Yum

Jag var helt övertygad om att den främsta anledningen till att jag har fått en hang up på den här mannen är hans imponerande fysik. Ni som sett Thor och The Avengers kanske har märkt att han ser ut att väga typ 300 kg muskler. Men sen hittade jag den här och insåg att han vore ingenting utan rösten. Jag vill gifta mig med den. Sen verkar snubben ha lite utav en komisk ådra vilket inte gör honom mindre hot direkt. Kolla bara in videon ovan. Oh man. Om ni inte är övertygade om att rösten är halva hans grej, kolla på youtube efter Conan O' Brien Thor Parody. 

You just repeat yourself, stuck in another rut

Ni får ursäkta för mitt fattiga bloggande på sistone men jag har inte varit motiverad till att skriva något. Mitt allmänna tillstånd är konstant trötthet och det genomsyrar allt jag gör. Jag känner ett starkt behov av miljöombyte och att bara få sova ut i ett par dagar. När jag är så här trött så är det svårt att vara positiv. Det enda jag ser är alla mina dåliga sidor, allt det jag skulle vilja ändra på och palla dra det tugget för er igen. Nu är jag på väg till reumatologen och då får vi se om min trötthet beror på SLEn eller om det kan vara nåt annat. Jag misstänker även pollenallergi då jag är konstant snorig/täppt/nysig men aldrig riktigt sjuk. Eller så är jag lätt deprimerad. Jag återkommer helt enkelt.

Hearts of ice

Jag var precis med om det konstigaste på länge. Jag sitter här hemma och pillar framför datorn när jag hör att någon gråter i trapphuset och skriker "kan någon hjälpa mig?". Givetvis tror jag att det är någon som slagit sig så jag går ut i trapphuset, om än något försiktigt för jag är rädd för vad jag kan tänkas mötas av. I mitt huvud föreställde jag mig brutna ben eller blodigt sår från en panna. Där sitter det, vad jag antar är, en hemlös kvinna och gråter framför nya grannens dörr. Hon börjar prata om vilken toppenkille grannen är, att hon tappat bort sin man som var från Brasilien och att hon trodde att han var hos min granne, att hon begravt sin döde son i morse, att hon har en barnvagn utanför med alla sina saker som hon hämtat hos sin mamma. Det slutar med att jag något obekväm hämtar min hemtelefon och lånar den till henne och till slut får hon tag på någon bekant som ska hämta henne. Jag frågar om hon ätit något men det hade hon redan. När jag sedan går in till mig och tittar ut genom köksfönstret ser jag att hon går sin väg med en barnvagn full med prylar.


Alltså, jag trivs inte alls med hur jag reagerade gentemot henne. Att min första spontana reaktion var "fuck det är en alkis/druggie", som om det är värre än någon som slagit sig blodig som jag först trodde det var. Visst lånade jag ut telefonen till henne men det var efter mycket om och men för jag var så osäker på vad jag skulle göra, samtidigt som jag hörde henne gråta efter hjälp därute. Jag tyckte synd om henne samtidigt som jag tänkte: men det är ju du som gjort de val som slutat med att du hamnat här. Ja, exakt så tänkte jag. Vidrigt va? Här sitter jag alltför ofta och beklagar mig över hur kall världen har blivit samtidigt som jag hellre vill titta bort och låtsas som ingenting när någon i min närhet uppenbarligen mår dåligt. För det är ju skitbekvämt att låta någon annan sköta om problemen. Även om den här kvinnan må hända var påverkad av någon form av substans (mycket tydde på det) så är hon fortfarande en människa och ska behandlas därefter. När det t.ex. kliver på någon på tunnelbanan och frågar efter pengar brukar jag se dom i ögonen och säga nej. Mest för att markera: jag ser dig. Hennes ord om att "alla bara tittar bort när jag kommer" fick mig att må illa för det är precis så jag kände först när jag märkte vem hon var. Jag ångrade mig rentav att jag hade öppnat dörren. Tjusig människosyn, verkligen. Man tror att man bidrar med något när man skänker en slant till Läkare utan gränser och är Världsförälder, men hur mycket GÖR man för andra människor, egentligen? Snacka om att ha blivit så fruktansvärt småborglig. Jag kanske har ett hjärta av sten trots allt.

Rest in peace Adam

Jag tänkte göra ett inlägg om vilken trevlig dag jag har haft med kusinerna, om dansmaraton-passet som varade i nästan två timmar och som pajade mitt knä. Istället nåddes jag av nyheten om Beastie Boys-medlemmens MCAs död. Adam Yauch blev bara 47 år efter att ha förlorat kampen mot muncancer. Jag sitter på riktigt och gråter. Det kan tyckas överdrivet men Beastie Boys var mina hjältar när jag var yngre. De gjorde hiphopen tillgänglig för den stora massan, på ett bra sätt. Så vansinnigt coola och jag älskar deras musik än idag. För att inte tala om deras musikvideos, herregud! Han var tillsammans med Adrock och Mike D pionjärer, i klass med Michael Jackson. Fucking legends. Att han gick bort så ung gör det hela så mycket värre. Gud kanske vill ta dom bästa när dom är unga, men vad lämnas vi kvar med?


Vila i frid MCA. Du kommer vara saknad men aldrig glömd. 

Magic Mike

När ska vi se den här då tjejer?
PS. DÖR när True Blood-Alcide får ryggskott. DS.

Show me that you walk with me

Work it out

Det slog mig att om exakt en vecka är det min födelsedag. Jag satt och klurade lite på vad jag önskade mig och insåg att det enda jag verkligen vill ha är nya saker för att kunna förbättra min träning. Det gäller allt ifrån tillskott till träningskläder. Visst, jag önskar mig nya kläder att ha till vardags också men samtidigt så vill jag ju bli mer tajt så då känns det lite onödigt. 

Shaker

Proteinpulver. Med smak av Jordgubb och Vit choklad.

One Meal. Jag vill ha just den här smaken, Belgian Chocolate.

Alla produkterna kommer från Fitnessguru. Och den här gången har jag smakat av grejerna och de var riktigt goda.

Jag önskar mig även ett par nya ordentliga träningsskor, en hel drös lösa träningstoppar (typ som dessa) och ett par stora träningsshorts (tänk basketshorts) nya träningsbehåar, ett par svarta och ett par gråa mjukisbyxor, en grå, ärmlös, lång hoodie och nån snygg rosa träningsväska. Det blir faktiskt lättare att släpa sig till gymmet när man känner sig lite fin, faktiskt!

Som ni märker är jag väldigt specifik med vad jag vill ha, hehe. A girl can dream, right? Så den som vill lämna ett födelsedagsbidrag vet iallafall var det kommer hamna.