I need to build a wall around me

Idag är jag helt sjukt trött och hängig, med förkylningen som klänger sig fast vid mig. Jag hade tänkt träna men jag har verkligen ingen lust. Ser ingen mening med så istället har jag intagit soffläge och här tänker jag stanna. (Kollar på Djurakuten på trean istället och jag döööör, snälla nån ge mig en exotic eller en brittisk korthår eller en fransk jävla bulldog, jag står inte uuuuuut så fina!!!)

De senaste veckorna har jag fastnat i en väldigt negativ tankebana vad gäller min egen självbild och det beror på att min utveckling har stannat av. Jag märker inte av några resultat av min träning och det gör mig frustrerad. Jag fattar ju att det beror på att jag inte utmanar mig själv så som jag borde, men det är svårt när kroppen inte alltid vill och man känner att man måste vara försiktig. Jag tycker återigen att det är tråkigt att ta sig till gymmet, rentav en pina att få till det mer än två gånger i veckan (vilket inte har hänt så ofta på sistone) och det gör att jag känner mig misslyckad för jag har ju kunnat mer. Men nu börjar knäna göra ont och jag orkar verkligen inte på samma sätt som i somras. Jag känner mig så tjock, ful, trött och det gör att jag tänker skitsamma om jag tränar eller inte för inget av det kommer ändras. Det är ju faktiskt en av de stora anledningarna till att jag tränar, jag vill ju att det ska synas! Jag vet att det är aslöjligt och vid min ålder borde jag verkligen vara över det här men uppenbarligen så är jag inte det. Jag har alltid haft problem med mitt självförtroende och det tar tid att ändra på det. Men jag vet också - eller iallafall så hoppas jag - att det här är en övergående fas. Jag vill ju så gärna bli fit för jag vet att det enbart innebär fördelar, såväl på det yttre som det inre. Jag är bara lite otålig, vill ha allt på en gång och glömmer bort att jag faktiskt är i bättre form än vad jag nånsin varit. Dessutom, det är inte en lätt väg att gå. Det är över tjugo år av dåliga vanor som ska ändras och det sker inte över en natt, eller i mitt fall, på ett år. Det tar tid. Så jag ger mig den här dagen till att vara grinig som ett bortskämt barn, för att sedan ta nya tag nästa vecka. Jag ska inte fälla krokben på mig själv. 

Så med det sagt, här har ni mina träningsplaner för vecka 39:

På sistone har jag knappt kört någon styrketräning men efter gårdagens Zumba-pass är jag beredd att ändra på det. Instruktören sa då att om man vill förbättra sin dans så rekommenderade hon att man varvade med styrketräning och balansträning för att förbättra sin hållning och därmed få snyggare rörelser i dansen. Det motiverade mig som fan till att börja träna mer Shape framöver. Även fast jag verkligen fasar inför det. Eftersom jag som sagt känner mig hängig så kanske jag skippar bodypumpen imorgon och kör på söndagen istället. Vi får se hur dagsformen är imorgon. Och innan nån kommentarer nåt i stil med "är det inte att ta sig vatten över huvudet med fyra klasser när du nyss gnällde över att behöva träna två gånger i veckan?" så kan jag bara meddela att det här är valmöjligheter. Även om jag ju såklart hoppas på att orka med alla. 

Sen kommer nästa grej som jag nojar över och det är att jag kommer vara bortrest i tre veckor och med största säkerhet inte kommer träna ett skit. Jag är på riktigt livrädd över att jag kommer tappa allt det som jag kämpat med under året, att vara tillbaks på ruta ett. Nu kanske har ett hum om hur störd jag är egentligen.