Jag tittade igenom gårdagens långa inlägg och vill bara påpeka en sak: jag hoppas verkligen inte att ni tror att jag går runt och tycker synd om mig själv och är suicidal, för så är det inte. Det kan jag lova er. Ibland behöver jag bara få skriva av mig vad som finns där i huvudet. Det var därför jag började blogga till att börja med, för att kunna släppa detta i mitt vanliga, vardagliga liv. Det här är ändå tankar som jag nästan alltid har med mig men det är också allt. Tankar som man behöver bli av med. Oftast är det bara ren skit. Jag vill ju såklart inte skrämma er på nåt sätt. SLE är inte kul men jag vet att det finns sånt som är sju resor värre. Jag tycker om mitt liv idag och jag vet att jag har makten att ändra på det som jag inte är nöjd med. Om jag inte mår bra på riktigt så lovar jag att berätta det och inte bara skriva det här på bloggen.
We good?
Bra, då går vi vidare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar