Jag tycker om att läsa Hollys blogg då hon och jag har ganska lika musiksmak och jag älskar att få musiktips. Så läste jag det här inlägget och fick världens nostalgitripp.
Material Issue! De tar mig tillbaka till tiden strax efter gymnasiet då jag lärde känna någon via Spraydate. Jag VET, jag var usel på att dejta redan då, skämset på det! Iallafall, det blev ingen romans då vi hade ett rejält avstånd till varandra (på den tiden bodde han i Norrland) och han hade ett av-och på-förhållande med en kille från min gamla hemstad. Oki, så man kan tycka att DET kunde ha varit en hint om att han och jag aldrig skulle bli av. Men jag var faktiskt aldrig intresserad av honom på det sättet, mer än att jag minns att jag tyckte att han var söt. Som en manga-figur. Han såg faktiskt lite ut som det, med sin svarta popfrisyr och tajta kläder och piercings. Jag tror rentav att han eftersträvade den looken. Med honom kunde jag prata med om allt. Vi klickade rejält som vänner och efter ett tag började vi skicka blandband till varandra. Han skickade ett band till mig som innehöll just den här låten.
Jag lyssnade på den kassetten varje dag bussen på väg till sommarjobbet. Den hjälpte mig att överleva för fan vilken pest och pina det jobbet var. Just Valerie loves me stack ut lite extra. Jag tog den verkligen till mitt hjärta. Och jag fick honom att älska kent lite mer. Vi delade även en kärlek för Courtney Love så givetvis fanns även Hole representerade på banden.
Ett annat gemensamt intresse var Sailor Moon. En gång skickade han en teckning till mig på Chibiusa/ Black Lady. Den var hur fin som helst. Jag har den till och med sparad här hemma nånstans. Sen så kom livet emellan och vi tappade kontakten allt eftersom. Vi har fortfarande kvar varandra på Facebook och gillar varandras status och så, men det är verkligen inte samma sak. Men det gör inget. Vi hade våran tid då så att säga.
Tänk att en låt kan frammana så många minnen och känslor. Ibland kan jag sakna den tiden när man ägnade sig åt att göra blandband åt någon. Även om det kunde vara ett jäkla meck. Men det var det värt, för det låg en tanke bakom varje låt. Så mycket omsorg. Så till alla grabbar därute som är lite intresserade: för att få mig på fall ska man dedikera en låt till mig. Så hopplöst romantisk och gammaldags är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar