Tumblr kanske?

Så.
Jag funderar på att lägga ner den här bloggen och byta bloggplattform till Tumblr. Tror den passar mig bättre eftersom jag helst bara vill blogga bilder och musik. Eller? Är det för fjortis? Fast jag är ju typ fjortis i en (nåja) vuxens kropp så varför inte. Någon som bytt från blogger till tumblr? Var det bra?

Aja.
Idag var jag tillbaks på jobbet igen efter förra veckans snuvfest. Festen lever vidare så imorgon ska jag till läkarn igen. Men det är ok, jobbar bara imorgon sen är jag ledig fram till nästa vecka. (Så jävla värt att spara semesterdagar för att kunna ta ut dom under hösten och vintern!) Måste ge mig ut i veckan och hitta nåt snyggt att ha på mig till min kära Malles fest på lördag. Nåt till mina nya Margiela-tights kanske?

Här får ni iaf lite skönt från Washed out. Njut för fan.

Snart har helgen v. 48 tagit slut

Vad är det för superförkylning jag har åkt på egentligen? Det har snart gått exakt en månad sen jag kom hem från Thailand och jag har varit förkyld sen dess. I natt kunde jag knappt sova något pga nästäppa. Så nu sitter jag här i soffan med mjukiskläderna på, pläden upp till öronen, en kopp te, nästäppa och blöthosta. Får nog gå förbi vårdcentralen i veckan igen och ta blodprover för det här är fan inte ok! Jag vill ju komma igång ordentligt med träningen igen och vara 100% på jobbet.

Men nog om det.
Min mamma fyllde 50 år i helgen och hade en stor balluns igår för alla nära och kära med maskeradtema. Det blev en hel del dans, mat, alkohol och skratt. (Även om jag tog det rätt lugnt med spriten.) Jag var utklädd till Musse Pigg och det blev rätt lyckat, även om jag rätt tidigt på kvällen fick rödvinsfläckar på kläderna för att folk stötte in i mig när jag höll i glaset. Dessutom vaknade jag med ett blåmärke på handleden. (Som alltid när jag dricker. Alkisvarning much?) Oh well. Riktigt trevligt var det och min mamma var supernöjd med sin kväll vilket var det viktigaste. Och så fin hon var! Bara jag ser hälften så bra ut när jag är 50 så är jag nöjd.

Här får ni några bilder från igår. Jag ska nog gå och knoppa om en stund, är helt förstörd av förkylningen och sömnbrist. Ha det gott honeys och se nu till att hålla er friska!

Kreativitetstorka

Har haft sånt sug för att rita på sistone, så idag åkte block och bläckpenna fram (för det var den enda penna jag hittade) och nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag blivit fruktansvärt ringrostig. Seriöst, hur gör man?
Det kliar i fingrarna att få skapa men det blir ju inte alls vad det nu var jag hade tänkt mig. Om jag ens tänkt mig något. Så jag funderar på om man ska beställa hem en instruktionsbok (eller flera egentligen) eller gå en kurs för jag vill verkligen hitta tillbaks till det som var en sån stor del av mig när jag var yngre. Jag vill skapa igen! Rita, skriva, whatever. Jag funderar på att skaffa ett litet skrivbord så jag får en ordentlig hörna för att ägna mig åt detta. Det är inte samma sak att sitta hukad vid köksbordet. Känner mig ärligt talat lite vilsen för jag var ju riktigt bra på att rita och idag tycker jag inte att jag är bra på något alls, iaf inte riktigt bra på nånting, så jag vill hitta tillbaks dit igen för att känna att jag faktiskt kan något. Just nu känner jag mig bara frustrerad och fantasilös. Jag kanske har blivit så tråkig att jag inte vet hur man fantiserar? Jag tror att det är det som är roten till det onda, att jag inte vet VAD jag ska rita/skriva för att jag har svårt för att ge mig hän. Måste ändra på detta omgående i såfall.

Illustration från Liselotte Watkins (min all time favis!) lånad härifrån.

Vi som krossas, krossar och går på

Den här låten har länge varit speciell för mig. Texten är något som alla kan relatera till, som något av en bön. Jag älskar ju Olles original, sen kom Jocke Berg och gjorde en egen variant på den så jag dog tusen gånger om. Och nu Miss Lis tolkning under Så mycket bättre. Älskar hennes röst, så perfekt till den. Det är den jag har lyssnat på under hela dagen. Because of reasons liksom. 

Idag var jag hos husläkaren och kollade upp min förkylning som aldrig tycks bli bättre och som dessutom har satt sig luftrören. Men det var ingen fara på taket. Hon trodde att det bara rörde sig om otur; att jag åkt på två infektioner tätt efter varandra. På måndag ska hon ringa mig för att kolla läget. Är det inte bättre kanske jag får gå tillbaka till mottagningen för att ta lite blodprover och göra en lungröntgen. Hon tyckte iaf att det var bra att jag kollar upp det, då jag har SLE måste jag vara extra försiktig. Så nu önskar jag bara att få bli frisk asap, så jag kan få ha riktigt roligt på mammas 50-års partaj i helgen.

It's innocence lost

If I get a little prettier can I be your baby?

I keep moving, everybody's changes

Kan bara sammanfatta gårdagen på följande vis: en massa dricka för under 200 kr, en hel del 80-talsmusik och hela handväskan full av nougatbitar. Och det obligatoriska blåmärket på knäet. Det är som ett det medvetet söker sig till skarpa föremål vartenda jäkla gång. Oftast uppstår dessa i samband med taxiresor. Hmm.
Det var oväntat  trevligt iallafall.
Men nästa gång vill jag hellre dansa till det här. Mer min kopp te liksom.


Idag är jag sugen på att gå på bio. Skyfall kanske?

Allt jag nånsin önskat mig från en dikt

10 HONEST THOUGHTS ON BEING LOVED BY A SKINNY BOY 

by
Rachel Wiley

1.
I say, ‘I am fat.’
He says ‘No, you are beautiful.’
I wonder why I cannot be both.
He kisses me
hard.
2.
My college theater professor once told me
that despite my talent,
I would never be cast as a romantic lead.
We do plays that involve singing animals
and children with the ability to fly,
but apparently no one
has enough willing suspension of disbelief
to go with anyone loving a fat girl.
I daydream regularly
about fucking my boyfriend vigorously on his front lawn.
3.
On the mornings I do not feel pretty,
while he is still asleep,
I sit on the floor and check the pockets of his skinny jeans for motive,
for a punchline,
for other girls’ phone numbers.
4.
When we hold hands in public,
I wonder if he notices the looks —
like he is handling a parade balloon on a crowded sidewalk;
if he notices that my hands are now made of rope. 
5.
Dear Cosmo: Fuck you.
I will not take sex tips from you
on how to please a man you think I do not deserve.
6.
He tells me he loves me with the lights on.
7.
I can cup his hip bone in my hand,
feel his ribs without pressing very hard at all.
He does not believe me when I tell him he is beautiful.
Sometimes I fear the day he does will be the day he leaves. 
8.
The cute hipster girl at the coffee shop
assumes we are just friends
and flirts over the counter.
I spend the next two weeks
mentally replacing myself with her
in all of our photographs.
When I admit this to him
we spend the evening taking new photos together.
He will not let me delete a single one of them.
9.
The phrase “Big girls need love too” can die in a fire.
Fucking me does not require an asterisk.
Loving me is not a fetish.
Finding me beautiful is not a novelty.
I am not a fucking novelty.
10.
I say, ‘I am fat.’
He says, ‘No. You are so much more’,
and kisses me
hard.

Yup

Bling-bling on my legs

Bild lånad härifrån.

Lyckades precis klicka hem dessa leggings från H&M:s designsamarbete med Martin Margiela. Det var just dom jag hade mina ögon på (även om resten av kollektionen är en dröm!) så jag är mer än nöjd just nu.

Unbderbara karl!

Fy fan vad jag älskar dig Zlatan!!!!

Till alla som nånsin tvivlat på honom: ät skit och dö. På riktigt. Den här matchen mot England, som borde döpas till The Zlatan Show i de engelska morgontidningarna, (hahahaHAHAHA så jävla mkt in your face! ) var så underbar att jag är alldeles hes och tårögd.

Same old, same old

Jag har tappat motivationen till att förändra mitt liv. Eller snarare, jag bryr mig inte riktigt fast jag verkligen borde. Jag provade kläder i måndags och fick jätteångest för att min vanliga klädstorlek kändes stram och att jag fick gå upp till storlek 42 i en klänning för ja, jag är så pass bred över midjan. Jag känner själv att allt sitter tajtare nuförtiden. Så det borde vara motivation nog att kämpa vidare med träningen och tänka på vad jag stoppar i mig för jag trivs ju inte att vara så här. Det här är inte jag. Men jag orkar faktiskt inte bry mig. Jag vet att jag inte anstränger mig nog att ändra mina dåliga matvanor som faktiskt är den värsta boven men just nu så känns det som att det kvittar. Jag vill ju inte vara sån här, jag vill ju må bra och trivas med mig själv men samtidigt så vill jag inte ändra på hur jag lever idag. Det är knappt så att jag vill ta mig till gymmet. Jag hittar på ursäkter för att låta bli.
Jag vet att jag har skrivit om det här förut och att det här tråkigt nog inte kommer vara det sista inlägget om det heller. Men det är för att jag har så jäkla svårt att hålla fast vid något som fungerar för mig. Jag tycker verkligen att det här är så sjukt svårt. Jag ger liksom upp. Just nu vill jag inte ens ta tag i nånting. Jag bitchar om hur tjock jag känner sig samtidigt som jag proppar i mig godis. Jaja. Jag vet att jag gör fel, men som sagt, jag pallar inte. Så här står jag nu och hoppas att motivationen ska komma stormandes vilken dag som helst.

Jag skyller allt på mörkret som vanligt. Energitjuv, det är vad det är.

Fluffalo

Jag har fått Mark Ruffalo-överdos i helgen i och med You can count on me (Terry Prescott, din underbara, söndertrasade jävel!), Eternal sunshine of the spotless mind och The kids are all right . Jag har älskat honom sönder och samman sen han spelade stackars kärlekskranke Stan i Eternal sunshine och jag har sett många av hans filmer sen dess och trodde inte att det gick att beundra en skådis mer än så. Då ba går han och gör världens bästa Bruce Banner med sådan övertygelse att man ryser i The Avengers. (Sorry Eric Bana.) 

Förlåt för tönterierna från min sida men han är ju så underbar! Jag kan ju inte göra annat än att tycka om en man som besitter varma, snälla ögon, spelar brallorna av alla andra i alla filmer han är med i och som dessutom är miljöaktivist. Mark Ruffalo, vilken gåva till världen.

The hanging garden

 

Så här låter min måndag idag, avd. covers behöver inte alltid vara dåliga.

Filmfest i helgen

Märks det att jag ska jobba helg?
Jag har iaf laddat upp ordentligt inför den på bästa tänkbara sätt i och med att den här satans förkylningen vägrar släppa så jag orkar knappt med något. Så efter att jag släpat mig hem från jobbet ska jag lägga mig i min älskade soffa och ha film-maraton med mina bästa killar Mark Ruffalo, Ryan Gosling och co.

Update:
Insåg just att jag snarare har en gråtfest framför mig, med ett undantag. (Ja, jag gråter faktiskt till Hulken.) Så jävla typiskt mig att välja såna här filmer. 

Varning

Har ni nånsin sett en film som är så dålig att den får det att krypa under skinnet och blodet att koka av ilska för man undrar varför läggs det såna pengar på att producera och falskt marknadsföra sån jävla dynga? Well, det gjorde iallafall jag igår tillsammans med Gaby och Nina. Vi var och såg Möhippan, som framställs som en blandning av Bridesmaids och Baksmällan. Låter ju riktigt bra eller hur? Kirsten Dunst är ju med och trailern verkade rolig. En bra film att se tillsammans med sina tjejkompisar. Or so we thought.

Det var en och en halv timme av ren plåga. Vulgära skämt utan finess, om knark, överdos, och ett gäng rakt igenom vidriga karaktärer som aldrig verkade ha roligt trots allt festande och som man aldrig tyckte om. Killarna i filmen som jag antar skulle framstå som sleazyballs var dom enda som kändes någorlunda normala. Det fanns ingen röd tråd igenom och det var bara så pinsamt. Jag är så besviken på Kirsten. Hur kunde hon ställa upp på den här? Den var så dålig att det gjorde ont. Och det var inte bara vi som tyckte det. Inte ett enda skratt igenom hela filmen och när den väl var slut så haglade svordomarna från folk runtomkring oss. Vad var det vi såg egentligen? 

Jag lovar att vad som helst på biotablån är bättre än den där filmen. Jag blir så jävla arg bara jag tänker på den för jag känner mig så lurad. Det här är min varning till er, se den inte!

Vaddå koll

Kan fortfarande inte riktigt förstå hur jag har kunnat undgå att amerikanska presidentvalet är i år. Jag var tvärsäker på att det var nästa år och att Obama vann valet 2009. Herregud. Det säger ju lite om hur snurrig jag är. 

Träningsfunderingar

Äntligen är jag på bättringsvägen! Hostade upp en mindre slemboll i morse och har fortfarande ont i kroppen men annars mår jag rätt bra. Skönt att vara feberfri och mindre snorig.

Sitter här och försöker planera mina kommande träningspass. Man kan ju boka in sig två veckor framöver på olika pass hos Sats, så det är det jag försöker göra nu. Men  det går inte så bra. Jag har fullständigt tappat träningslusten. Jag visste att det skulle bli så här efter tre veckors uppehåll. (Om sanningen ska fram så handlar det snarare som fem veckors uppehåll. Två träningstillfällen under den här tiden räknas inte.) Speciellt nu när kroppen gör lite ont. Jag körde ju Afro i tisdags och jag blev stundtals sjukt irriterad för att det var så jobbigt! Jag var tvungen att göra uppehåll och jag orkade inte alls ta ut mig. Jag som älskar den klassen! Den logiska delen av mig försöker ursäkta mig själv och påminna mig om att jag faktiskt var förkyld så det påverkade ju, behöver inte enbart bero på dålig kondis. Inte enbart iallafall. Hursom, inga pass lockar just nu. Bara tanken på att släpa sig till gymmet känns tungt och jobbigt. Men jag vet ju att jag måste för jag mår ju så himla bra av det. Jag har inte råd att inte träna, min kropp får betala ett alldeles för högt pris för att vara lat. Inte värt det. Så därför har jag efter mycket om och men bokat in mig på följande pass.

Kom ihåg nu att tanken inte är att jag ska gå på alla. Jag kanske börjar försiktigt, med två gånger i veckan för att sedan successivt öka på. Jag vet ju att man inte ska gå för hårt åt för då lessnar man snabbt. Men då är det bra att ha alternativ. Är faktiskt lite sugen på StreetDance nästa torsdag, även om en del av mig är livrädd för jag kan fan inte dansa. Men jag älskar att låtsas att jag kan det och det är ju så coolt när andra gör det så jag är ju definitivt nyfiken. (En av mina löften inför nästa år att våga göra saker som jag är livrädd för. Vilket faktiskt är en hel del. Så då kan jag lika gärna börja nu.) Men med handen på hjärtat, det jag vill allra mest är att gotta mig en massa men det får jag inte för jag provade en kavaj jag hittade i garderoben som jag använde för ett par år sedan och nu är den sjukt stram över armarna och så kan vi inte ha det. Jag vet att jag blivit större för jag har även fotobevis som styrker detta. Inte OK alltså. Och hörni, röksuget! Jag vill bara kejderöka hela dagarna. Fattar ingenting, har aldrig varit en kejderökare. Kan knappt kvalificeras som rökare. En f.d tonårsfeströkare som ibland sträckt sig till ett par cigaretter när vardagen inte varit alltför kul, men that's it. Fattar ingenting. Jag skyller på solbristen och det gråa vädret. Det funkar alltid.

Det jag vill säga med allt det här är att jag vill ta hand om mig själv. Jag vill må så optimalt som möjligt i den kropp som är min. Min fina, underbara, unika, stackars kropp som har fått gått igenom så otroligt mycket skit genom åren och som än idag straffas, utav såväl mediciner som mina egna onda handlingar och tankar. Det måste bli ändring på det. Regelbunden träning är ett stort steg på vägen för det kan ändra så mycket, såväl det fysiska men också ens tankebanor. Det är en sån rus att upptäcka att man klarar mer än vad först trodde. Att komma över sånt som man aldrig trodde att man skulle kunna göra. Därför är det viktigt för mig att komma tillbaks på banan igen. Så hjälp mig nu att komma igång igen. Heja och peppa och om ni vill haka på nån av mina planer så holla. 

Iron Man 3

SOM JAG LÄNGTAR EFTER DEN HÄR!!!!!

MVH /Snart 30-årig Fangirl

How could you dance if no one was watching

Är hemma för andra dagen i rad med förkylning och feber. Har haft en hosta som har blivit bättre, men det rinner konstant om näsan, kroppen gör ont, huvudet värker och febern ligger där i bakgrunden, om än något dämpad av alvedon. Har varit småsnuvig och haft rethosta under hela förra veckan, men på planet hem var AC:n på max och jag frös under hela resan. I tisdags kväll fick jag dessutom för mig att dansa afro och jag tror att det utlöste febern.
Hatar att vara sjuk, för att förutom det uppenbara att det inte är kul att må dåligt, så går man bara runt hemma och är sysslolös och känner sig allmänt värdelös. Jag kan bara vila en liten stund, sen måste jag hålla mig sysselsatt innan jag blir galen. Jag måste få känna mig nyttig. Rastlös much? Är lätt avundsjuk på de som kan vara sjuka och tillåta sig bara vara och glo på film. Jag sover mest och hatar att tiden bara rinner iväg utan något syfte. Samtidigt så orkar jag inte göra något. Jag hade tvättid  imorse men jag visste att jag inte skulle orka bära ner all den tvätt som samlats under tre veckors tid till tvättstugan. Så nu sitter jag här smådeppad och med ett berg av skitiga kläder.

Blabla, nog om mitt menlösa deppinlägg. 
Se till att hålla er friska!
Och njut av den här så länge. Det gör iaf jag.

Musiktipset is back baby

Vi inleder återvändandet från Bangkok med en cover från Washed Out. Ayiiisss.

Snart ses vi igen Sverige

Sitter här med Siam-gänget och avnjuter vår sista middag. Vi har checkat ut och ska snart bege oss mot flygplatsen. Snart är man hemma igen, till snön, kylan och mörkern. Till tomt kylskåp, tvätt och skitig lägenhet. Fy fan vad jag inte längtar hem. Är alldeles känslosam just nu. Så alla där hemma, se till att hälsa på mig snarast och krama mig för det lär jag behöva.

Jag älskar frukostbufféer = sant

Banana cakes, omeletter, kokt ägg, stekt ägg, flingor, yogurth, bagels, olika brödsorter, ostar, brié, wienerbröd, frukt, pannkakor, lönnsirap, honung, chokladsås, massa marmelad, våfflor, french toast, minimuffins, juicer, kaffe, te, mjölk, nudlar, bönor, bacon, korv, jordnötssmör. Jag har knappt smakat en bråkdel av all den frukost som vårt hotell erbjuder. Här nedan får ni en bild av vad min frukost brukar bestå av. Melon, ananas och papaya har jag ätit nästan varje dag sen jag kom hit. Kommer definitivt sakna det, även fast jag längtar hem till gröten och filmjölken. Fram tills det här hotellet har fibret lyst med sin frånvaro under frukostarna. Som den frukostälskare som jag är skulle jag lätt kunna sitta där och äta i timmar. Därför är frukostbufféer en riktig matfälla för mig. Imorse serverade dom dessutom chokladdoppade munkar. Då var jag tvungen att tvärvända från bordet. Jag har hittills inte ätit en enda munk och då finns ändå Krispy Kreme och Dunkin' Donuts i varje hörn. Älskar ju munkar. Och jävla Cinnabon ska vi inte ens prata om. Jag har medvetet låtit bli att äta sånt för annars skulle alla mina spärrar upphöra och jag skulle bli hänvisad till plusavdelningen när jag kommer hem.

Sista dagarna i Bangkok

Tänk att det bara är fem dagar tills jag åker hem. Det har gått så galet snabbt men samtidigt känns det som jag varit här i månader. Jag har blivit en sån där hemsk turist som tröttnat på den inhemska maten och som saknar maten därhemma. Jepp, Nina och Gaby, jag kan känna era dömande blickar ända hit. Kommer ni ihåg när vi åkte till Thailand tillsammans och förfasades över alla turister som käkade pizza, spaghetti och hamburgare när det fanns så mkt god thaimat överallt och vi svor på att aldrig bli såna själva? Well, jag har blivit en av dom. Till mitt försvar vill jag säga att det är en jäkla skillnad på att äta thaimaten på en av strandrestaurangerna på öarna och på foodcourten i centrumen. Jag längtar verkligen efter hemlagad mat, men mest av allt en stor fet sallad med massa avokado och citron. Citron!! Idag åt jag nästan upp min kollegas guacamoleröra själv för att det var en massa citron i den.
Så dom goda nyheterna är att jag fått min aptit tillbaka. Med råge vill jag lova. Kommer komma hem dubbelt så stor och med extra stor aptit och världens sämsta flås. Kommer ju dö på det första danceaerobicspasset som väntar på mig på måndag.

Jobbet då? Ja vad kan man säga. Det är verkligen så roligt att få vara en del av det här. Imorgon är jag ledig och på onsdag ska jag vara mentor åt en blivande avdelningschef. Ska bli roligt att få jobba lite närmare någon. Dom är ju så vansinnigt många! Helt omöjligt att hålla reda på vad de heter, vilka roller de har och vilka avdelningar de tillhör. Plus att det kommer in nya ansikten varje dag. Men man börjar känna igen några iaf. Rätt bra för någon som är så ansiktsblind som jag är. Det har inte blivit några partykvällar för man har verkligen varit helt slut efter jobbet. Dessutom jobbar vi i olika skift med olika ledighetsdagar och nu när gruppen splittrats så känns det inte lika angeläget. Vi kommer jobba varje dag fram tills vi åker så vi lär inte hinna med nåt den hör veckan heller.

Nej nu måste jag maila in mina arbetstider till jobbet därhemma. Hoppas jag får träffa några av er på söndagen när jag kommer hem. Puss på er mina älsklingar!

Living the posh life

Framöver kanske det blir lite glesare med blogginläggen då vi har flyttat till ett hotell där internet är svindyrt. Jag har precis köpt internet för 1 h som kostar ca 70 kr så nu skriver jag så snabbt jag bara kan för att hinna med allt jag vill berätta. Vi bor på Novotel Planchit, som ligger två tunnelbanestationer från Siam Paragon där vår nya arbetslokal ligger. Med tåget tar det ca 2 min till jobbet. Riktigt nice. Det här är verkligen ett hotell i jämförelse med vårt förra boende som var mer som en lägenhet, med kokvrå och större säng och billigare internet. Jag saknar det lite, kändes mer som ett hem. Du kunde alltid springa på nån från jobbet medan här är man mer ensam i denna enorma byggnad. Dock saknar jag inte kackerlackorna som besökte en titt som tätt. Finns ingen risk att stöta på såna på det här tjusiga stället, den saken är säker. Jag bor 14:e våningen tillsammans med två andra, resten bor på 21:a och 22:a våningen. Allt är bra mkt dyrare här. Vi är ju så vana vid vår billiga mat i förorten så vi höll på att dö igår när vi fick betala drygt 100 svenska kronor för en lunch på en närliggande restaurang, haha. Ni skulle ha sett frukostbuffén imorse! Jag åt två omgångar pannkakor och våfflor med sirap och frukt imorse. Sånt har jag tydligen alltid aptit för. Tur det, för det är riktigt tråkigt att vara hungrig men inte känna någon matlust. Gymmet är också större här så jag får väl tvinga mig ner snart igen. Har än så länge bara tränat en gång sen jag kom till Bangkok och med den här frullebuffén kommer jag rullas ombord på planet.

Här finns det definitivt mer att göra om man säger så. Mer utmanande jobb. Det ska bli riktigt intressant faktiskt. Ska bli kul att se om ens insats gör någon skillnad. Har lite separationsångest efter de andra som blev kvar men det går väl över snart antar jag. Idag jobbar jag fram till 23, så nu ligger jag här och drar mig en en stund i sängen innan det är dags att bege sig. Det ska bli skönt att få vara ledig imorgon. Kanske blir det shopping då.

Jag hoppas att allt är bra med er därhemma. Uppdatera gärna era bloggar så jag kan hänga med i vad som händer i era liv. Jag vet att jag bara varit borta i knappt två veckor men för mig känns det snarare som två månader när jag tänker på er.

Pussar gånger tusen till er alla!

:((

Jag tror jag har åkt på något men jag vet inte vad. Jag mår så sjukt illa hela tiden. Visst att jag kanske är uttorkad, men jag dricker så gott jag kan plus ett glas resorb om dagen men det hjälper inte. Allt äcklar mig just nu, men framför allt thaimaten. Det har varit så här sen i söndags, när jag var tvungen att akut åka hem från MBK. Idag var jag nära att kräkas på taxiresan hem, som för övrigt tog 1 1/2 h. Jag orkar inte!!!!!!!!!!

I'm a loser baby

Hej jag har bowlat idag. Jag kom sist och bröt nageln så det blödde. Men det gör inget för jag fick iaf in en strike och det var en mer än väntat. Imorgon blir det dock revansch efter jobbet, för då väntar ett pris. Då ska hela gänget bowla.
Ha det gott!

Lediga söndag forts.

Här kommer en liten ledighets-update. Efter frukosten gick jag och la mig vid poolen med dom andra som var lediga och tog ett dopp emellanåt. Sen blev det lunch och efter det åkte nästan alla in till city för lite shopping. Vi åkte båt över som tog ca 35 min. Vi gled över bajsvatten som stänkte över en och man fick vara snabb som fan för att komma av och på båten. Men lätt värt för en femma, jag hade skydd i form av en medresenär bredvid. Vi drog till MBK men väl där blev jag sjukt yr och illamående. Det svartnade för ögonen flera gånger om och på MBK är det ju trångt som fan, fullt med folk och inga sittplatser så det var bara att sätta sig i taxin hem igen. Lyckligtvis så kräktes jag inte men det var inte långt ifrån. Jag sov lite och sen åt jag fruktsallad till middag för det var det enda som inte äcklade mig. Misstänker att jag är uttorkad från gårdagens jobbande, alkoholintag, dagens solande och allt svett som vi utsöndrade när vi knallade runt i city på jakt efter MBK. Blir att tvinga i sig resorb snart.
Efter middagen hade vi möte och vi fick veta att gruppen kommer splittras pga det behövs hjälp inne i city. Så från och med onsdag ska jag börja jobba i Siam Paragon. Förhoppningsvis har vi fått hotellrum som ligger nära det köpcentret tills dess, annars får vi pendla 45 min enkelriktat med taxi. Men aja, det är ju som det är. Känner redan separationsångest då jag verkligen gillar alla i det här gänget, men även vår arbetsplats, vår duktiga thaigäng och hotellet. Här är det lugnt och skönt och bara 10 min promenad till jobbet, medan det är rätt livat i stan och vi kommer förmodligen få ta tåget till köpcentret från hotellet. Iofs går det på bara 2 min, men ja ni fattar nog. Det känns som om man flyttar från sitt hem. Men samtidigt ska det bli en kul utmaning det här med. Vilken upplevelse liksom. Vi har fått fin feedback så jag är faktiskt taggad. Det är ju därför jag är här, för att vara med om just detta. Men jag förstår nu vad min kollega menade när hon sa innan jag åkte att man blir som en liten familj.

Nej nu ska jag borsta tänderna och lägga mig. Här är klockan strax efter tolv. Imorgon är vi lediga igen så då blir det mera poolhäng, för sen lär det inte bli mer av den varan på ett tag. Shoppandet sparar jag tills vi börjar jobba inne i city.

PS. Mina vänner med smartphones, se nu till att skaffa Whatsapp. Det här med Skype kan vi ju lägga ner direkt. DS.

Lediga söndag

Önskar jag kunde dela med mig med lite bilder från min Bangkok-vistelse här på bloggen, men dessvärre lägger jag mobilen i safety boxen innan jag går till jobbet och där glömmer jag den sen. Vi har inga skåp på jobbet och att knalla runt med telefonen i fickan är det absolut inte tal om. Iallafall, om jag hade haft den med mig så hade ni fått se bilder från vårt event igår som inleddes med kids som dansade till Gangnam style (och där några av oss nära på joinade dansmobben) och vårt enorma dj-bås. Hur roligt som helst.

Idag är jag äntligen ledig efter sex långa arbetsdagar. Ligger än så länge fortfarande i sängen, med lite lätt huvudvärk efter gårdagens AW. Ölen här kostar typ 12 kr (och då är den "dyr" för den är köpt på hotellet) och jag som knappt tål nåt numera... Bad combo. Men ska snart upp och äta frulle innan buffén stänger och sen får vi se hur resten av dagen blir. Definitivt poolhäng om bra väder (har ännu inte dragit bort draperierna från fönstren) och sen kanske lite cityhäng. Det känns som om jag varit här i månader. Helt sjukt. Jag har det verkligen fantastiskt roligt. Långa och många arbetsdagar men det är så kul verkligen. Bara det att folk verkar missta mig för thailändska är hysteriskt. Jag önskar bara att vartenda en av er kunde vara här med mig. Minst tre av skulle få plats på min säng, lätt! Här får ni en bild på min view från sängen. Återigen, är så ledsen för utebliven bildbonanza. Ska försöka bättra mig.

Hoppas ni inte glömt mig än ;)
Puss!

Trött tjej

Har egentligen inte så mycket att dela med mig, mer än att jag är helt jävla död. Och än är inte arbetsveckan slut. MEN! Jag har sjukt roligt ändå. Speciellt när folk kommer fram och pratar thai med mig. Blicken man får när man säger att man tillhör det svenska teamet, hoho.

Just nu vill jag inget hellre än att duscha och sen slockna på sängen. Eller ännu bättre, ligga i poolen. Även om solen inte lyser så starkt nu så är det tillräckligt varmt och kvavt för ett dopp. (Synd att det är den tiden på månaden bara.) Istället ska jag på med träningskläderna och ge mig upp till gymmet. Premiärbesöket. Fy fan. Men jag måste. Ångesten äter upp mig inifrån. Även om jag förmodligen kommer krypa fram på löpbandet...

Nu är det dags

Idag blir det att springa skorna av oss. Är så taggad!

Hälsningar från Bangkok

Hello babies!
Just nu ligger jag här på min hotellsäng, alldeles sprängmätt och bloggar lite för att hålla er uppdaterade. Här är klockan strax efter halv elva på kvällen. Vi kom fram igår strax innan fem på morgonen, lokal tid. Kände mig lagom mosig då jag knappt sovit ngt på den 10h långa flygresan hit. (På hemvägen blir det tamejfan sömntabletter, helt klart.) Vi checkade in på hotellet och åt sedan frukost, sov lite och kollade sedan runt läget. Idag började allvaret. Kan tyvärr inte dela med mig så mkt men jag kan säga såhär: det kommer bli jäkligt intressant och utmanande. På ett bra sätt! Vi håller till lite i downtown kan man säga, utanför turiststråket. Här är det i princip inga turister alls, förutom vi från supportländerna. Idag var vi inne i smeten och kollade in den första butiken som öppnade förra veckan. Snacka om skillnader. Det här kommer nog bli väldigt kul iaf och lärorikt. Gänget från Sverige är hur härliga som helst så det kan inte bli annat än succé. Vad som däremot kommer sluta i katastrof är mitt midjemått. Alltså, maten!! Så löjligt god och för inga pengar alls. Jag kommer få betala för en extra biljett hem så mitt feta arsle får plats på flyget.

Jag skriver mer vid nåt annat tillfälle, när inte ögonen går i kors. När det nu lär bli av, haha. Puss på er!

Dagens nsfw-video

Låten är ju inte bra, egentligen. Just därför har den fastnat i mitt huvud. Tack för den Marina.

Bokmal

Jävla PMS-helvete. Man blir ju så dum och känslig va. 

Inte blir det bättre när händerna gör så ont att det är svårt att vara sitt vanliga glada jag, ögonen kämpar för att hålla sig öppna och hålla tårarna borta när alla tittar på en med sådan medömkan.

Palla gnället mer, nej låt oss prata om dagens glädjeämne istället: Mina böcker från Adlibris kom med posten idag. Perfekt inför den stundade resan. Förhoppningsvis får man nån timme vid poolen så man kan läsa lite. Jag ser verkligen fram emot att få försvinna i dessa.

Självklart har jag läst Jane Eyre tidigare, men jag bara måste få äga den för jag älskar den så vansinnigt mycket. Det är sån romantik jag går igång på. Kostymer, adelsmän, pigor och undertryckta känslor, aa yiiiissss, what's not to like? Förövrigt har jag insett att nästan alla mina favoritböcker är skrivna av kvinnor. Känns bra då jag ofta har en tendens att älska filmer som inte klarar Bechdeltestet.

Ångest

Gjorde misstaget att väga mig idag. Första gången på månader. Skulle jag inte ha gjort. Fuck vad jag är tjock! Seriöst, jag har inte vägt så här mycket på år! Den totala ångesten. Ja jag veeeeet att jag får skylla mig själv men dammit, jag behövde det inte svart på vitt! (Och ändå är man så jävla dum nyfiken att man måste kolla.) Det fick mig att börja undra om jag kanske siktar mot fel mål. Istället för att bli fit kanske jag borde satsa på att väga 100 pannor istället? Jag är ju inte direkt långt ifrån det. Det målet blir ju knappast omöjligt att uppnå när man får sån här hjälp på vägen.

Min mamma tog med sig mitt barndomsgodis från sin resa. 100 kilo, here I come!

Tröstshopping

Det är sånt här jag kommer hem med när jag har magkatarr, tycker synd om mig själv och har lite rabattkuponger hos Åhléns att utnyttja. Ny mascara från Lancôme, Hypnôse Doll Eyes. Är det någon som testat den? Brukar använda den vanliga ur Hypnôse-serien, men jag tänkte testa den här för borsten såg intressant ut. Fick även med mig Avengers-dvdn för jag har saknat lite superhero-action på sistone. Sist men inte minst, Karibiskt te från Friggs. Gaby har ju höjt den till skyarna så jag tänkte testa den nu när magen är gör ont. Den var faktiskt god, för den som undrar.

Jag antar att magkatarren är mitt straff för att jag drack öl och åt hamburgare igår med vänner istället för att träna. Oh well, med tanke på vad jag har att trösta mig med så tror jag att jag överlever. 

Tomboy

Kom på idag att det var längesen jag la upp en dagens outfit, så i och med att jag hade alldeles för mycket tid över idag så passade jag på ett ta en. (Men som ni ser på bilden så finns det en anledning till att jag inte tar det så ofta; den enda helbildspegel jag har är i badrummet och då får ni ju en skymt av allt annat runt omkring också. Hej mopp liksom,)

T-shirt och hoodie från H&M Divided Blue (underskatta aldrig herrkläder!), jeans H&M, mössa Gina Tricot.

Här har ni mig i ett nötskal: stor tröja och jeans i nån snygg tvätt/slitning. Så slappt som möjligt och jag har hittat hem. Jag kommer nog aldrig bli en sån där kvinna som struttar runt i högklackat och kjol, även om jag skulle vilja det. Det är ju inte riktigt jag va. Nej, mitt riktiga jag är nog en 13-årig grabb med förkärlek för stora ringar och nagellack i starka färger.

I need to build a wall around me

Idag är jag helt sjukt trött och hängig, med förkylningen som klänger sig fast vid mig. Jag hade tänkt träna men jag har verkligen ingen lust. Ser ingen mening med så istället har jag intagit soffläge och här tänker jag stanna. (Kollar på Djurakuten på trean istället och jag döööör, snälla nån ge mig en exotic eller en brittisk korthår eller en fransk jävla bulldog, jag står inte uuuuuut så fina!!!)

De senaste veckorna har jag fastnat i en väldigt negativ tankebana vad gäller min egen självbild och det beror på att min utveckling har stannat av. Jag märker inte av några resultat av min träning och det gör mig frustrerad. Jag fattar ju att det beror på att jag inte utmanar mig själv så som jag borde, men det är svårt när kroppen inte alltid vill och man känner att man måste vara försiktig. Jag tycker återigen att det är tråkigt att ta sig till gymmet, rentav en pina att få till det mer än två gånger i veckan (vilket inte har hänt så ofta på sistone) och det gör att jag känner mig misslyckad för jag har ju kunnat mer. Men nu börjar knäna göra ont och jag orkar verkligen inte på samma sätt som i somras. Jag känner mig så tjock, ful, trött och det gör att jag tänker skitsamma om jag tränar eller inte för inget av det kommer ändras. Det är ju faktiskt en av de stora anledningarna till att jag tränar, jag vill ju att det ska synas! Jag vet att det är aslöjligt och vid min ålder borde jag verkligen vara över det här men uppenbarligen så är jag inte det. Jag har alltid haft problem med mitt självförtroende och det tar tid att ändra på det. Men jag vet också - eller iallafall så hoppas jag - att det här är en övergående fas. Jag vill ju så gärna bli fit för jag vet att det enbart innebär fördelar, såväl på det yttre som det inre. Jag är bara lite otålig, vill ha allt på en gång och glömmer bort att jag faktiskt är i bättre form än vad jag nånsin varit. Dessutom, det är inte en lätt väg att gå. Det är över tjugo år av dåliga vanor som ska ändras och det sker inte över en natt, eller i mitt fall, på ett år. Det tar tid. Så jag ger mig den här dagen till att vara grinig som ett bortskämt barn, för att sedan ta nya tag nästa vecka. Jag ska inte fälla krokben på mig själv. 

Så med det sagt, här har ni mina träningsplaner för vecka 39:

På sistone har jag knappt kört någon styrketräning men efter gårdagens Zumba-pass är jag beredd att ändra på det. Instruktören sa då att om man vill förbättra sin dans så rekommenderade hon att man varvade med styrketräning och balansträning för att förbättra sin hållning och därmed få snyggare rörelser i dansen. Det motiverade mig som fan till att börja träna mer Shape framöver. Även fast jag verkligen fasar inför det. Eftersom jag som sagt känner mig hängig så kanske jag skippar bodypumpen imorgon och kör på söndagen istället. Vi får se hur dagsformen är imorgon. Och innan nån kommentarer nåt i stil med "är det inte att ta sig vatten över huvudet med fyra klasser när du nyss gnällde över att behöva träna två gånger i veckan?" så kan jag bara meddela att det här är valmöjligheter. Även om jag ju såklart hoppas på att orka med alla. 

Sen kommer nästa grej som jag nojar över och det är att jag kommer vara bortrest i tre veckor och med största säkerhet inte kommer träna ett skit. Jag är på riktigt livrädd över att jag kommer tappa allt det som jag kämpat med under året, att vara tillbaks på ruta ett. Nu kanske har ett hum om hur störd jag är egentligen.

Don't belive what you've heard, faithful is not a bad word

Därför att jag är nostalgisk idag.

Blue velvet

H&M och Lana del Rey, så jag älskar det här samarbetet!

Aja

Jag fick nyss besked från ena stället jag sökte till och det gick inte vägen. Men jag tar det verkligen med ro, för jag fick förklarat för mig att jag var given om det inte vore för att jag åker iväg snart och för att jag varit på intervju på annat håll. Så det känns riktigt bra faktiskt. Skönt att veta att man gjort ett bra intryck och att jag fortfarande är med i leken om det blir en till öppning. Så nu väntar jag på besked nummer två. Vi får se hur det går men oavsett så är jag nöjd för jag känner att jag gjorde så bra ifrån mig som jag bara kunde. Blir det inte av på det andra stället heller så vet jag med säkerhet att det inte berodde på mig som person och det gör att jag känner mig lugn.

Jag vet inte om det är nerverna som äntligen har kommit ikapp mig efter de senaste dagarnas nyheter, men idag mår jag så fruktansvärt illa. Min frukost riskerar att åka upp närsomhelst och jag har en sprängande huvudvärk. Kan ju vara den här satans förkylningen också som vägrar släppa taget. Det blir väl att dricka en massa te på ingefära, citron och honung ikväll och mumsa i sig en massa apelsiner. Jag måste må tip top för jag har en del saker att ordna. Ovanpå allt gör min alla mina ryggmuskler så sjukt ont efter gårdagens afrodans. Men det är så värt det, för det var månader sen sist jag dansade det. Så galet roligt! Tänk att jag var nära på att skita i att gå för att jag var trött och frusen. Ibland så kan man faktiskt strunta i dom negativa tankarna och vända det till nånting bra.

Ojdå

Så, en tanke slog mig. Tänk om jag skulle bli erbjuden båda jobben. Vilken skulle jag välja då?

Jag är ju så van att tänka det motsatta; jag kommer säkert inte få nåt av det men det gör inget för då har jag iallafall fått öva mig på att gå på intervju plus att jag har lite annat att se fram emot, osv osv. Och jag menar det verkligen. Och så har jag lekt lite med tanken; tänk om jag får ett av dom. Då är inte valet direkt svårt. Tror jag. Men tänk om jag får mer att välja mellan. 

Vad fan gör jag då?


Äh, ska vi njuta av lite Mama Cass istället?

Ketchupeffekten

Idag jag på min första intervju på sex år. Det kändes väldigt bra faktiskt, trots att jag var så nervös på vägen dit. Det får gå som det går helt enkelt men jag är iallafall nöjd med mig själv och det jag fick ut av mötet. Det är ändå lättare att våga vara sig själv helt och hållet när man inte känner att allt står på spel. (Vilket jag ofta gör, som den perfektionist som jag är.) Vi får se vad som händer där. Imorgon väntar intervju nr två och då är jag iallafall lite mer förberedd på vilken typ av frågor jag kan tänkas få. Även om jag var rätt bra förberedd innan.

Har jag nämnt förresten att jag ska åka till Thailand i början av oktober och jobba? Well, det ska jag iallafall. Kan fortfarande inte riktigt förstå det. Kommer nog börja sjunka in mer när jag ska packa resväskan. Och tänk, jag som har varit så deppad för att jag knappt upplevt någon sommar i år (har inte ens badat utomhus) och att jag inte rest något. Då kommer livet och ba: nää, åk till Thailand med jobbet i tre veckor bara. Herregud. Jag kanske överlever den här vintern trots allt.

Dancing queen

Så, jag höll på kollade runt på lite youtube efter dansvideos (för trots att jag är spymätt så vill jag ändå dansa. Jag skyller det på dagens SH'BAM-pass) och snubblade till slut över den här. Ja, jag vet att dom är övergrymma så vi behöver inte hänga upp oss över det. Men tänk om man man kunde dansa sådär va?

Sen började jag läsa kommentarerna till den och såg att flera skrev om the girl with the black tank top. Så då började jag leta efter henne och när jag väl hittade henne.... 
Jag kan säga såhär, när du väl har sett något så kan det aldrig bli osett. Och skrikskrattet som passerade min mun var kanske inte ett av mina värdigaste ögonblick, med tillhörande grisgrymtningar och tårar i ögonen här i min ensamhet. Mycket charmigt. Så där ser jag ut på vartenda jävla klass jag går på. Men i mitt huvud så är jag den blonda längst fram. Ni kanske tycker att jag är elak mot henne men i jämförelsen med alla dom andra proffsen så ser det faktiskt jävligt roligt ut. Plus, hon skulle spöa mig i dans vilken dag som helst i veckan. Så hon behöver inte känna sig så värst förolämpad. Hon är faktiskt min idol just nu. You go girl!

En oväntad vänskap

Min bror fick mig att se den här filmen en dag när jag kände mig lite låg. (Tror det var strax efter att jag blivit utskriven från sjukhuset efter njurbiopsin om inte jag tar helt fel.) Jag var beredd på att gråta mig igenom den eftersom den berörde ämnen som jag alltid gråter åt och istället så skrattade jag tills magen värkte och ansiktet gjorde ont, till och med de scener då hjärtat inte klarade mer. Så till den som vill se en film som värmer i veckor framöver, som får en att tro lite mer på livet eller åtminstone skratta genuint, se den. Den kommer ut på bio här hemma den 21 september. Tro mig, ni kommer inte ångra er. En av de bästa filmer jag nånsin sett.

I thought I feelt a spark

Ironin i att vakna upp dagen efter läkarbesöket där man sa att "äntligen går det åt rätt håll" och så gör armbågar, underarmar, fingrar och rygg så ont att man nästan gråter. Och förkylningen som inte vill ge med sig, kliandet som river och sliter i halsen. Tur då att man har en del att se fram emot.

Sånt här händer inte mig

Det var väl då självaste fan att inte en jävel svarar i telefon när man har något rätt stort att berätta!!

Det börjar bli ordning på torpet

Behold! (Ja, jag vet att bilderna är rätt skruttiga men det får ni leva med.) Min nya soffa, soffbord och tv-bänk. Efter jobbet idag fick jag hjälp med att forsla bort den gamla soffan till tippen och allt emballage från de nya möblerna samt att sätta ihop dom. Är helt färdig nu men så lycklig för att äntligen börjar saker falla på plats i mitt hem. Äntligen börjar det likna något.

Men jag är även slut för jag misstänker att jag har en förkylning på gång. Jag har snorat i en veckas tid och haft lite känningar i halsen, men idag har det även börjat klia i halsen och jag har varit väldigt hängig och har ont i kroppen. Tro mig när jag säger att jag VERKLIGEN inte har tid med det här. Inte nu när det är förändringar på gång. Jag måste förbereda mig inför morgondagen men jag orkar knappt skriva ner det här. Min kropp skriker efter sömn, vila och nåt som lindrar halskliet. Aja, nu har jag iallafall en schysst soffa att somna på om det skulle falla sig så illa...

Stök

Välkomna till kaoset som är mitt vardagsrum just nu. I emballagen ligger min nya divansoffa, en tv-bänk och ett stycke soffbord, för den som undrar. Jag säger då det, tack och lov att jag fick hjälp i sista minuten med att bära in grejerna för oavsett hur mycket bodypump jag tvingar mig på framöver så hade jag aldrig blivit stark nog att orka bära in soffdelarna. No way José. (Vill inte ens tänka på den muskel-och ledvärken det skulle ha medförit.) Shit så stor den är i jämförelse med lilla skruttsoffan som jag hade sen tidigare. Så fort jag blir av med den (eventuellt på söndag?) så kan jag börja sätta ihop delarna. Sigh. Men nu ska jag inte vara sån utan tänka på hur bra det kommer bli sen när allt är färdigt.

Det blir nog bra ska ni se

Det är mycket känslor på gång just nu. Äntligen är saker och ting i rullning och det mesta är positivt. Men inte utan en uns av oro och nervositet. Fast det är väl ganska självklart för en vanemänniska som mig. Jag lovar att berätta mer om saken när det väl blivit av. Just nu vill jag bara slappna av, inte stressa en massa i onödan. Jag lägger saker och ting i händerna på ni vet vem. (Det hoppas jag att en viss person också gör, som jag tror väldigt mycket på och som jag bara önskar det allra bästa. Saker kan bara bli bättre och jag vet att du fixa det, oavsett vad du väjer att göra.)