Cry for everything bad that's ever happened

Jag har hamnat i en slags svacka. Jag har inte tränat sen i lördags, lusten har gått ur mig helt. Förra veckan tränade jag bara en gång och jag är tveksam till att det blir nånting gjort den här veckan överhuvudtaget. Men det gäller inte bara träningen, jag är rätt less på allt. Framför allt är jag trött på mig själv, på att jag alltid är trött och att jag alltid fokuserar på det negativa. Tänk om man kunde lägga lika mycket energi på att vara lite positiv istället och faktiskt göra något åt saker istället för att bara gråta över dom. Men som vi alla vet är gamla vanor är svåra att bli av med. Jag vill inte gå in för mycket på det här för jag tycker inte att det är rätt forum för det. Vissa saker är bättre att prata om med sina nära och kära om, även om jag har väldigt svårt att öppna mig. Ibland måste man dra ur mig sakerna. Det betyder inte att jag inte vill prata om det, jag tycker bara att det är svårt. 


Nog om det. Om det blir lite glest mellan blogginläggen så vet ni varför. Humöret finns helt enkelt inte där. Hur gör man för att hitta tillbaks till peppen? 

Gifs lånad härifrån.