar att göra flera saker samtidigt. Just nu visar de Alfred Hitchcocks Spellbound på TCM. TCM är bra för de visar gamla filmer och jag gillar Spellbound som jag sett en gång tidigare. (Blir lite imponerad av Salvador Dalis drömscener.) Men kanske gillar jag Gregory Peck, som är den manlige huvudrollsinnehavaren, allra mest. För mig kommer han alltid vara en symbol för den klassiska gentlemannen á la gamla Hollywood. They don't make them this handsome anymore. Detsamma gäller för kvinnorna. Ingrid Bergman liksom. Så elegant.
Sen ska jag försöka hitta X-men: First Class. Ska försöka hänga med så gott jag kan iaf. Är fortfarande febrig och trött. Men en superhjältefilm som jag ännu inte sett? Skandalen! Måste genast åtgärdas.
Hej tröttheten och feber, idag vann du över mig. Jag har klarat mig så bra utan er och er kompis stelheten under hela sommaren men nu börjar det bli lite kallt och med det kommer alla härliga infektioner och förkylningar och det betyder i sin tur att min SLE får leva rövare. Vaknade imorse efter mycket om och men och var så trött att jag nästan började gråta. Det handlar inte bara om att jag är trött, jag känner mig snarare fullständigt utmattad. Jag har varit så trött och snuvig i över en veckas tid men idag sa det stopp. Ovanpå det har jag lätt feber, spänningshuvudvärk och stela fingrar. Först nu på eftermiddagen har stelheten börjat släppa. Så idag blev det att stanna hemma. Känner mig lika rutten som alltid när jag stannar hemma för att jag främst är trött. Ibland önskar jag att sjukdomen kunde yttra sig mer fysiskt så att folk kunde förstå hur det är. (Jag är en av dom som inte får det fjärilsformade utslagen på på kinder och näsben.) Men det är så att ha SLE. Det är svårt att förklara hur den här tröttheten känns. "Det är väl bara att sova ordentligt om nätterna" tänker ni säkert nu. Men så enkelt är det tyvärr inte. Oavsett hur mycket eller lite jag sover så är jag ändå alltid trött. Har lärt mig att leva med det men ibland blir den för övermäktig, oavsett mycket man än sover, tränar och äter rätt. Det blir inte bättre av att ha så låga blodvärden som jag har. På senaste provet låg de på 99. Med andra ord har jag i princip bara sovit fram tills nu. Ska snart duscha snabbt och gå ner och handla alvedon (har fortfarande inte skiten hemma och huvudet bultar) och nåt gott att äta. Sen blir det att sova igen. Orkar knappt skriva det här inlägget.
Nu har jag äntligen fått se det sista avsnittet av True Bloods fjärde säsong. Kan inte fatta att jag grät, jag visste ju vad som skulle komma. Plus att jag tycker att de sista avsnitten inte alls höll samma mått som i början av säsongen. Alan Ball har verkligen slarvat bort några riktiga gyllene ögonblick. Men det sista avsnittet var faktiskt sorgligt. Jag som äntligen började tycka riktigt bra om Lafayette/Jesus-förhållandet.
Jag är helt död! Vill inget hellre än att gå och lägga mig en stund och drömma mig bort. (Och sen äta kexchoklad ;)) Har varit så trött hela dagen. Istället sitter jag här och äter lite inför kommande Zumba-pass kl. 18. Vill verkligen inte gå men samtidigt har jag inte tid att träna resten av veckan så det är bara att släpa sin slappa röv till gymmet. Måste få min andra stämpel ju...
GÄSP!
Annat då, för att glömma bort träningen en stund: Alltså, jag längtar så fruktansvärt mycket efter kommande superhjälte-mash upen The Avengers. Gillade ju Thor, Captain America och Iron Man så den kan ju inte bli annat än episk, med Joss Whedon bakom rodret och allt. Förutom nämnda hjältar så ska bl.a. Hulken vara med och denna gång är det Mark Ruffalo som ska gestalta honom. Hallå, det kommer bli så jävla bra! Mark är en av mina absoluta favoskådisar. Mindre än ett år kvar då...
I och med denna blåsiga, gråa dag (Tack Katia) kändes det passande med en linssoppa. Dessutom går det snabbt att slänga ihop och det var precis vad jag behövde efter träningen. Jag utgick från detta recept men la till hackade morötter och squash för en lite matigare känsla. Avnjuts as we speak med lite bröd till. Mums.
Det kanske inte ser så gott ut, men jag lovar, it's hellagoooood.
Jag tränade ju som sagt idag. Det blev SH'BAM igen, riktigt kul speciellt med tanke på hur opepp jag var innan träningen. Ville helst bara stanna hemma och äta kexchoklad. Är så nöjd över att jag gick, älskar att känna mig såhär duktig. Innan träningen var jag och nästan hela familjen på Arlanda och vinkade av mormor som åkte tillbaks till Chile efter 5 månader här. Just nu känner jag ingenting men det kanske kommer ikapp mig senare. Det eviga dåliga samvetet, min ständiga följeslagare.
Imorgon hoppas jag att jag orkar med att köra Zumba efter jobbet. Go me!
Jag älskar originalet men den här versionen har en speciell plats i min hjärta. Det beror på Tom Smiths underbara röst. Så mörk, så utrycksfull. Lyssna och älska.
Hallå era jävlar! Ni ligger väl inte och sover fortfarande? Själv är man på väg till jobbet tillsammans med alla som är på väg hem från efterfesten. Det är därför jag skriver nu, för att inte somna på tåget. Antar att de flesta av er sover ruset av er nu. Är inte ett dugg avis. På riktigt alltså, palla vara bakis. Är så pass gammal att en baksmälla numera oftast håller sig i två dagar.
Igår kväll förberedde jag min träningsväska för jag tänkte träna idag på egen hand efter jobbet. Men sen slutade det ändå med att jag gick hemifrån utan den för att jag dels hatar att gymma på egen hand, dels för att jag sovit alldeles för lite och för att jag inte vill springa ikapp tåget med tung väska (för det kommer jag få göra) när kroppen är lite småstel som den är idag. Det är stunder som dessa som gör att jag hatar avstånd. Och att träningsväskor ska väga så jävligt. Jag som var så laddad igår kväll! Är det fortfarande faktiskt. Hyfsat iaf. Men samtidigt så måste jag lyssna på min kropp. Två gånger denna veckan är inte helt fy skam. Fast ändå inte tillräckligt. Tänk om man kunde spara den här peppen på burk och ta fram när slöheten infinner sig. Dessutom tycker jag Sats kunde satsa (ordförrådet är inte stort nu) lite mer på kvällspass på söndagar, läs mer Afro.
Just nu visar dom Notting Hill på trean. Underbara feel good film, även om jag har tv:n på mest i bakgrunden medan jag pysslar med annat här hemma. Har en tendens att göra det, alltså att ha tv:n på fast jag inte tittar. För att döva tystnaden kanske? Nästan tragiskt isåfall. Hursom, nu kom jag bort mig från ämnet. Notting Hill var det ja. Är det någon påhittad karaktär jag många gånger känt igen mig i så är det i Martin, Hugh Grants hjälpreda i bokaffären. Han som knatar runt i koftor och mest säger fel saker. Speciellt på slutet i bröllopsscenen när han står för sig själv och försöker dansa men sen avbryter sig själv mitt i den. Vet inte varför, men jag tycker att just den scenen är så spot on jag.
En annan jag känner igen mig i är den rundlagda killen som äter tårta alldeles för sig själv i Ghost World. Fast jag hellre skulle vilja vara som Enid. Eller snarare, jag ville det så gärna när den filmen kom ut och ännu mer efter att jag läst serien, vilket var strax efter gymnasiet. Nu, not so much faktiskt. Med andra ord så känner jag viss samhörighet med kufiska, ensamma killar. Uppenbarligen.
Jag håller på och blir galen! I snart en veckas tid har jag gått runt och snorat nonstop på jobbet och under träningen men så fort det jag kommer hem upphör det. Riktigt irriterande då jag i övrigt mår tiptop. Hur fräscht är det egentligen med en snörvlande expedit? Vill verkligen inte gå runt och vara småsjuk, har ju precis kommit igång med träningen och allt. Så om nån av er gullisar har nåt bra tips på hur man blir av med snuvan så skulle jag uppskatta't. Men inget som inkluderar nässpray eller mediciner. Får redan i mig en massa kemikalier dagligen så det räcker.
Annat då.
Eftersom jag tyckte gårdagens outfit blev så lyckad passade jag på att ta en idag med. Så här har ni dagens:
Skinnjacka MQ, topp och klänning H&M, halsband Stine Goya for Weekday, väska lånad av mor.
"Hej, här sitter jag och låtsas vänta på tåget men egentligen försöker jag fota mig själv." Skor, Converse
Hur blir man av med ramarna runt fotona man lägger upp på bloggen? Fult är bara förnamnet. Jag kanske skriver lite mer sen. Nu ska jag bara återhämta mig lite från matkoman. Min köttfärsås med riven parmesan blev riktigt awesome.
Jag måste ju dra mitt strå till stacken för denna lätt modeorienterade, nej snarare klädälskande blogg. Ta-da, jag presenterar för er bloggens första Dagens outfit:
Jeans H&M, blus Monki
Nu fick ni även en inblick i mitt badrum och mina gamla pyjamasbyxor som hänger så fint i bakgrunden fick visst också vara med på bild. Idag blev det premiär för min nya blus från Monki. Och innan ni säger nåt, ja jag vet att bh:n lyser igenom, jag bytte faktiskt sen.
Vad ska ni hitta på i helgen då kära vänner? För min egen del har arbetsveckan i princip bara börjat, så därför sitter jag här i soffan med chipspåse och med Star Trek på fyran. Gillar den skarpt och inte bara för att Chris Hemsworth är med i typ tre minuter. Inte enbart iallafall.
Afro stod som sagt på schemat och det var galet kul som sist, förutom att jag fortfarande suger på koreografin och att jag mådde illa under passet pga maten. Orutinerat av mig att äta så pass tätt in på träningen. Men jag hade som sagt kul ändå och efteråt var jag en enda skakig, blöt pöl.
Efteråt gick jag och mitt grisfärgade fejs över till Monki för lite shopping där det för kvällen erbjöds lite schysste personalrabatt. Om det inte vore för att jag var så trött så hade jag säkert kunnat shoppat mer och sen knatat över till Weekday där det också var lite rabattkalas. Men jag är mer än nöjd över det jag fick med mig hem, som är följande:
Fin höstjacka.
Mysig halsduk.
Vanlig, enkel svart kjol. Har faktiskt dåligt med kjolar i garderoben. (Dock var den lite trång i midjan, men eftersom jag räknar med att bli fit så behåller jag den. Fläsket ska väck!)
Den här köpte jag i svart också.
Den här har jag suktat efter längre. Så kär! Så jag!
Märks det att jag har fått dille för blusar? Egentligen borde jag hålla hårt i slantarna men jag tänkte att eftersom jag ändå fick så grym rabatt så tjänade jag ju på att köpa detta. Håller ni inte med? Dessutom hejdade jag mig rejält, för jag kan lova er att högen jag gick runt med därinne var betydligt större än det jag kom hem med. Nu är det shoppingförbud för mig, iaf vad gäller kläder. Jag vill köpa dom där skorna jag bloggande om sist och en ordentlig vinterjacka. Och kanske tre par koftor. Men sen är det stopp!
Snart ska jag iväg och träna. I sista minut hittade jag ett enkelt recept på en blogg som jag slängde ihop. Det blev pastasås med svamp och kräftstjärtar och pasta penne. Riktigt gott och löjligt enkelt.
Saken är den att jag är rakt igenom usel på att laga mat. Har aldrig inspiration att fixa nåt. Så nu ber jag er mina kära läsare att tipsa mig om bra matbloggar, kokböcker, recept, whatever. Det ska vara nyttigt och helst snabblagat. Hatar verkligen att behöva stå i köket. Städar hellre vilken dag som helst i veckan än lagar mat.
Nu har jag inte tid mer er längre, ska ju iväg och skaka lite rompah till sköna afromoves.
Nu är det något som inte stämmer. Igår kväll fick jag ont i huvudet och var illamående igen. Hade glömt att köpa Alvedon så jag tog inget mot den sprängade värken i höger tinning och tvingade mig själv att sova. Vaknade ett par timmar senare av att det fortfarande gjorde ont och illamåendet var på högvarv. Fick bli två Ibuprofren och sen somna om. Är uppe på fötter nu, fortfarande med lätt illamående och huvudvärk. Men nu är den mest förflyttad till höger öga. Jag undrar om inte jag börjar besväras med migrän. Jag nämnde huvudvärken och smärtan i höger öga när jag pratade med min läkare i augusti för det har varit återkommande och jag var rädd att det kanske berodde på en av medicinerna, men det trodde han inte. Han tyckte det lät som migrän. Okej, men varför får jag det nu? Och så tätt efter varandra?
Aja, nu väntar frukost och sen blir det att mysa resten av dagen. Förutom då jag ska in till stan och köpa lite mat och svänga förbi Monki. Jag skriver mer om det senare. Oh the excitement!
Stefan Liv är död. I en jävla flygplansolycka. Det är ofattbart. Läser vad tidningarna har att säga om honom och jag bara gråter. Tydligen var han riktigt omtyckt, både som sportsman och personlighet. Jag har alltid gillat honom, fast han spelade i HV71. Han verkade alltid vara den genuina, snälla personen som alla skriver om. Nu har han ryckts ifrån världen, bara 30 år gammal och lämnar en fru och två pojkar bakom sig. Så obeskrivligt sorgligt och orättvist.
En klapp på axeln till mig själv som var så duktig som trotsade regn och stress för att hinna med passet på Sats kl. 12. Jag provade på SH'BAM för första gången och för er som undrar så är det väl egentligen bara ett nytt namn för gamla Sats Dans, dvs dans i 45 min där det är olika, enkla steg genom varje låt. Skitskoj, men det bästa av allt är väl ändå att jag slipper träna senare i eftermiddag. Nu ska jag unna mig att bara slappa.
Sats brukar ha olika stämpelkort för motiveringens skull och denna höst är inget undantag. Man ska alltså träna två ggr i veckan under tolv veckors tid, sen får man hämta ut en pressis. Har bara klarat det en gång (för evigheter sen) och då fick jag en vattenflaska. Hey, alltid nåt ju! Dessutom så känns det gött att se det svart på vitt hur mycket man har tränat. Så nu ska jag försöka igen.
Dagens tips
Denna färskpressade melon/apelsinjuice från Loviseberg. Ja, färskpressad utan en massa socker. Bara ren juice från apelsin och honungsmelon. So they say iaf.
Vilket som, så sjukt god! Om man inte orkar pressa själv så kan man knata ner till Hemköp och köpa denna. 23 kr tror jag den kostade. Lite dyrt men lätt värt.
Morsning! Igår kväll fick jag en huvudvärk från helvetet och illamåendeanfall. Det var bara att gå och lägga sig tidigt. Vaknade senare på kvällen, fortfarande med huvudvärk. Tog en värktablett och ångrade mig strax efter för det enda jag hade hemma var Ipren och det får jag ju inte äta pga Waranet. (Ipren har en blodförtunnande effekt och kan ge större blödningsbenägenhet med Waran.) Snart ska jag duscha och bege mig till sjukhuset för PK-prov. Hoppas verkligen inte att det blivit ngn skillnad på mina nivåer pga Iprenet. Jag bara längtar efter december då jag slipper ta blodförtunnande men framför allt att jag slipper åka till sjukhuset varannan vecka (om jag har tur) för ett stick i fingret.
Iaf, så pga kommande blodprover så är jag uppe tidigt på min lediga dag. Sen har jag bokat in mig på träningspass både kl.12 och 17. Vi får se vilken av dom jag orkar med. Tanken är ju att jag ska gå kl.12, för då har jag alla mina måsten avklarade.
Vad är grejen med att bli förälskad (på riktigt den här gången) i Death cab for cutie? Så väldigt 2003 av mig. Men Codes and Keys är faktiskt ett ruggigt bra album.
Alltså, jag är så kär!! Vill ha dom så mycket att det värker i mig. Speciellt när jag måste dricka te ur mina fula, kantstötta kopppar. Nej, mer kärlek i mitt kök tack. Att de kostar 59 kr styck gör dessutom den kärleken realistisk.
Så var denna måndag till ända. Världens längsta dag har det känts som, har haft grus i ögonen hela dagen och noll motivation. Måndag helt enkelt.
Jag har funderat en massa fram och tillbaka om det verkligen är en så bra idé att börja plugga nu i höst. Kommer jag orka med det? Vill ju typ bara dö redan nu. Jag ger mig veckan ut att fundera. Jag gör det ju ändå för skojs skull och som Marléne sa så bra igår: man vill ju lämna in ett bra jobb, inte nåt halvdant bara för att hinna med deadlinen. Så vi får väl se. Just nu är jag en enda hot mess. Fast utan hot då.
Kan säga att jag halvsover medan jag skriver detta och äter min middag, en skål flingor med mjölk. Snart blir det att krypa till kojs, imorgon börjar arbetspasset kl.07.00.
Varför blir man alltid på så muppigt humör på söndagar?
Idag hade jag en lugn dag, städade och vädrade hemma och fikade en stund på stan med Malle. Ändå, detta vemod. Vad göra? Förmodligen hjälper det nog bara att sätta på nåt melakoliskt och bara gråta en skvätt. Har haft nära till tårar länge nu och det känns ju alltid skönt när man fått gråta av sig lite. Även om det oftast känns bäst när man har en anledning att gråta. Just nu känns det bara jobbigt att det är söndag. Det ska bli skönt att få komma igång med vardagslunket igen.
Anyway, den här låten borde få tårkanalerna att jobba lite. Den vill jag spela på mitt framtida bröllop. Och har ni inte sett The young Victoria så gör er själva en tjänst och se den! Så mycket älsk på den filmen.
Är det någon av er som är hyfsat orienterade inom drömtydning? Jag har kommit i underfund med att jag allt som oftast drömmer om djur och oftast är det katter eller ormar. Som i natt drömde jag att jag satt barnvakt åt någons baby. Barnet sitter i sin babystol i köket och när jag går förbi henne för att klappa henne på huvudet ser jag att det ligger en orm i hennes knä. Paniken! Det värsta med den här drömmen är att jag backar undan istället för att försöka få bort den. Då kommer min mamma in, ser ormen och skriker. Som en normal godhjärtad människa försöker hon få bort den genom att ta tag i svansen på den allt medan den väser och försöker hugga henne. Så vad säger det om mig? Att jag är en fegskit som undviker jobbiga konfrontationer? Eller att jag bara är ologiskt rädd för ormar? Lustigt med tanke på att mamma också är livrädd för dom och ändå försökte hon få bort ormen medan jag stod där som fastfrusen. Vilket som var det en riktigt obehaglig dröm.
En annan sak jag undrar över är varför jag är så seg på att komma igång under mina lediga dagar. Jag vaknade för drygt en timme sedan och jag sitter fortfarande i soffan och äter frukost fast jag har lite saker jag vill hinna göra innan förmiddagens slut. Jag måste bli bättre på att utnyttja min tid helt enkelt. Sluta lägga så mycket energi på onödigt skit. Som det här t.ex. Andra funderingar (och tidsslukare); nyss såg jag en reklam för Doves deoderant. Dom visar upp en kvinnas armhåla som av någon anledning är lite lätt röd, efter rakning skulle jag gissa, och efter ett par dagar med användandet av deras deo så försvinner det röda. Ok, det kan jag gå med på. Men vad jag inte förstår är den lilla inforutan bredvid röda armhålan där det står "konstnärlig dramatisering". Hahahah. Kan någon förklara för det här puckot vad som menas med det?
Ligger i sängen och kollar igenom lite information inför distanskursen som drar igång på måndag. 15 hp, halvfart och på distans. Jag kommer tydligen ha en fullspäckad höst som det ser ut nu. Jag ska hinna läsa en massa böcker under den kursen och sen ska två hemtentor lämnas in. Det är ju inte så farligt. Sen ska jag även ha tid för att läsa och lära mig all teori i körkortsboken, plus övningsköra på min lediga tid och sen ska jag hinna träna. Och jobba ska jag ju göra mitt i allt. Helst vill jag ju gå upp i timmar om min kropp tillåter det för jag behöver verkligen få in lite mer pengar som jag kan lägga undan. Det är ju tillräckligt för att göra mig lite matt. Men jag är villig att anta den här utmaningen. Det är ju bara några månader det gäller och jag tror att det är bra om jag sysselsätter mig så mycket som möjligt. Då hinner man inte stanna till och känna efter. För dom allra flesta är det bra, rentav nödvändigt att få känna efter. Men för mig gör det för det mesta mer ont än gott.
Det var inte meningen att låta gnällig, det är ju trots allt ändå självvalt. Det är bara för mig att kavla upp ärmarna framöver. Let's Doris!
Nu har jag äntligen kommit ikapp med True Blood-tittandet igen efter två veckor på språng. Känns lite sorgligt att det bara är två avsnitt kvar på säsong 4. Måste säga att jag är lite besviken, den här säsongen verkade så lovande för... nej, nu ska jag inte spoila nånting. Men det kunde varit bättre, det är allt jag har att säga.
Imorse hade jag min sista körlektion på två veckor. Det gick något bättre än igår men inte alls så bra som jag skulle velat. Så det kommer bli ytterligare lektioner dvs mer kosing att hosta upp. Känner mig som en usel förare och är stressad över pengasituationen. Men jag får vackert bita i det sura äpplet genom att ringa min bank och be dom höja kreditgränsen på kreditkortet helt enkelt. Det är inte på något sätt världens ände, jag gör ju ändå en investering, men jag surar lite för jag är less på skulder. Jag får helt enkelt tänka att det kommer ta lite längre tid att betala av kreditskulden än vad jag först tänkt mig. Jag ska banne mig fixa det där satans körkortet, kosta vad det kosta vill!! I det här fallet, en hel del kulor.
Update: Har varit på sånt jävla humör hela dagen. Det vill säga, den tid som jag har varit vaken. Har mest sovit pga förlamande tröttma och mensvärk. Nu fick ni en ledtråd till mitt (tillfälliga) dåliga humör. Att känna sig trött, finnig, svullen och fattig som jag gör nu är aldrig en lyckad kombo. Men som sagt, det här är bara tillfälligt. Orka vara sur jämnt.
Och det här med att Sverige förlorade mot Ungern i slutminuterna i EM-kvalet? Vad är det för skit liksom?
Tänk att det redan är 1 september! Galet ju. Imorse hade jag dubbla körlektioner och precis allt gick åt pipsvängen. Det enda jag lyckades med var att backa ur bilen från körskolans parkering. Men den här gången tar jag inte åt mig på fel sätt. Istället ska jag fokusera på vad jag gjorde rätt och hur jag ska förbättra det jag gjorde fel. Tänka till lite inför eftermiddagens dubbla körlektioner. Slappna av, andas och kom ihåg BPF.
Så för att pigga upp mig själv lägger jag upp lite ljusglimtar från Ricky Gervais show. Karl Pilkington tillsammans med Rickys skratt är världens bästa botemedel mot all deppma.
