Look at me standing here on my own again

Den är så vacker att jag ryser varje gång jag trycker på repeat. Mitt favoritspår på deras skiva som ni kan lyssna på här. Personligen hade jag velat höra Tom sjunga alla låtar då hans röst inte är av denna värld, men aja. 


No need to run
and hide 
It's a wonderful, wonderful life

Dear Santa and his little helpers

I och med att julen börjar närma sig så är det inte helt fel av mig att lägga upp en önskelista, med inspiration från Gaby. Tomten, jag tycker faktiskt att jag har varit löjligt snäll i år, som alltid skulle jag rentav vilja påstå! Förutom att få vara frisk förtjänar jag faktiskt lite schyssta klappar under min gran. Såväl mjuka som hårda. Behold, min önskelista!

Hanna top från Three Little Words. 129 kr hos Nelly, storlek M. Riktigt snygg bastopp. Vill gärna ha den i både vitt och svart.

Kérastase Ciment Thermique. Finns hos lookfantastic.com för ca 178 kr.

Jag behöver verkligen göra något åt mitt tråkhår och med denna lock/plattång är möjligheterna oändliga. Önskar den gärna ihop med den värmeskyddande krämen från ovan. Björn Axén Straight & Curl, ca 799 kr.

Klänning från Zara, 699 kr. Storlek L. Behöver jag ens ge er en anledning? Ge mig den nu!!

Childhood-armband. Finns Hos Doc Morris-apoteken för hundralappen. 

Supersöt och bra julklapp och så jag! Om jag inte får den så lovar jag att kommer köpa den själv.

Väska från Lindex. Kommer in vecka 49 och kostar 149 kr. Craaaviiingzzz och sånt.

Halsband från Dogeared. Finns hos kyssjohanna.se, för 599 kr. Kommer förmodligen inte köpa den själv men jag vill gärna ha den, så.. *hink-hink*

Mörka lack är så min grej. OPI, Sibirian Nights. Ca 119 kr hos lookfantastic.com

Älskar denna ansiktstvätt men nu är min slut sen länge. Dryg och hur bra som helst. Dermalogica Special Cleansing Gel, ca 212 kr hos lookfantastic.com

Klocka från Ur och Penn, 298 kr. (Tidigare kostade den 498 kr, så skynda fynda!)

Buffy-boxen, 799 kr på cdon.com. Vampyr-älskaren i mig gör volter. 

Tröja från Nelly. Storlek M, 299 kr. Den här vill jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN ha.

Presentkort på diverse inredningsaffärer såsom Indiska, IKEA o.d. mottages också varmt. Happy hunting everyone!

11 veckor senare

Efter 11 veckors slit, två gånger i veckan (förra veckan blev det ju bara en gång, därför räknar jag det som 11) fick jag hämta ut min belöning på Sats idag. And all I got was this ugly cap.


Seriöst, vad ska jag med den till? Jag ville ju verkligen ha en vattenflaska dammit! Mer användbart. Snacka om ovärt.


Skoja bara, jag har ju börjat märka lite resultat efter några veckors träning. Mitt flås är mycket bättre. Idag klarade jag av hela Afropasset utan att bli yr av utmattning, jag orkar springa kortare sträckor (till tåg och buss alltså) och jag har mer energi. Med viss modifikation. Känner mig starkare helt enkelt. Självklart så är min allmänna hälsotillstånd fortfarande under all kritik men nu känner jag iaf att jag åtminstone backat två steg från graven istället för att stå mitt i den. Det kallas babysteps mina vänner.

GI, LCHF eller Paleo?

Imorse vaknade jag med magknip. Inte så konstigt med tanke på vad jag åt igår. Det gör mig bara mer övertygad om att jag måste verkligen lägga om min kost. Det är inte ok att behöva vakna upp med magont. Men framför allt detta sockerberoende som har mig i sitt grepp. Efter att ha pratat med Arra igår så tror jag mer och mer på att LCHF kanske inte är så dumt iallafall. Min bror har ju under en längre tid försökt övertala mig att lägga om kosten och jag vet ju att han har rätt. LCHF tycker jag ändå känns rätt nära den diet han förespråkar, paleolitisk kost. Men jag vet inte riktigt, jag tycker paleo verkar knepig. Jag är nog inte redo att utesluta mejeriprodukter. Jag känner många som har provat LCHF och är mer än nöjda med resultaten. Jag försökte ju ge GI en chans tidigare  i höstas men det höll knappt i några dagar innan det sprack och efter det har det varit den ena dåliga maten efter den andra. Jag vill börja äta så bra som möjligt för jag behöver må bra. Jag klarar inte en till vinter i djup depression och jag tror helt ärligt att det kan finnas ett samband mellan vad vi äter och hur humöret är.
Vad tror ni?
Är jag helt ute och cyklar? Har ni några andra förslag?
Om ni själva förespråkar LCHF, har ni några bra tips att dela med er av?


Imorgon ska jag träffa sjuksyster igen för nya prover. Då ska vi bland annat kolla mina blodsockernivåer så det blir att fasta efter kl. 20 för min del. Då kanske jag får det svart på vitt om jag måste sluta med sockret för min hälsas skull. För ett år sen låg jag iaf på fullt normala nivåer men i och med all kortison som jag tryckt i mig (och framför allt all jävla godis!) i år så är det möjligt att det ändrats.




Nej nu måste jag rusa, ska iväg och ta PK-prov innan jobbet.
Ha en bra måndag allihop!

Vad skulle vara rätt om ingenting är fel

God kväll kära vänner.
Hur har er första advent varit?
Själv har jag jobbat och jag tänkte träna efter jobbet för att få min sista, välförtjänta stämpel. Men nånstans på hemvägen så hamnade jag fel och det blev en pizza ackompanjerad med lite godis, cola och sista Harry Potter-filmen istället för löpband, vikter och hämta ut present från Sats. Äh, orka släpa sig till gymmet för en rosa mössa när man är helt död efter löningshelgen. Pizzan var god, jag hade tänt en massa ljus och gosade in mig ordentligt i täcket och grinade som en tok när Snape dog samtidigt som stormade därute. Rätt mysigt det med.


Mycket som snurrar i min skalle just nu. Vet inte om det är så bra att skriva om allt för oftast är det såna ytterligheter att ni skulle börja undra om allt står rätt till med mig. Nästan så att jag själv börjar undra. Den här veckan hade jag en hel del planerat men det blev inget av det och det är ju klart att sånt påverkar humöret. Men istället för att bitcha om det här så ska jag nog gnälla lite irl med mina vänner för att få lite input. Nu ska det här trötta aset gå och lägga sig. Jag är ganska säker på att om jag fick ordning på min sömn så skulle allt vara så mycket enklare. Jag lämnar er med en av mina åh-EXAKT-så-känner-jag-låtar.
Tack gode gud för Jonathan.




Så faller snönoch vi som inte orkarska vi gömma oss i månaderska vi sakta blekna bort

Det kunde lika gärna vara ur min dagbok

 Brilliant.

Glad första advent

Eller hur man nu säger. Ville bara dela med mig av en vanlig syn på söndagsmorgornarna när jag jobbar. Den censurerade, spyfria versionen där tomma McD-påsar härskar.





Söndagsdeppen blir fulländad med den här suddiga bilden.





Justice på Annexet. Död åt hipstern.

Snoppar & memes

I dagarna har det kommit ut en ny film med Michael Fassbender, hela världens nya älskling,  som heter Shame. Där spelar han en framgångsrik man som har sexmissbruksproblem och med ett trasigt förhållande till sin lillasyster, spelad av Carey Mulligan. Verkar väldigt sevärd. För som jag har förstått det så är det en hel del naket i den och i synnerhet Fassbenders härlighet verkar vara i fokus.



I samband med lanseringen av Shame fick Michael sitta hos Josh Horowitz i MTV After Hours och testa sina kunskaper om sina kollegor. Lolet på den. Det roligaste måste ju ändå vara att han kunde alla utom den sista, som var den enda jag kunde.

Get More: Movie Trailers, Movies Blog

På tal om Josh Horowitz så är han mannen som fick Ryan Gosling att läsa upp några av sina Hey girl-memes från Fuck Yeah! Ryan Gosling. Du bara måste älska en snubbe med självdistans och humor.


Update:
och här kommer en till...
Älskar hur han gråtskrattar. Även om det verkar som om han mest gråter faktiskt.
Sjukt roligt ändå. Och ja, jag skulle hångla med honom vilken dag som helst i veckan oavsett  vilket face han gjorde.

Get More: Movie Trailers, Movies Blog

I think I'm breaking down again

All alone
It's always there you see
And even on my own
It was always standing next to me


Som jag älskar denna låt från Florence + The Machines senaste, Ceremonials.

"So I know it, I get it. And I want in."

Jag lovar att vartenda jävel som gillar den här låten reagerar precis som de gör i den här sketchen. Själv har jag aldrig fattat dealen med den. Säkert för att jag är hjärtlös, som Kristen Wiig så fint påpekar. Men det gör den inte mindre rolig för det. Seså, tryck på play nu och ta en god titt på er själva, era blödiga jävlar.

Matchy colours 3

Igår skulle jag ta nya prover för att kolla hur jag reagerar på Cellceptet. Sköterskan ville pratas vid lite för att lära känna mig och lyckades ganska snart få mig att gråta. Hon ba: "Man är ju väldigt skör för att man inte förstår vad som händer." Hear, hear. Sen ville hon vara lite extra snäll när jag ynkligt visade henne min misshandlade vänsterarm och sa att vi kunde ta den andra armen istället, fast den är en tricky motherfucker att ta blod från. Vilket jag påpekade för henne. "Nej men det är bara bra att hitta andra ställen att ta blod från." Här har ni resultatet efter att ha blivit stucken på två ställen med butterflynål, dvs bebisnålen. Det krävdes ju två då det första sticket misslyckades.

Alltså, jag brukar inte klaga över att ta blodprover då jag är ganska härdad numera, men aaaj??? Ser ni förresten hur jag har matchat blåmärkena med mitt nya blåa nagellack från Maybelline MNY? Nej, såklart ni inte gör för allt ni ser är min sjukt håriga arm. AAARGH, jävla gorilla liksom!
Men aja, orka.
Om inte annat så illustrerar mina armar jävligt bra hur jag känner mig både inuti och utanpå, mörbultad och blå. Imorgon är det dags för ett nytt PK-prov och jag hoppas verkligen att det blir ett stick i fingret, annars kommer lila vara min nya hudfärg framöver. Jag är ju redan en god bit på väg.


Så, nu lägger jag ner morbiditeterna för ikväll.

It's never lupus

Haha.

Nåldynan

Idag var jag och tog ett PK-prov för att få reda på mitt värde. Jag låg på alldeles för högt värde, 7,5 för att vara exakt. Så nu blir det uppehåll med waranet i ett par dagar så får vi se om det går ner till en mer acceptabel nivå. Saken är den att jag har ju fått nya mediciner som påverkar hur jag upptar warandosen. Är alldeles skakis nu eftersom jag har fått världens blåmärke i armvecket efter dagens provtagning. Men inget blod i urin eller poo-poot, ej heller yrsel eller att jag känner mig frusen. Så det är ju bra. Tur att jag ska till sjukhuset imorgon, för att ta nya prover förvisso, men då kanske de kan passa på att kolla in min arm. Om jag bör oroa mig eller så.





Som ni kanske förstår så är jag helt uppslukad av mina egna tankar och nojor just nu. Det är snart första advent, folk fyller år, Jonathan Johansson spelar på torsdag och jag ska jobba igen på onsdag men allt jag kan tänka på är: vad fan är det som händer??


Jag önskar mig verkligen inget annat än att få vara frisk y'all.

Säg hej till mina nya skor

Idag var jag och körde SH'BAM tillsammans med Gaby på Sats Sollentuna. Eftersom jag kom lite tidigare passade jag på att kolla runt lite i affärer och fastnade i en skoaffär som hade utförsäljning. Jag kom ut med ett par kängor. Perfekt då mina gamla är alldeles slitna och fula. Jag gillade dom här extra mkt då de har dragkejda. Skitbra för reumabarnet/latmasken.





Ord. priset var 699:-, jag köpte dom för 498:-. Helt ok ändå.


Efter träningen åkte jag till mor för att övningsköra. Stackars M är nog alldeles gråhårig eftersom jag inte var långt ifrån att krocka vid ett tillfälle (mitt fel) och för att jag kom i alldeles för hög fart efter att ha kört på motorvägen. Oops. Men till mitt försvar vill jag bara säga att det är svårt att köra när det är mörkt. Sen var jag väl kanske inte alltför entusiastisk inför att köra och därmed inte lika uppmärksam. Det var ju ett tag sen sist och jag är lika rädd varje gång jag sätter mig bakom ratten. Men det är ju bara att köra på så att säga, nu när jag kommit så här långt.


Dessutom är det inte bara körningen jag är less på. Jag är lite trött på det mesta som är mitt liv just nu. Denna ständiga kamp mot hjärnspökena. Jag hoppas det blir bättre på onsdag när jag går tillbaks till jobbandet igen.

Ångestdämpare

Ni vet väl att jag älskar små ulliga, fluffiga djur och i synnerhet då kaniner?

Från The Daily Bunny.

Den här bilden är så mycket bättre än alkohol.
MVH / 11-årig tjej

AHS gjorde det igen

American Horror Story har blivit för mig vad Grey's anatomy var en gång för resten av världen: en känslomässig berg och dalbana där man fick ta del av riktigt bra musik. Skillnaden är bara att i GA finns det alltid läkare som tar hand om det blodiga och plåstrar om, medan AHS skrämmer skiten ur dig hela tiden och du känner dig aldrig trygg. 

Idag är det fredag och jag borde gå ut ikväll och ta en öl på söder. Det är ju ändå sånt jag vill göra mer av. Känna att jag lever, se nya ansikten, få nya intryck. Piffa till mig lite om så med bara lite läppstift. För jag har helt let my self go på sistone. Bevisa för mig själv att jag inte är en eremit. Men ångesten i magen bara sabbar allt idag. Varför ångest? Det känns som om allt bara går skitsnabbt och jag har tappat kontrollen totalt, det finns inget jag kan göra samtidigt som allt står still och är helt oförändrat. Blanda det med en rejäl näve rastlöshet och ni får ångestcocktailen i min mage. Låter ju helt schizofrent men det är så jag skulle beskriva det.


Äh, det är väl bara att jobba emot det.
Ignorera det.
Umgås med fina människor.
Dränka det i alkohol.
Do a little dance.

Ha en bra helg allihop!

Don't be drag just be a queen

När man plötsligt slås av instinkten av att ens handlingar inte lett en på rätt väg. När man inser att man bara har sig själv att skylla.
*ka-pow!*
*bam!*

Rakt upp i solar plexus. Men det är så about fucking time att jag vaknar upp. Även om det inte är kul att inse att man hade fel och alla andra runtomkring ba "det är ju vad jag har sagt hela tiden". Jaja. Jag behöver inte höra det, det räcker väl med att jag medger att mitt sätt inte var det bästa.

Det är dags för mig att sluta vara sån fegis hela tiden och ta tag i mitt liv som bara glider mig ur händerna. Jag är ju det bästa som nånsin kommer hända mig. Det är på tiden att jag börjar behandla mig själv därefter. Ja, det här är mitt kärleksmanifest till mig själv för jag behöver bli påmind om det. Jag behöver påminna mig själv om min egen förträfflighet som jag så ofta glömmer bort för att jag alltid låter andra trampa på mig och för att jag tror att alla andra alltid vet bättre. Men jag är inget offer, inget barn eller korkat våp. I'm a grown ass woman som förtjänar så jäkla mycket gott här i livet för att jag är BRA, har en massa att erbjuda och är SNÄLL på riktigt!

"Jo tack, det är bara bra..."

Åh vad det här kapitlet tog mig tillbaka till ångesten och sorgen från i våras. Jag känner inte alls på samma sätt idag, men jag kan verkligen relatera till hennes ord. Bitterheten.
Tack gode Gud att jag klarar av det här.





Jag vill vara en sån som har orealistiska förväntningar.

I min värld finns det plats för kärlek och ångest

111114

Så var man tillbaks på sjukhuset. Kom hit vid 8, bytte om till mjukiskläder, fick blodtrycket kollat, tog blodprover och sedan sov jag som en stock. Rätt välbehövligt då jag knappt sovit nånting i natt. (Hej sömnbesvär, det var väl inte längesen vi sågs sist?) Blev väckt av läkaren som inte hade några nya besked, mer än att de ska prata med antikoagulationsmottagningen för att se om vi kan göra en paus i Waranbehandligen så att de kan göra en njurbiopsi så snart som möjligt. Om det sedan visar sig vara njurinflammation så kommer troligen kortisonet höjas. Så det slipper jag inte undan. Har sedan dess suttit och googlat lite på hur en sådan undersökning går till. I korta drag då: En njurbiopsi är ett vävnadsprov från njuren. Först gör man en ultraljudsundersökning av njurarna för att kolla vart det är bäst att ta vävnadsproverna från. Sedan utför man testet på plats i röntgenavdelningen. Man lokalbedövs och sedan tar de proverna med en tunn nål. Därefter får man ligga plant på rygg i sex timmar för att undvika en blödning i njuren. Efter det ska man helst vara sängliggande till dan efter, då man oftast blir utskriven, men man kan röra sig i sängen och gå kortare sträckor.

Ni hör ju, fun fun fun! Gud, man tycker ju att man borde blivit botad från sin nålskräck vid det här laget då min arm, och ibland händer, praktiskt taget behandlas som en nåldyna. Men eftersom jag inte riktigt vet hur det här kommer kännas (vissa skriver att de inte känner nåt, andra upplevde obehag) så är jag jätterädd. Men nu ska jag inte skrämma upp mig själv i onödan. Jag får ta det som det kommer. Jag hoppas bara att jag inte behöver göra njurbiopsin först om två veckor, då man inte får överanstränga sig eller lyfta något på 14 dagar. Med andra ord, ingen träning. Jag är ju bara fyra stämplar ifrån att hämta ut min belöning hos Sats. Vore ju snöpligt att snubbla på mållinjen så att säga.

Bah, jag har verkligen inte tid, lust, eller ork för det här. Just nu känner jag bara att det var tur att jag fick permission över helgen så att jag kunde återhämta lite mental styrka. Jag försöker hålla det inre kaoset på avstånd.

Join the bandwagon

För er som är lite ledsna över att inte kunna följa med mig och se Jonathan Johanssons spelning den 24 november (det borde ni vara) kan alltid trösta er med Gimmeindies ljudupptagning från spelningen i fredags. Ni hör den här.


När jag ändå är igång och ger er musiktips: 
Den här var med i det senaste avsnittet av American Horror Story. Jag och Violet har tydligen samma musiksmak. Lights on kommer jag definitivt hålla öronen öppna efter framöver.

Jag vet att jag är sist på bollen nu, men Lalehs version av Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet" kan vara den vackraste och lyckligaste trudelutten jag vet just nu. Det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta på den här högt och yla med. Helt klart (så mycket) bättre än originalet om ni frågar mig.

Och förresten, ni kan aldrig gissa hur mycket jag ser fram emot den här filmen:

Jag vet, det är väldigt mycket Snövit i omlopp nu. Faktum är att det kommer släppas två filmer om henne nästa år, denna och Mirror, Mirror med Julia Roberts som den onda drottningen. Men om ni kollat in trailern till Snow White and the huntsman så fattar ni nog vilken grym film det verkar vara. Charlize är hur bra som helst som überbitch. Team Evil Queen! Och Chris...

Söndagsmys

Idag var en riktigt mysig dag. Passade på att träna med Gaby när man ändå hade permission men kunde inte ta ut mig fullt. Känner mig lite hängig. Kan bero på att jag umgåtts med mamma som varit dunderförkyld i helgen eller att min kropp har börjat trilskas lite utan Imurelet. Men det gick bra ändå.


Gick sedan förbi Ica Maxi för att handla lite gott inför min planerade soffkväll. Älskar att knata runt planlöst i stormarknader. Alla dessa valmöjligheter! Jag är ju ett barn av Konsum, som är den enda affär som finns där jag bor, så jag tycker rentav att det är m y s i g t att gå runt i mataffärer. Hur sjukt? Iallafall, när jag gick runt i min lovebubble på Ica hittade jag Renée Voltaire-produkter bland deras hälsohylla och lyckan var total. Dessa två burkar fick följa med mig hem.

Ren kokosolja och mandelsmör. Tydligen har kokosoljan flera bra funktioner. Man kan steka i den, men även ha på mackan istället för margarin, ha i håret (tror mitt svintohår kommer älska det) eller smörja in sig med den. Hursom så luktar den himmelskt. Var tvungen att öppna den när jag kom hem och efter det går jag och sniffat i burken titt som tätt. Mandelsmöret kan man ha på mackan, till vaniljglassen eller smoothien. Blir nog bra det här tror jag. Alltid kul att prova på nåt nytt.


Sedan tittade jag på senate avsnittet av New Girl och American Horror Story. Kommer garanterat drömma mardrömmar om Piggy Man och döda grungepojkar. Ska nu titta på Once upon a time för att försöka råda bot på det tillsammans med en stor kopp te. Vad den serien handlar om? Tja, sagofigurer som är fast i vår tid utan lyckliga slut. Inga konstigheter.

Prince Charming och Snow White. Jag är en sucker för sånt här!

Vad har ni för er denna söndagkväll?

Ur ingenting kommer ingenting

Läget just nu:
Troligen kommer det bli en njurbiopsi i januari, så då kommer jag bli inlagd under två dagar. Jag får permission över helgen men ska komma tillbaks på måndag och förmodligen stanna här till onsdagen. (Så då blir det ju fem dagars vårdtid på sjukan trots allt.) Jag ska börja med Cellcept och sluta med Imurelet. Läkaren var noggrann med att påpeka att jag inte får bli gravid så länge jag äter Cellcept. "Om du planerar att bli gravid snart så kan vi inte sätta in den behandlingen". Nej jag har inga jävla barn eller nåt annat inplanerat för den delen, så kör hårt ni. Jag ska även få järntabletter för att få upp det värdet lite. Mina blodprovstagningar var ju som sagt helt skruttiga.


Just nu vill jag bara hem och böla som ett litet barn. Istället ligger jag här och torkar tårarna för jag vill inte att någon ska se mig. Jag vill inte ha några tröstande ord från en kall läkarhand. Som ni redan vet så är det mitt sätt att avreagera mig på, genom att gråta. Jag klarar det här men då måste jag få vara arg, ledsen, barnslig och få känna att livet är så jävla orättvist. Jag måste gråta för att orka. Jag kan inte nog understryka hur trött jag är på sjukhus och trista besked. Så fort jag fått information om urinodlingen tänker jag lägga benen på ryggen, fly till en trygg varm famn och krypa ihop till en liten boll.

Smaskigt

Till middag erbjöds jag antingen pasta med ost och skinksås eller fisk med kokt potatis. Pasta vore gott, tänkte jag och slog till på det.


Om ni tycker att det ser oaptitligt ut så är det ingenting mot vad det smakade. Åt nästan hälften av ren hunger, sen så växte det så mkt i munnen på mig att jag fick ge upp. Tillbaks till sängen och äta sig mätt på Daim som jag fått av mamma. Förhoppningsvis tar min kulinariska resa slut imorgon....

Flopp

Idag gick jag efterlängtat besök utav mamma, men hon hann knappt komma in innan hon vände vid dörren pga migrän. Stackarn. Så nu sitter jag här i min ensamhet igen, fast med Arras bok i handen. Tack gumman för lånet.

Dagens roligaste hittills?
Sköterskan med barsk min som ska ta hand om mig över kvällen konstaterade följande:
- Dina prover ser verkligen inte alls bra ut. Allt är helt fel. Ditt hb-värde är jättelågt.
- Det är det alltid.
- *sur citron-min tillbaka*

"Allt är helt fel"... Kan inte sluta att le åt det uttrycket. Det är verkligen min kropp i ett nötskal.

Du som bar mig igenom bär mig igen

Nu har läkaren varit förbi här på ronden och kunde konstatera följande: idag kommer det inte hända så mycket mer än att jag ska samla urin hela dagen. Imorgon innan/efter lunch får dom provsvaren, men mycket tyder på att jag kommer behandlas för njurinflammation med Cellcept. Helst hade man velat ta ett njurbiopsi men i och med att jag äter blodförtunnande finns risken att jag kommer blöda alldeles för mycket. På sätt och vis är jag glad för att slippa bli stucken med en nål i njuren men samtidigt så vill man ha så precisa svar som möjligt. Men som sagt, imorgon kommer jag veta mer.

Just nu känns det väldigt tråkigt och jag kan inte förneka att jag blir rädd. Inte för att jag på nåt sätt vill förminska det jobbiga i att nästan ständigt vara trött och ha led-och muskelvärk (gissa om det har varit en jäkla plåga) men det är i sig inte farligt. Det är allt annat som tillkommit på senare tid som har gjort det svårare att hantera. Det senaste året har SLE:n gett mig problem med närminnet, lungsäcksinflammation, depression, magkatarr, propp i benet och nu eventuellt inflammation i njurarna. Sen så hade jag den där gigantiska cystan på äggstocken som jag opererade bort i början av året. Vad väntar härnäst? Jag tror jag har gjort slut på mina tårar men jag har en klump av oro i magen. Fast det ska väl lägga sig antar jag. Frågan är bara hur länge man kan leva på hoppet.

Så nu måste jag ringa jobbet och säga att jag inte kommer imorgon, om ens över helgen överhuvudtaget. Och det blir ingen jävla afro för min del idag heller. Dammit! Så, nu har jag gnällt färdigt för idag :)

Oxe = snel hest?

En riktigt positiv grej med att ligga på sjukhus, iallafall på denna avdelning, är att personalen här är så himla gulliga. Som sköterskan som skulle ge mig min kvällsmedicin och ta blodtrycket på mig. Hon kollade mitt personnummer och utbrast sedan:
- 8 maj! Då är du född en dag innan min son. En oxe alltså. Då är du en snäll och bra flicka.

Vad svarar man på det?
- nej, det är DU som är snäll..

Tråkman

Så nu är man på plats på sjukhuset igen och bara väntar. På morgondagen, på alla provtagningar och läkarbesked. Tills dess får jag ligga här i sängen och tråka. Seriöst, varför ville de att jag skulle komma idag? Hade det inte varit bättre att komma imorgon innan ronden? Varför ska jag vara här och ta upp en massa plats när de ändå inte kan göra något idag? Här blir jag uppassad och jag vill bara dö för jag känner mig inte ens sjuk! Jag har inte feber, ingenting. Inte ens ont i nån liten led. (Sjukt ovanligt för att vara jag btw. Men jag klagar inte!) Alla här är gamla och skröpliga och jag är bara... Trött. Så fruktansvärt trött. Har redan sovit middag så tjena att jag kommer sova bra i natt.

Nu är det verkligen bäst för dom att de har något bra att komma med. Annars kommer jag sluta med alla mina mediciner i ren protest. Pallar verkligen inte mer.

111109

I måndags fick jag ett brev från sjukhuset där de berättade om vilken tid de vill att jag infinner mig där, vad jag borde ta med mig osv. Jag bara skummade igenom brevet snabbt men när jag läste igenom det igen igår kväll fastnade denna rad:

Det enda jag kan tänka på är att jag inte vill vara där i fem dagar för jag vill inte vara borta från jobbet och framför allt, jag vill verkligen gå på morgondagens Afropass! Jag har bara tränat en gång den här veckan och jag skulle behöva gå en gång till den här veckan för att vara nöjd. Om jag är där i fem dagar så kommer jag ju bli slapp och slö. Som jag nämnt tidigare så är det dessutom skittråkigt att ligga på sjukhus.

Hoppas  verkligen att detta är en grov överskattning. Jag återkommer med mer info. Annars är ni mer än välkomna att hälsa på mig på sjukhuset...

Lite Proactive hitåt tack

Idag var jag på mitt livs första ansiktsbehandling på salong. Kan lova er att jag ser ut därefter också. Jag kom ut med en len och strålande hy.... full av lysande, röda finnar och röd näsa. Känner mig så snygg just nu, verkligen. Men det ska väl lägga sig om nån dag hoppas jag. Sen fick jag även brynen plockade och dom är jag riktigt nöjd med! De få gånger jag låtit någon annan göra det så har dom oftast blivit för tunna men nu är dom perfekta. Kan behövas för att kompensera för resten av pizzanyllet. Så för att inte skrämma bort er får ni istället en bild på en riktigt stilig människa.

Bild på Jonathan lånad härifrån.

Nu är biljetten köpt till spelningen den 24 november. Förlåt för att jag tjatar, men det kommer bli superawesome! Sist jag var på en spelning var när Hurts spelade på Berns i mars. Alldeles för länge sedan alltså.

Nu är jag på väg till mitt älskade afropass. Trots acnebomben. Vad har ni för er idag?

Snart dags för ett besök på sjukan igen

I fredags blev jag uppringd av reumavdelningen men det var i samband med att jag var på jobbet så vi fick inte tag på varandra. Dessutom ringer de på okänt nr och lämnar inga meddelande. Bra där. Jag har varit lite ledsen över det där för jag hade sex dagar av ledighet att se fram emot. Jag som hade tänkt att träna en massa, fylla kylen, övningsköra, tvätta, titta på serier och film och framför allt sova! Inte vill man spendera dom dagarna på ett sjukhus då. Först tänkte jag att jag skulle skita i att åka till sjukhuset överhuvudtaget ("om det vore akut så skulle dom väl gjort allt för att få tag på mig?"). Men sen började jag tänka om. Tänk om jag har ett skov på gång? Nu tror jag inte det men tänk OM det är nåt fel på njurarna? Sist jag valde att vänta tills smärtan blev olidlig visade det sig att jag hade en propp i benet och fick ligga inne i tre dagar, istället för att kanske bara göra ett besök på akuten. Det är det enda jag har tänkt på under hela helgen. Hur ska jag göra?

Dom ringde igen för en stund sen (efter att vi missat varandra på nytt i förmiddags) och kom fram till att jag blir inlagd på onsdag. Just nu känns det bra. Ska nog förbi Arra och låna "En dag" så jag har något att varva körkortsboken med. (På tal om körkort, igår var jag ute på vägarna igen efter två veckors uppehåll. Man glömmer visst inte.) För tro mig, det är verkligen SÅ trist att ligga där och se alla som är sjuka på riktigt. Man känner sig dum som bara är där och väntar och äter. Som man tar upp en massa plats. Men samtidigt, det är ju inte jag som bestämt detta. Jag får inte ta alltför lätt på kroppens signaler. Den ska ju vara med mig hela livet så jag måste vara snäll mot den.

Så nu måste jag boka av träningstider och tvättiden. Men det blir väl bra antar jag. Tror dock jag ska trösta mig lite med att kolla upp en biljett till Jonathan Johanssons spelning på Södra Teatern antingen till på fredag om det finns några kvar eller till den 24e. Jag behöver något att se fram emot. Hoppas jag är utskriven tills fredagen bara...

Taggad till tusen

Laddar inför dagens SH'BAM-pass med den här låten.

Lördag

Man skulle kunna tolka det som att det gick vilt till igår när jag var ute med tjejerna, men allt jag gjorde var att kliva ur en liten jäkla Peugeot...

Hoppas ni får en trevlig lördag. Själv ska jag ha soffmys med Gaby och en film, godis och cola. Fullständig slapparmode.

Pissed

I natt sov jag riktigt dåligt, mest för att jag är orolig antar jag. Jag har funderat som en tok och när jag stod i duschen så bara slog det mig: Vad i HELVETE???
Vad är jag för ett mähä som inte säger ifrån? Varför tillåter jag läkarna att exprimentera med min hälsa och mitt psyke? Jag är så jävla arg just nu men allra mest på mig själv. Att det skulle behöva ta mig ett år av att slussas fram och tillbaka mellan olika läkare innan polletten trillade ner. Just nu har jag bara lust att ringa reumamottagningen och be dom fara och flyga om de inte har något bättre att komma än att höja kortisonet. För det är det enda de gjort. Ursäkta, menar ni att det inte finns andra alternativ? Nej det går jag inte med på längre. Jag har äntligen börjat få ordning på saker och ting, jag vägrar att de börjar röra till det för mig igen.


Jag ska ta tillbaka kontrollen över mitt liv. Åh vad det är sweet att vara förbannad och redo att slåss istället för ledsen och undergiven.

My mind's not right

Hästrace

Den där hästmasken och mina kollegors sköna humor fick mig att skratta så att magen värkte och för en stund kunde jag glömma mitt skitliv. Tack tjejer.

And I'm young and I'm strong but I feel old and tired

Blir alltid så nedstämd efter att ha varit hos läkaren för jag får aldrig höra nånting bra. Just nu sitter jag på bussen på väg tillbaka till jobbet efter läkarbesöket på Sös. Helst vill jag bara vända hem och gråta ögonen ur mig för att jag är så besviken. Istället blir det gamla masken på inför kollegorna. Klarar inte av att nån tycker synd om mig. Det är larvigt av mig att reagera så här, det vet jag, men jag är känslig av mig so bare with me. Jag ska tydligen bli inlagd igen i dagarna men jag håller tummarna för att det bara blir ett kort besök på dagvården. Jag ska utredas (för 110:e gången) för min trötthet, håravfall men också för att jag hade en del äggvita i urinet från provtagningen från i måndags som kan tyda på inflammationer i njurarna. Såna här nivåer har jag tydligen aldrig haft tidigare.

Jag är inte orolig, jag är rätt säker på att allt är bra. Men jag är så less på sjukhus. Hatar att bli inlagd för jag känner mig inte så dålig att jag tycker att det behövs. Samtidigt är jag så trött att allt annat blir lidande.


Jag vill inte mer.

I will not pretend, I will not put on a smile, I will not say I'm alright for you

Ibland räcker det med att bara lyssna. 

Put the changes on me

Varför har ingen talat om för mig tidigare hur sinnesgott det är med sojamjölk? Va??

Nu köpte jag iofs en sötad variant att ha till smoothies men shit pommes, det här kommer jag nog ha till mina frukostflingor framöver. Är ju ett fan av den gräddiga smaken. Bye bye laktosfri mjölk.

Hur gott?

På tal om smoothies, den här hittade jag på Cissi Wallins blogg, en smaskig chokladvariant. Till den behövs:

Sojamjölk

1 banan

1 (ekologiskt) ägg

En liten näve hallon <----- Jag hade inga hallon så jag tog frusna blåbär

Några matskedar kakao

Mixa

Jag hade i två matskedar kakao och jag tyckte nästan det blev för mycket. Nästa gång blir det mindre. Men det var riktigt gott och mättande. Perfekt nu inför kommande afropass om ca 2 timmar. Efter träningen ska jag inventera till sent, för att sedan åka hem, lägga mig och gå upp tidigt för att jobba hela dagen i morgon. Känns sådär nu när min sovrytm är åt helskotta. Jag ligger och vrider och vänder mig och har så svårt för att sova, fast jag är trött som ett as jämnt och ständigt. Jag kanske är stressad. Men över vad?

Hmm. Tål att funderas över.

Ha en bra tisdag allihop!