I've been rewarded with you

Precis såhär borde musik alltid kännas som.

Unfitney

Fick nyss för mig att jag skulle vara duktig och köra lite pilates innan jobbet. Hann knappt komma till tredje övningen innan illamåendet slog till och efter 11 minuter fick jag lägga ner projektet för idag och intala mig själv att efter jobbet ska jag slutföra det minsann. (LOL!) Alltså, okej att det var ett tag sen jag tog ut mig på gymmet men jag trodde verkligen inte att det kunde bli så här illa efter ett litet uppehåll! Visserligen var det inte så länge sen jag intog min frukost, därav mitt illamående, men ändå. Det kunde inte bli tydligare att jag måste komma igång igen asap. Ovanpå skruttig fysik har jag även drabbats av acneattack. Tack för det påsken. Med andra ord är det dags att lägga om sin livstil helt och hållet.



Jag fasar verkligen inför fredagens bodypump.

And I was like baby, baby, baby, oooh

Kom nyss hem efter att ha spenderat hela dagen idag hos moster tillsammans med mina kusiner och med Jesses lilla Zacke-baby, då hon kom upp med honom över påsken. Alltså, ni förstår inte vilken separationsångest jag har just nu. Att pussa hejdå på det ljuvliga lilla knytets kinder var bland det jobbigaste jag gjort på länge. Det värker redan i mig av saknad efter den lilla pojken som log i min famn. Planen är fortfarande att jag ska hälsa på den lilla familjen i slutet av april i Växjö men allt beror på hur mycket jag tar ut i lön den här månaden. Jag var ju sjukskriven i vad som kändes som halva mars. Inte mycket flos att hämta ut då liksom. Men det är inte bara en saknad efter Zacke och Jesse som jag känner. Jag längtar efter en egen knodd! Jag vill också träffa någon snart (typ igår) och bilda en egen familj. Få någon annan att lägga all min fokus och kärlek på. Att sluta vara så ego. Jag är så less det och det ger mig ändå ingenting. Men aja, allt har väl ett syfte, tålamod är en dygd, yada yada.

Trött Zackarias.

Min påsk har i princip bestått av att jag bara har chillat, svullat och varit så omgiven av kärlek. Jag har pussat på den underbaraste lilla babyn och verkligen fått kvalitetstid med min familj. Det var precis vad min sorgsna, vilsna själ behövde. Och jo, jag körde bil för första gången på typ en månad! Jag körde min mamma, hennes man och min lillasyster hela vägen hem till moster i en automatbil för första gången. Även om det var kul att köra automat ("som att köra en golfbil!" som syrran uttryckte det) så var jag jävla skakis efteråt men samtidigt stolt som en tupp. Jag får ge det ett par gånger till innan jag vågar mig på att åka till Stockholm helt själv dock.


I morgon börjar en ny arbetsvecka och förhoppningsvis även en nytänd lust till att träna. Har inte tränat ordentligt på snart tre veckor. En gång förrförra veckan räknas inte. Det är riktigt illa, speciellt efter den här helgen. Jag behöver verkligen hitta peppen igen.

Nu ska jag lägga mig med den här boken som jag har fått låna. Äntligen ska jag få läsa historien om Patti och Robert Mapplethorpe.
Godnatt y'all!

You must stick up for yourself son

Det är sjukt frustrerande när man får frågor som man inte vill svara på. En vill inte svara på dom för en har inget (bra) svar på dom. Frågor som är fullt naturliga att ställas och som kräver mer svar än "inga kommentarer" för att inte framstå som en kuf. Men det kanske är det jag är när jag tänker efter. Nåväl, det känns bra att ha tagit ett beslut iallafall. Svik mig inte nu magkänslan.

Cry for everything bad that's ever happened

Jag har hamnat i en slags svacka. Jag har inte tränat sen i lördags, lusten har gått ur mig helt. Förra veckan tränade jag bara en gång och jag är tveksam till att det blir nånting gjort den här veckan överhuvudtaget. Men det gäller inte bara träningen, jag är rätt less på allt. Framför allt är jag trött på mig själv, på att jag alltid är trött och att jag alltid fokuserar på det negativa. Tänk om man kunde lägga lika mycket energi på att vara lite positiv istället och faktiskt göra något åt saker istället för att bara gråta över dom. Men som vi alla vet är gamla vanor är svåra att bli av med. Jag vill inte gå in för mycket på det här för jag tycker inte att det är rätt forum för det. Vissa saker är bättre att prata om med sina nära och kära om, även om jag har väldigt svårt att öppna mig. Ibland måste man dra ur mig sakerna. Det betyder inte att jag inte vill prata om det, jag tycker bara att det är svårt. 


Nog om det. Om det blir lite glest mellan blogginläggen så vet ni varför. Humöret finns helt enkelt inte där. Hur gör man för att hitta tillbaks till peppen? 

Gifs lånad härifrån.

Waiting for the good times to come

Hade tänkt göra ett långt utlägg om hur mycket jag avskyr att vara så trött och omotiverad och svag som jag är nu, sen hittade jag den här bilden och dog. Ibland säger en bild mer än tusen rader av mitt rantande.

Lolet lånat härifrån.

Hahahahaha, jag ORKAR inte! C'mon good times!

Won't somebody help me chase the shadows away

Den här låten är precis vad jag behöver efter en intensiv dag på jobbet. Något som är drömskt, mjukt och snällt mot själen. Som sveper med en och inte ställer krav. Så varsågoda och njut lite ni med.